Sverige har kommit längre än de flesta länder i världen när det gäller HBT-personers rättigheter. Avkriminaliseringen 1944, partnerskapslagen 1995, könsneutral äktenskapslagstiftning 2009. Bakom varje milstolpe finns årtionden av arbete från modiga individer, och en rörelse som faktiskt förändrade samhället. RFSL förtjänar en del av den äran. Men denna strid är vunnen, och en organisation som en gång vann genom att tala till människors förnuft och empati har förändrats till något helt annat.
I februari presenterade Forum för levande historia rapporten “Unga tycker om andra” som visade att andelen skolelever med negativa attityder till HBT-personer har ökat från 3 till 15 procent sedan 2013. Från att vara den grupp som unga varit mest positiva till, har HBT-kategorin blivit den grupp som unga är mest negativa emot. Andelen unga som instämmer i att homosexualitet är lika naturligt som heterosexualitet har rasat dramatiskt från 54 till 19 procent.
Under samma period har RFSL haft årliga intäkter på 67 miljoner kronor, varav 92 procent direkt eller indirekt kommer från staten. Sedan 2008 har organisationen sålt “hbtq-certifieringar” till kommuner och myndigheter för tusentals kronor per anställd. En certifiering av Marks kommun prissattes till sex miljoner kronor. Certifikatet gäller i tre år, sedan får man betala igen. Och hur har resultatet sett ut? Attityderna har inte ens stått stilla, de har radikalt förvärrats.
Så vad gör RFSL med sina skattemiljoner? Bland annat ägnar de sig åt trakasserier mot dem de anser vara politiska motståndare. RFSL Stockholms årliga “Rosa tistel”, ett skampris, har de senaste åren gått till högst legitima kritiker av radikal transaktivism, däribland läkaren Agnes Wold. Partier som Sverigedemokraterna och Medborgerlig Samling har portats från Pride och den skattefinansierade kampanjen “Wash your mouth” har skickat tandborstar till “stinkande opinionsbildare för att tvätta bort deras illaluktande åsikter” Det här är inte en rättighetsorganisation, utan en lobbygrupp som med offentliga medel försöker att tysta oliktänkande genom att bedriva lynchmobbar.
HBT-personer har redan precis samma rättigheter som alla andra; äktenskapsrätt, adoptionsrätt, diskrimineringsskydd, och skydd mot hets. Allt finns på plats, det som återstår är inte luckor i lagstiftningen, utan enskilda individers utsatthet.
Sverige är i grunden ett tolerant land, och majoriteten av svenskfödda unga har inga problem med HBT-personer. Den stora förändringen är befolkningssammansättningen. Rapporten visar att bland unga med utländsk bakgrund är de negativa attityderna mot HBT-personer nästan dubbelt så höga. Den som har det svårast som HBT-person i Sverige är alltså inte anställd på ett hbtq-certifierat kontor i storstaden, utan är en ung kille eller tjej i ett utsatt område. Dessa människor behöver inte normkritiska workshops eller pretentiösa regnbågscertifikat, de behöver konkret hjälp.
Det är dags att sluta skattefinansera ideologisk lynchmobbning, som inte levererar resultat, och rikta resurserna till där de verkligen behövs. Integrera tolerans gentemot HBT-personer i arbetet för assimilation och mot hederskultur. RFSL må ha varit med och förändrat Sverige till det bättre, men idag förvaltar de bara arvet genom att mobba meningsmotståndare och fakturera kommuner. Det är dags att avfinansiera skiten och fokusera på det som gör skillnad på riktigt.
Maurits Rannevid, Rättvisepolitisk talesperson Medborgerlig Samling
Alexander Bard, Liberalerna
Mosa Sebdani, systemutvecklare och samhällsdebattör
Hanna Tehrani, Sverigedemokraterna
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.