Häromdagen kunde vi i Dagens Eko höra om socialpolitiker i landets tre största städer som varnar för konsekvenserna av regeringens bidragstak. Unga kommer att drivas in i kriminalitet!
För att ge ett radioansikte åt denna dystopi intervjuades Sarah, en fyrabarnsmamma med syrisk bakgrund, som levererade det dystra budskapet att om bidragen sänks kommer barnen börja stjäla på ICA eller Willys.
"Ibland vill barnen mycket pengar, och tänker inte på risker", påstår Sarah i inslaget.
Narrativet är typiskt för den svenska medie- och debattlogiken. Lägre ekonomisk standard leder automatiskt till moraliskt förfall och laglöshet.
Det finns flera blinda fläckar i reportaget. För det första lyser de historiska jämförelserna med sin frånvaro. Många människor som tidigare vuxit upp i Sverige har materiellt sett haft betydligt mindre resurser och lägre ekonomiskt stöd än dagens bidragstagare. Ändå utmynnade inte den tidens knappa förhållanden i en massiv våg av ungdomskriminalitet.
För det andra är det anmärkningsvärt att vi aldrig ser liknande snyftreportage när skatter höjs och vanliga löntagare får mindre kvar i plånboken. Ingen reporter på Eko-redaktionen verkar frukta att bibliotekariens, egenföretagarens eller försäkringshandläggarens barn ska börja snatta på ICA bara för att marginalerna krymper.
Men värst är faktiskt den underliggande människosyn som Ekots reportrar blottar. Genom att koppla samman lägre bidragsnivåer med ökad kriminalitet, och därefter låta en invandrad fyrabarnsmamma personifiera denna koppling, reproducerar man en djupt problematisk stereotyp.
Utan att blinka förmedlar public service bilden av att utrikes födda saknar en inre moralisk kompass. Logiken blir att invandrare i Sverige inte kan förväntas sköta sig eller kontrollera sina barn om staten inte fyller på bankkontot. Man kan fråga sig vad som kommer härnäst. Om kusinäktenskap förbjuds kommer männen börja våldta? "Ibland vill männen mycket sex och tänker inte på risker". Om niqab förbjuds kommer hedersmorden öka? "Ibland vill mycket heder och tänker inte på risker".
Själv väljer jag att tro att även utrikes födda med låg inkomst innehar både grundläggande moral och förmåga till laglydighet. Men så jobbar jag inte på SR heller.
Att vilja belysa fattigdom och ekonomisk utsatthet är en viktig journalistisk uppgift. Men när man gör socioekonomisk knapphet till en direkt ursäkt för brottslighet gör man både samhällsdebatten och de berörda människorna en björntjänst.
Människor, oavsett ursprung och storlek på plånboken, ska behandlas som tänkande varelser med eget ansvar och moralisk agens. Att Eko-redaktionen verkar ha glömt bort detta säger betydligt mer om journalistkårens egna fördomar än om verkligheten i Sveriges förorter.
Hoppas jag i alla fall.
Linnea Klingström
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.