När lantbruket stryps av regler, orimliga kostnader, skev konkurrens och symbolpolitik ökar importberoendet - och därmed sårbarheten. Ett land som inte kan försörja sig självt är aldrig tryggt på riktigt.
Svenskt jordbruk hör till världens renaste, säkraste och mest klimatsmarta. Vi har bland de högsta kraven på livsmedelssäkerhet, djurvälfärd och hållbarhet. Lägst i användning av antibiotika och kemikalier. Ändå går de ekonomiska kurvorna åt fel håll: varannan bonde funderar på att lägga ner, och varje nedlagd gård innebär mer import från länder med lägre krav och högre miljöbelastning.
Trots detta fortsätter politiken att stapla regler, kostnader och hinder på dem som ska producera vår mat. Avgifter, elpriser, byråkrati, ogenomtänkta miljökrav och långa handläggningstider gör lönsamheten ohållbar. Det är inte bönderna som är problemet - det är politiken.
När staters relationer hårdnar blir nationers beroenden tydliga. Energi, försvar och infrastruktur diskuteras dagligen, men livsmedelsförsörjningen hanteras som om den vore någon annans ansvar.
Verkligheten är enkel: ett land som inte kan producera sin egen mat kan inte stå fritt.
Mat är makt, och den som saknar den är beroende av andra nationers välvilja.
Sverige importerar snart hälften av all mat vi äter. Det är en säkerhetspolitisk risk som borde diskuteras i samma tonläge som försvarsbudget och NATO-anslutning.
Svenskt jordbruk behöver inte fler stödprogram, utan bättre villkor. Frihet att producera, inte detaljstyrning. Förutsägbarhet, inte regler som ändras vartannat år. Rimliga energipriser, inte kostnadsschocker som gräver hål i jordbruksföretagens ekonomi.
Låt bönderna producera den mat Sverige behöver.
Låt deras företag växa, investera, utveckla - inte överleva på marginalen år efter år.
Det är inte hållbart att lägga det globala miljöansvaret på en svensk mjölkbonde när importen ökar från länder med betydligt sämre villkor. Det är inte klimatpolitik, det är rent självbedrägeri.
Sverige kan – och borde – vara en livsmedelsexportör.
Med världsledande djurvälfärd, rena insatsmedel, låg påverkan av klimatförändringar, god tillgång till vatten och modern teknik borde Sverige vara en av Europas främsta livsmedelsproducenter. Vi har förutsättningarna att exportera mer mat, inte mindre.
Men då måste politiken sluta se jordbruket som ett problem som ska hanteras istället för den strategiska resurs det faktiskt är.
Sverige behöver sina bönder och bönderna behöver ges politiskt mod.
Det är dags att återuppbygga vårt nationella självförtroende som matproducerande land. Det är på tiden att låta svenska bönder bli det de egentligen är: en del av vår säkerhetspolitik, vår självständighet och vår framtid.
Sverige står starkt när Sverige kan föda sig självt. Vi är inte där i nuläget och det ser oroande ut för framtiden. Den kommande Europeiska jordbrukspolitiken tillsammans med följande handelsavtalen ser inte bra ut.
Vi kan väsentligt bättre.
Edward Nordén
Jordbrukspolitisk talesperson Medborgerlig Samling
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.