När ett parti beställer en illustration till den 8 mars är innehållet väl utvalt och ett medvetet politiskt beslut. Socialdemokraterna i Malmö, LO och ABF vet vad de gör när de låter internationella kvinnodagen symboliseras av en hijabklädd kvinna som självsäkert lägger armen om en kvinna utan hijab.
Bilden är skickligt gjord. Den signalerar styrka, systerskap och jämlikhet. Den säger: här finns ingen konflikt. Här är vi ett. Detta är ett tydligt politiskt vägval.
Genom detta bildval på internationella kvinnodagen markerar partiet, som funnits sedan 1880-talet, ett avstånd från sina rötter och sin kamp för jämlikhet och människors rätt att välja sitt eget liv.
Illustrationen de beställt, godkänt och betalat för visar att partiet är berett att normalisera ett religiöst normsystem byggt på sharia – ett system där religion och juridik sammanfaller.
En enskild bild är inte avgörande. Den ingår i en rad ställningstaganden där rågången mot shariabaserade normsystem inte upprätthålls. Valet av symboler i bilder och illustrationer signalerar vilka normer som ges legitimitet i det offentliga rummet. Att välja hijaben just denna dag är därför ett medvetet politiskt budskap.
Socialdemokraterna, som Sveriges största parti, vet att hijaben inte är en neutral accessoar. Det är därför de valt den. Partiet vet att den i sitt ursprungliga normsystem är kopplad till könsspecifika plikter, könssegregation och regler som inte gäller män.
När hijaben lyfts fram som en symbol för kvinnodagen är det ett medvetet politiskt ställningstagande om vilka värderingar som ska rymmas inom begreppet jämställdhet.
Den svenska kvinnokampen har under hundratals år lagt grunden för sekulär lagstiftning och rätten att tänka fritt utan religiös överordning. Att 2026 göra en symbol från ett religiöst rättssystem till en del av vår jämställdhetstradition är att lämna den linjen.
Socialdemokraterna banar nu väg åt ett normsystem som håller sig med egna laganspråk. De vet också att religionsfrihet inte skyddar sådan norm- och rättssystem. Den skyddar individens tro – inte parallella rättsanspråk. Den gränsen väljer de att sudda ut.
I samhällen där sharia präglar lagstiftning eller samhällsnormer är kvinnors och barns rättigheter svagare. Rättssäkerheten är inte jämställd och demokratin är svagare.
Jag ser hur de socialdemokratiska kommunikatörerna valt den enkla vägen. De använder den religiösa definitionen av kvinnan: täckt, definierad genom sin kropp, bärare av moral och heder. Att göra denna symbol till ansiktet för kvinnodagen är att normalisera de värderingar den bär. Det är den bild som shariabaserade normsystem själva vill sprida.
I mina ögon är denna bild ett djupt svek mot kvinnors fri- och rättigheter. Den bidrar till att sudda ut gränsen mot normer som underordnar kvinnor religiösa regler och rör vid den svenska rättsstatens princip om likhet inför lagen. Kvinnor i Sverige har inte alltid ansetts som jämlikar. Är det den väg Socialdemokraterna vill att Sverige ska gå?
Alla politiska beslut får konsekvenser. Det är demokratins natur. Men detta handlar inte om en vanlig sakpolitisk skiljelinje. Det handlar om vilket normsystem som ges legitimitet i det offentliga rummet – och om relationen mellan religion och lag i en sekulär rättsstat.
De har gjort ett vägval. Det vägvalet förskjuter relationen mellan lag och religion.
Caroline Thelning
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.