”Uppmaningen – skit i ramadan och ät chips i stället!” skrev Sveriges Radio… aldrig.
”Aisha är nyfiken på svenskt luciafirande – vill testa starkvinsglöggen”, fick vi heller aldrig läsa.
Byt ut ”ramadan” mot ”påsk” så har du däremot en tvättäkta rubrik signerad public service.
Inför fjolårets påskhelg intervjuades Lisbet i Sveriges Radio eftersom hon ”fått nog av påsken”. Nu ville hon uppmana fler att göra som hon. Skit i påsken! Köp chips! Rulla tummarna och drick vin i stället! var Lisbets, och Sveriges Radios, budskap inför en av svenskarnas största högtider.
Inför årets muslimska högtid ramadan låter rubrikerna annorlunda. Sveriges Radio intervjuar integrationssamordnaren Lotta, som ”är nyfiken på ramadan”. Hon vill testa att fasta för första gången och ser det som en utmaning. Lotta ler så stort in i kameran att det nästan ser löjligt ut. Hurra för ramadan! Vad kul det ska bli att fasta!
De två inslagen från Sveriges Radio sätter fingret på ett återkommande fenomen i svensk media. Svenska traditioner och högtider beskrivs i negativa ordalag medan importerade traditioner och högtider beskrivs i positiva. År efter år, högtid efter högtid, är det samma visa.
I julas uppmanade Lena Stenberg på Aftonbladet Sveriges kvinnor att ”julstrejka” i jämlikhetens tecken: ”Det är faktiskt absurt att landets kvinnor ska stressa ihjäl sig bara för att andra [deras män?] ska få känna ännu mer julfrid. Och tills politiken har börjat ta tag i de riktiga jämställdhetsproblemen finns bara en rimlig lösning i jul. Kvinnor, lägg upp benen i soffan och njut. Julstrejken börjar nu.” skrev Stenberg.
Föreställ er en liknande uppmaning till muslimska kvinnor inför ramadan: ”Det är faktiskt absurt att muslimska kvinnor ska stressa ihjäl sig bara för att andra [deras män?] ska få känna ännu mer ramadanfrid. Och tills politiken har börjat ta tag i de riktiga jämställdhetsproblemen finns bara en rimlig lösning under ramadan. Kvinnor, lägg upp benen i soffan och njut. Ramadanstrejken börjar nu.”
I sin text i Aftonbladet konstaterade Stenberg: ”Tomtefar må vara man, men den som ser till att julen blir verklighet är oftast en kvinna”. Men att valfri Ahmed eller Omar också må vara man, men att det är kvinnor som ser till att ramadan blir verklighet lär vi inte se någon journalist på Aftonbladet problematisera.
Detta trots att det går att läsa i muslimska forum och media att kvinnor under ramadan riskerar att bli utbrända av det hushållsarbete och den matlagning som faller på kvinnans lott under fastetiden. Iftar ska lagas varje kväll när fastan bryts. Hemmet ska pyntas med lyktor och halvmånar. Böner ska bes. Allt medan även kvinnan fastar. Om hon inte har mens förstås – då får hon varken be eller fasta (men givetvis sköta sina andra sysslor).
Om Stenberg eller någon annan journalist i svensk media verkligen brydde sig om kvinnors mående och jämlikhet under högtider hade rimligtvis ramadan varit en given högtid att problematisera. Men det gör de inte. Varför? För att ramadan inte är en svensk högtid förstås.
Så jag tar härmed tillfället i akt och uppmanar alla kvinnor i Sverige att göra något som Sveriges Radio eller Aftonbladet aldrig skulle uppmana dem att göra. Skit i ramadan! Visa nyfikenhet inför våra svenska högtider och traditioner istället! Vi är många som gärna bjuder på en semla.