Allt var inte bättre förr – men almanackorna var det. Idag är dessa något man hänger på väggen med mer eller mindre fina bilder för årets månader. Vi köper dem som gåvor snarare än åt oss själva.
Men på sjuttonhundratalet var det annorlunda. Då var almanackorna en viktig källa till information och underhållning. De innehöll samhällsinformation, nyheter, skämt, aforismer, framtidsförutsägelser, astrologi, rebusar och goda råd på alla tänkbara ämnen. Något i stil med Bondepraktikan.
Den idag mest välkända almanackan är den amerikanska Poor Richard’s Almanack, som kom ut mellan 1732 och 1758. ”Poor Richard” var egentligen Benjamin Franklin, mannen vars nuna fortfarande pryder hundradollarsedeln. Poor Richard’s Almanack gjorde Benjamin Franklin till en rik och känd man. Detta lade grunden till hans inflytande på det amerikanska samhället, som han sedan skulle använda under frihetskriget mot England.
Även om också almanackan innehöll en stor mängd olika saker, så är den idag mest känd sina aforismer. Dessa ger roliga och nyttiga råd, ofta kryddade med cynism:
Tricks and treachery are the practice of fools that have not wit enough to be honest.
Hear reason, or she’ll make you feel her.
The devil wipes his Breeches with poor Folk’s Pride
Ibland träffas ”Poor Richard” ordentligt. Passar inte detta väl på dagens wokevänster och klimataktivister?
They who have nothing to trouble them, will be troubled at nothing.
Ibland är det dock läsaren som träffas. Själv har jag ofta envist försökt att lära mig saker på egen hand, istället för att söka råd:
He that teaches himself, hath a fool for his master.
Poor Richard/Benjamin Franklin ger många goda råd, och dessa avslöjar mycket både om författaren och hans samtid. Nog var Benjamin Franklin en synnerligen unik person, men han var slug nog att anpassa sig efter sin marknad. Många exempel rör sådant som de självägande bönder i sjuttonhundratalets Amerika kunde stöta på, som hästar, skörd, skulder, gräl och tjatiga fruar. Franklin ger råd om hur man hanterar sådant. På så vis är almanackan en självhjälpsguide, fast äldre än begreppet
Men det är annorlunda självhjälpslitteratur än vi är vana vid. Även om almanackan är rolig så är det en lågmäld, finurlig och ironisk rolighet. Detta skiljer den från dagens glättiga och peppiga självhjälpslitteratur. Det handlar inte om genvägar, att tänka positivt eller att ha självförtroende. Franklin talar istället om slit och flit:
Sloth, like rust, consumes faster than labor wears, while the used key is always bright.
Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy and wise.
Man ska inte bara vara flitig, utan också försiktig. Särskilt gäller detta skuldsättning:
Creditors have better memories than debtors.
Industry pays debts, while despair increaseth them.
Den som är satt i skuld är icke fri. (Okej – det där var Göran Persson, men Franklin hade hållit med).
Poor Richard’s Almanack lyfts ofta fram som ett exempel på den protestantiska arbetsetiken. Med all rätt. Men samtidigt är Benjamin Franklins spjuveraktiga humor inte något man förknippar med protestanterna. På så vis var han en ganska otypisk protestant. Han arbetade hårt, men visste också hur man har roligt.
Franklin kan ses som en övergångsgestalt mellan de stränga häxbrännarna på sextonhundratalet som flydde toleransen i England för att bygga sina totalitära utopier i vildmarken, och den nya kommersiella republiken USA. Fliten, dygden och moralen fanns fortfarande kvar, även om den strikta religionen som orsakat den hade mjukats upp rätt rejält. Men Franklin, en klok man, höll fast vid fliten för att den var nyttig, snarare än Gud behaglig.
Idag framställs moral sällan som något nyttigt. Att vara moralisk kan vara en svaghet, det kan göra dig till en ”nice guy”, en mes som bara är snäll för att han inte vågar vara något annat. Ofta tycks moral idag handla om att vara lättkränkt, oroa sig för global uppvärmning och sopsortera. Det är något för spensliga icke-binära veganer med märkliga hårfärger.
Inte för Benjamin Franklin. Dygd och moral var på 1700-talet något som gjorde dig stark. Kopplingen mellan engelskans ”virtue” (dygd) och latinets ”vir” (man) var inte glömd. En dygdig man är stark, och en stark man är dygdig. Idag framstår tyvärr ofta moral (eller vad som kallas moral) som ett sorts självskadebeteende.
Vad har vi att lära av Benjamin Franklin? På många sätt lever vi i ett annorlunda samhälle. Svälten och fattigdomen, som Benjamin Franklin ofta varnar för, är inte längre ett hot. Vi behöver inte längre vara flitiga. Det är alltså fullt rimligt att dagens självhjälpsböcker förespråkar större självförtroende och att ta risker och genvägar – idag är farorna mindre och möjligheterna större.
Men samtidigt förklarar Benjamin Franklin mycket av vad vår nuvarande bortskämdhet kommer ifrån. Det var flit, ödmjukhet, och ansvar som byggde den västerländska civilisationen. Inte TikTok-narcissism och influencers och positivt tänkande eller självkänsla. Och även om farorna nu är mindre, så är flit fortfarande nyttigt. Särskilt om du även vill vara till nytta för ditt samhälle, snarare än bara för dig själv.
Några avslutande citat:
A Slip of the Foot you may soon recover, but a slip of the Tongue you may never get over.
Old Boys have their Playthings as well as young Ones; the Difference is only in the Price
Epitaph on a Scolding Wife by her Husband: Here my poor Bridget’s Corps doth lie, she is at rest, - and so am I.
Experience keeps a dear school, yet Fools will learn in no other.
If Passion drives, let Reason hold the reins.
Jakob Sjölander
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.