Kommer EU att få handelsmedgivanden från Trump?

Efter att USA:s president Donald Trump på fredagen meddelade att han från och med den 1 juni skulle höja importtullarna på produkter från EU från 10 procent till 50 procent, eftersom han ansåg att förhandlingarna inte gick tillräckligt snabbt, drog han omedelbart tillbaka hotet under helgen. Efter ett telefonsamtal med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade han att det uppskov med vissa handelstullar som han redan beviljat skulle gälla fram till den 9 juli. Det finns alltså fortfarande gott om tid för förhandlingar.

Förra veckan sänkte Europeiska kommissionen kraftigt sin prognos för euroområdets ekonomiska tillväxt för 2025 och skyllde detta på de globala handelsspänningarna som utlösts av USA:s president Donald Trumps omfattande tullar. Kommissionen uppskattar nu att euroområdet endast kommer att uppleva en tillväxt på 0,9 procent 2025, vilket är en kraftig nedgång från den tidigare prognosen på 1,3 procent, till följd av ”svagare utsikter för den globala handeln och ökad osäkerhet om handelspolitiken”.

Förutom 25-procentiga tullar på import av stål, aluminium och bilar tillkännagav Trump den 2 april en 20-procentig tull på de flesta EU-varor. Hans ”paus” innebär att tullarna inte träder i kraft förrän i juli, men precis som andra länder omfattas EU:s import nu av en ”bas”tull på 10 procent.

Medan USA redan har slutit avtal om att lätta på de amerikanska tullarna med Storbritannien – en första stor framgång för brexit – och Kina, har ännu ingen sådan överenskommelse nåtts med Europeiska unionen.

Trots att han beskrivit EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som ”fantastisk” har Trump också kritiserat EU och sagt: ”De behandlade oss mycket orättvist. (...) De säljer 13 miljoner bilar till oss. Vi säljer inga till dem. De säljer sina jordbruksprodukter till oss. Vi säljer praktiskt taget inga till dem. De köper inte våra produkter. Det ger oss alla kort på hand.”

Han tillade till och med att ”Europeiska unionen är på många sätt elakare än Kina, och vi har bara börjat med dem. Åh, de kommer att ge efter mycket. Vänta och se.”

Om så kommer att bli fallet återstår att se. Trump har tvingats att kraftigt mildra sin hållning gentemot Kina efter marknadsturbulensen och högre amerikanska lånekostnader. EU har utan tvekan ett antal kort att spela ut.

ETT BREV FRÅN TRUMP

Ett positivt tecken är i alla fall det brev som Trump-administrationen skickat, där den meddelar att den är villig att förhandla. Detta följer på Europeiska kommissionens tillkännagivande av en lista över möjliga eftergifter, bland annat en uppmjukning av vissa regler och ett förslag om att gemensamt bromsa den kinesiska överproduktionen.

I slutet av april presenterade Europeiska kommissionen också en lista över möjliga importtullar värda nästan 100 miljarder euro. Amerikanska varor som skulle påverkas är bland annat flygplan, personbilar, medicinsk utrustning, kemikalier och plast, samt en rad jordbruksprodukter. Bourbon och andra spritdrycker finns återigen med på listan, trots motstånd från vinproducerande länder som Frankrike och Italien, som fruktar motåtgärder.

Ett annat alternativ som fortfarande diskuteras är en skatteoffensiv mot amerikanska techjättar, vilket innebär att Europeiska kommissionens konkurrenspolitik instrumentaliseras för handlingskrig, utan att detta sägs öppet. Frankrike driver på detta, men Tyskland blockerar för närvarande förslaget. Även rättsliga åtgärder inom Världshandelsorganisationen (WTO) diskuteras, trots att WTO inte har några möjligheter att tvinga Trump att ändra kurs. För närvarande hotar EU dock endast med motåtgärder på varuområdet och inte på tjänsteområdet, såsom Big Tech eller Wall Street.

Intressant nog uppmanar EU:s medlemsstater nu Europeiska kommissionen att avstå från motåtgärder mot Donald Trumps tullar fram till efter Natos toppmöte i juni. De anser att en överenskommelse med den amerikanske presidenten om Europas säkerhet på medellång sikt är en prioritet.

Italiens premiärminister Giorgia Meloni försöker göra sin del. Hon lyckades sammanföra USA:s vicepresident JD Vance och von der Leyen. Där uttalade Vance att han var hoppfull om ”långsiktiga handelsfördelar” mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.

Insatserna är höga. Enligt tankesmedjan Bruegel kan ett avtalslöst utfall mellan USA och EU leda till att USA:s BNP minskar med 0,7 procentenheter och EU:s ekonomi med 0,3 procentenheter. Europeiska företag är nervösa. Fredrik Persson, ordförande för BusinessEurope, har sagt: ”Vi bör bevara tullfria avtal som stöder våra företag i viktiga sektorer som flyg-, sprit- och medicinteknikindustrin.”

