Händelserna i västvärlden sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023 har ställt många viktiga frågor för Sveriges framtid på sin spets.
Attacken firades, helt ogenerat, på olika platser i världen och även i Sverige. Sedan Israel började agera för att rädda gisslan och eliminera de terroristledare som hotar landet, har palestinaaktivister demonstrerat på gatorna med rop på ”intifada” (krig) och att Israel ska utplånas.
Att det här väcker obehag och oro hos fredliga svenskar och invandrare – inte minst hos den minoritet i Sverige som är specifik måltavla, judar - är inte konstigt.
Först och främst för den fanatiska och aggressiva attityden. Palestinademonstranter har hängt flaggan överallt: På offentliga byggnader, kommunala flaggstänger och svenska monument. Flaggor och symboler för terrororganisationer har också visats upp och ledare för dessa har hyllats. Tal och skrik sker även på främmande språk, som vi infödda svenskar inte kan förstå.
Några svenska flaggor har inte synts till. Någon respekt för landet där dessa demonstrationer faktiskt tillåts äga rum, Sverige, har inte kunnat utläsas. Tvärtom. Demonstranter har tagit över tågstationer, trakasserat näringsidkare, lärosäten, journalister och allmänheten. De har även tagit mark i anspråk runt om i landet för att sätta upp tältläger.
Beteendet hos dessa fanatiska aktivister går inte att tolka som omtanke om barn, om fred eller respekt mellan människor. Det ser ut att handla om makt, dominans och våldsutövning. Och detta rör alltså en konflikt långt borta, som inte är vår. Sverige är ingen stridande part.
Poängen med rätten att demonstrera och kunna uttrycka sig fritt är att ha möjlighet att lyfta missförhållanden, kritisera landets makthavare, kunna lösa problem och i slutändan förbättra landet. Nu används svensk frihet i stället för att göra Sverige till arena för främmande konflikter, krig och religiös intolerans. Det kväver möjligheten till opposition och till att kunna ha sansade samtal mellan meningsmotståndare.
Vi hade trott att vi har lagar som skyddar oss laglydiga medborgare, näringsidkare, våra grundläggande friheter och vårt land. Det som sker nu i Sverige visar med tydlighet att så inte är fallet.
I Sverige får man inte hota andra och vi har ett förbud mot hets mot folkgrupp. Ändå uttrycks uppenbar missaktning och hot mot judar i dessa demonstrationer, utan konsekvenser. Sverige har lagar mot uppvigling och mot stödjande av terrorism. Det finns också maskeringsförbud. Tillämpningen av dessa lagar har vi nästan inte sett något av under detta dryga år som gått.
Det finns också omfattande ordningslagar som enligt grundlagen ska gälla lika för alla. Rimligen borde man inte egenmäktigt kunna ta mark i anspråk och hindra andra att röra sig på allmän plats. Ändå gör Palestinaaktivister det i Göteborg utanför Göteborgs universitet sedan över fyra månader. Tältlägret tolkas som en ”opinionsyttring”, vilket tydligen i och med det trumfar alla andra lagar och regler, på obestämd framtid. Det är häpnadsväckande!
Lag och ordning upprätthålls faktiskt inte. Det ser ut som att polisen inte har kapacitet att hantera problemen och inte klarar att lagföra personer som borde lagföras. Kanske är våra lagar inte heller utformade för det nya Sverige och behöver anpassas?
Att behöva undra om Polisen klarar att upprätthålla våldsmonopolet har konsekvenser. Vågar vi vanliga medborgare använda våra fri- och rättigheter? Eller riskerar vi liv och hälsa då? Kan det offentliga rummet i vårt land tas över av grupperingar och våra offentliga representanter kommer bara att stå och se på?
Det är dags att våra folkvalda börjar intressera sig hur befolkningen uppfattar det som sker här i landet och hur våra lagar fungerar. Vi invånare vill inte leva i ett laglöst land framöver.
Josefin Utas,
liberal debattör
Edward Nordén,
säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
