På 1700-talet svepte en trend fram bland unga flickor i Sverige. Flicka efter flicka visade sig kunna tala direkt med Gud, falla i trans och, sängliggande veckor i sträck, predika Guds ord. Gemensamt för 1700-talets ”heliga” flickor var att de använde religionen som språk och gestaltningsform i en tid då religionen hade en dominerande plats i världsbilden. Att tala med Gud, besöka himmelriket eller fysiskt lida som Jesus bar ett tydligt budskap: se mig.
Under 1800-talet bytte svenska flickors psykiska besvär plötsligt karaktär. I takt med att samhället började kretsa mer kring vetenskap än religiös mystik förändrades flickornas bekräftelsesökande beteende. I en verklighet där vetenskap och medicin präglade samhället svalde de istället synålar, svälte sig själva och manipulerade kroppen på olika vis för att få uppmärksamhet.
Den senaste tiden har det rapporterats att allt fler barn börjat identifiera sig som djur. De kallas för terianer och klär sig i djurmasker, örondiadem och lössvans. I tidningarnas frågespalter är föräldrar till terianer oroliga för att barnen ska bli mobbade. Psykologer och förståsigpåare menar att man bör vara tydlig med att det är en lek, och på sociala medier kallas terianerna för psykiskt sjuka. ”Hur fan hamnade vi här?” frågar någon på X. Vanföreställningar, psykisk störning och dåliga föräldrar, är återkommande förslag i kommentarsfältet. ”De växer säkert upp när verkligheten knackar på”, svarar någon.
Men, det är ju det här som är verkligheten? Sedan ett decennium har vi ju försett varenda förskola och lågstadieskola med könsöverskridande bilderböcker vars syfte varit att få barnen att förstå att de får vara ”vem de vill”. Som till exempel Sususanne Pelgers bilderbok Hästen & Husse (2017) som handlar om ”en häst som valt att vara hund och därför går i koppel, jagar katter och gillar ben. För så kan det vara, alla är inte antingen pojke eller flicka”. Eller barnboken Jag är Bella: en flicka med snopp (2018) av Camilla Gisslow som ”förklarar på ett pedagogiskt vis att man kan födas i fel kropp och att det är okej att se sig själv som det motsatta könet, eller en blandning av de båda och att alla har rätt att få vara den dom är”. På SVT har våra minsta barn kunnat följa Tvillingarna Bobs äventyr, där Olga och Bamse föddes som flickor men Bamse i mycket tidig ålder kände sig som en pojke ”Och då fick han vara det. För man är ju det man känner sig som”.
Men vi behöver givetvis inte gå till dagens populärkultur för att förstå att det här är vår verklighet nu. Den 1 juli i år trädde den nya könstillhörighetslagen i kraft. En lag som gör det lättare att byta juridiskt kön redan från 16 års ålder. Om man har ”en upplevd könsidentitet som stämmer bättre överens med det andra juridiska könet” vill säga. Och nu blir vuxenvärlden förbannad när de här barnen upplever att de är just det – födda i fel kropp? Snacka om att gaslighta en hel generation.
De flesta terianer är tjejer i tonåren. I ett reportage i Aftonbladet säger 14-åriga terianen Astrid att det känns som om unga tjejer inte blir tagna på allvar. Det ligger något i det. I dagens verklighet kan vuxna män identifiera sig som unga yppiga kvinnor, byta juridiskt kön och förvänta sig, ja till och med kräva, att omgivningen använder deras självvalda pronomen.
Samtidigt blir unga tjejer som känner själslig samhörighet med naturen och identifierar sig som katter utmålade som psykiskt sjuka. Notera att terianer sällan, om någonsin, ger uttryck för att vilja operera fast en svans gjord av sitt eget skinn eller amputera alla sina fingrar till förmån för tassar. De bär på sin höjd en mask, lössvans eller örondiadem för att spegla den inre bilden av sig själva. I jämförelse med könsbekräftande kirurgi låter det ganska sunt. Och personligen möter jag hellre en tonårstjej med kattörondiadem i skogen än en gubbe iklädd baby doll-klänning och klubba i munnen.
Hur som helst kan man konstatera att flickornas bekräftelsesökande symtom genom historien tycks ha svarat mot den kulturella kontext de levt i. Symbolerna, språket och gestiken har hämtats från den yttre kulturen. Att unga flickor idag identifierar sig som djur säger något om vår verklighet och vår samtid. Kanske är terianerna faktiskt en alldeles sund reaktion på en osund ordning? Låt oss gemensamt ändra på den ordningen. Låt oss ställa verkligheten till rätta. För de där terianerna, de växer nog upp när verkligheten knackar på trots allt.
Linnea Klingström
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.