ICKE-TARIFFÄRA HANDELSHINDER

Med tanke på hur snabbt Trump kom med eftergifter till Kina är det av yttersta vikt att de europeiska ledarna hanterar detta på rätt sätt. Tidigare uttalanden från EU-kommissionens företrädare, såsom von der Leyens hot om att införa tullar på amerikanska digitala tjänster, bör göra det klart för de europeiska regeringarna att de inte ska överlåta dessa viktiga förhandlingar till EU. I slutet av april uttalade Bernard Arnault, Europas rikaste man och vd för lyximperiet LVMH: ”De europeiska länderna bör försöka hantera dessa förhandlingar och inte överlåta dem till byråkrater.” Han har hotat att flytta sin företagsverksamhet till USA i händelse av ett handelskrig och skyller detta på europeiska regleringar som skadar företagen mer än de hjälper dem.

Robin Brooks från Brookings Institute har påpekat hur effektivt Kina har varit i att få Trump att göra en helomvändning och förklarar: ”Kinas ultimata vapen har alltid varit devalvering av yuanen, inte tullar eller exportkontroller. Kina använde devalveringen mycket effektivt efter införandet av ömsesidiga tullar den 2 april, vilket banade väg för den avspänning vi nu ser.” Detta visar i grunden att EU har en chans att uppnå mycket i förhandlingarna med Trump, så man bör inte slösa bort denna möjlighet.

En av de stora saker som USA kräver av EU är inte så mycket lägre EU-tullar som att avskaffa icke-tariffära handelshinder, även om USA själv har många sådana hinder.

Detta är faktiskt en stor fördel för EU, eftersom många av dess icke-tariffära handelshinder nyligen har införts i form av miljöregleringar. Dessa stör inte bara handelspartnerna, utan också européerna. Att offra dem är därför ingen smärtsam eftergift.

Den nye tyske förbundskanslern Friedrich Merz vill till exempel att EU ska avskaffa sin CSDDD-lagstiftning om ”due diligence”, som ålägger företag att kontrollera alla typer av hållbarhetsregler i hela sin leveranskedja. Denna lagstiftning är en nagel i ögat för många handelspartner, förutom att den är ännu ett byråkratiskt hinder för den europeiska konkurrenskraften. För Merz är den tidigare beviljade uppskjutningen inte tillräcklig.

Den amerikanska handelsmyndigheten USTR pekar högljutt ut specifika europeiska icke-tariffära handelshinder, till exempel EU:s avskogningsförordning (EUDR), som inför nya byråkratiska skyldigheter för import av produkter som boskap, kakao, palmolja och gummi. Myndigheten hävdar att detta kommer att kosta USA:s jordbruks- och industriella export 8,6 miljarder dollar per år. Den kontroversiella EU-förordningen har redan skjutits upp med ett år till följd av protester både inom EU och från handelspartner.

Denna typ av lagstiftning är ett bra exempel på hur EU försöker påtvinga sina handelspartner regleringsval och därmed undergräva goda handelsförbindelser. Först var det de sydostasiatiska palmoljeexportörerna Malaysia och Indonesien som klagade på detta. Dessa länder anser det särskilt orättvist att EU, trots att icke-statliga organisationer har berömt dem för att ha uppnått en betydande minskning av avskogningen, fortsätter att vägra att erkänna deras standarder som likvärdiga. Detta trots att den senaste versionen av den malaysiska standarden mot avskogning, MSPO, är ännu strängare än den europeiska. Snart kommer Europeiska unionen (EU) att besluta om malaysisk palmolja ska klassificeras som ett land med ”låg risk” för avskogning. Eftersom Trump kräver att denna typ av handelsstörande icke-tariffära hinder avskaffas, kan vissa inom EU kanske överväga att helt och hållet skrota hela systemet, eftersom det med rätta kan uppröra andra handelspartner att gynna USA i detta avseende.

I allmänhet är vänsterpolitiker i Europa inte särskilt entusiastiska över att avskaffa denna typ av småaktig protektionistisk byråkrati, och har till och med föreslagit att EU och USA gemensamt ska öka protektionismen mot Kina som en motåtgärd. Deras inflytande har dock minskat drastiskt efter EU-valet förra året, vilket vi kan se av det ökade samarbetet mellan center-höger och högerpopulistiska krafter i EU-parlamentet. Europeiska kommissionen är dock öppen för diskussioner om avskaffandet av icke-tariffära handelshinder. Med tanke på att kommissionen nyligen har inlett eller återupptagit handelsavtal med länder som Indien, Filippinerna, Malaysia, Thailand och Förenade Arabemiraten verkar det dessutom som om ”Trump Derangement Syndrome” faktiskt ger positiva resultat denna gång. Inte bara vänsteranhängare börjar värma för frihandel, utan Europeiska kommissionen verkar också fokusera mer på sin kärnverksamhet – att öppna upp handeln. Optimism är en moralisk plikt.

Pieter Cleppe