Den svenska debatten om islam har länge präglats av naivitet. Det är sant. Men nu ser vi en lika problematisk motreaktion: en förenkling där allt reduceras till samma sak.
Att hävda att islam och islamism inte går att skilja åt framställs som klarsynt. I själva verket är det en analytisk genväg som leder till fel slutsatser – och gör oss sämre på att förstå och därmed sämre på att agera.
Islam är en religion. Islamism är en politisk ideologi.
Islamism handlar om makt: att använda religion för att styra samhällen, lagar och institutioner. Det är där problemet finns – inte i att människor ber, fastar eller identifierar sig som troende.
Den som suddar ut denna skillnad skjuter bredvid målet.
Om allt är islam, då är inget islamism.
Och om inget är islamism, då vet vi inte längre vad vi ska bekämpa.
Resultatet blir en politik som slår blint. I stället för att rikta in sig på organisationer, nätverk och ideologiska strukturer riskerar man att misstänkliggöra hela grupper – inklusive de som själva står i första ledet mot islamism.
Det är inte bara orättvist. Det är ineffektivt.
I flera länder riskerar människor sina liv i protester mot system som styr i religionens namn. Många av dem identifierar sig som muslimer.
De kämpar inte mot islam – de kämpar mot ett politiskt system som använder religion för att legitimera förtryck.
Vad säger vi till dem om vi hävdar att islam och islamism är samma sak?
Att deras kamp saknar mening?
Det är inte bara analytiskt fel – det är respektlöst.
Att beskriva islam som fascism kan låta kraftfullt. Men fascism är en produkt av europeisk historia – kopplad till nationalism, totalitarism och rasideologi. Att använda samma begrepp för en världsreligion är inte skarpt – det är slarvigt.
Och slarviga analyser leder till dålig politik.
Att religion används för politiska syften är inget unikt för islam.
Vi ser kristen nationalism i USA och Ryssland, judisk nationalism i Israel, hindunationalism i Indien och buddhistisk nationalism i Myanmar och Sri Lanka.
Poängen är enkel: religion kan användas politiskt – men det gör inte religionen i sig till en politisk ideologi.
Inom den muslimska traditionen finns dessutom tydliga interna distinktioner. De religiösa praktikerna – bönen, fastan, vallfärden – tillhör det som i klassisk rättslära kallas ‘ibadat (dyrkan), medan samhälleliga frågor behandlas inom mu‘amalat (mänskliga relationer och lagar). Redan där finns en åtskillnad mellan tro och samhällsordning.
Att hävda att islam och islamism är samma sak är att bortse från denna mångfald.
Min forskning om religionspolitik i Egypten, som jag redan 1998 redogjorde för i mitt examensarbete i islamologi vid Lunds universitet, visar hur religiösa institutioner kan användas för att legitimera statsmakt. I min avhandling (2023) visar jag att islamism inte främst sprids genom teologiska argument – utan genom organisationer, nätverk och institutioner.
De senaste avslöjandena i Kristianstad kring Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) illustrerar detta tydligt.
Efter en uppmärksammad antisemitisk predikan tog samfundet officiellt avstånd. Samtidigt relativiserade ordföranden Mustafa al-Sayed Issa kritiken och beskrev granskningen som “mediedramaturgi”.
Detta är inte en teologisk fråga. Det är ett maktspel.
Det visar hur organisationer anpassar sitt budskap beroende på publik – ett språk utåt, ett annat inåt. Målet är makten, inte andliga mål.
Att skilja mellan islam och islamism är inte att blunda.
Det är att se klart.
Utan denna distinktion riskerar vi att bekämpa fel fenomen – och därmed låta de verkliga problemen växa.
Islamism är ett allvarligt hot.
Men den som gör hela islam – med alla sina många tolkningar – till fienden missar målet.
Vill vi bekämpa islamism måste vi rikta kritiken rätt: mot ideologier, organisationer och maktstrukturer.
Den som förenklar verkligheten kan låta tydlig.
Men den som träffar rätt – vinner.
Och den som missar målet riskerar att låta problemet växa.
Sameh Egyptson
Religionsforskare med inriktning mot politisk islam
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.