Linnea Klingström skriver om den minskade respekt som visas våra kyrkogårdar. Tystnad och stillhet praktiseras inte längre. Gravstenar välts omkull av myndigheter för att de anses utgöra en fara för klättrande barn. Vad sägs om lite mer aktning och vördnad?
I helgen var jag och familjen, liksom många andra svenskar, på kyrkogården och tände ljus för bortgångna släktningar och vänner. Kyrkogården är aldrig så välbesökt som under allhelgonahelgen. Gamla, unga, ensamma och barnfamiljer samlas, hedrar och minns de döda. Kyrkogården fullkomligt vibrerar av levande ljus i novembermörkret vilket föder tankar om både förgänglighet och evighet: ”Där du är var också jag. Dit jag gått går snart även du.”
Men det var varken mörkret, eller den sällsamma stämningen, som fick mina annars så spralliga barn att automatiskt sänka sina röster och fatta varandras händer när vi gick genom kyrkogården. Det var inte av rädsla för de döda, och förmodligen inte heller av respekt för de levande, som de tyst och stilla tände varsitt ljus på en avlägsen släktings grav. Det var av vanlig hyfs och fason. Något som dessvärre tycks vara en ovanlig dygd nu för tiden. Bland såväl barn som vuxna.
I flera år har det till exempel förts en livlig debatt om huruvida pulkaåkning på svenska kyrkogårdar ska vara tillåtet eller ej. Förra året ville Moderaterna i Stockholm införa böter för pulkaåkning på Skogskyrkogården. Aftonbladets skribent Rasmus Hansson ville däremot gärna att barn skulle åka pulka på hans grav. Smaken är som bekant delad, liksom synen på etik och moral. Men något som upprör de flesta är välta och vandaliserade gravstenar. I vanliga fall skapar sådana tilltag rubriker. Men nu är det kyrkorna själva som välter gravstenar.
För att förebygga olyckor välts varje år tusentals gravstenar på våra svenska kyrkogårdar. En del blir resta igen, men många blir liggande. Det började 2011 när en åttaårig flicka i Bollebygd i Västergötland omkom efter att en lös gravsten vält över henne. Efter den tragiska händelsen började kontroller av Sveriges gravstenar genomföras. Gravstenar som inte tål ett drag- och trycktest på 35 kg läggs ner i väntan på eventuell åtgärd från gravrättsinnehavaren. Har gravrättsinnehavaren inte vilja eller möjlighet att åtgärda ”säkerhetsproblemet” blir stenen liggande. Och det handlar om många stenar. På vissa kyrkogårdar har upp emot 40 procent av gravstenarna inte klarat testet. Besök vilken kyrkogård som helst och du kan själv se förödelsen.
I flera år har Svenska kyrkan dessutom larmat om knarkförsäljning och prostitution på kyrkogårdar runt om i Sverige. Värst drabbat är Malmö, men Göteborg och Stockholm ligger inte långt efter. Klättrande och pulkaåkande barn behöver alltså inte bara akta sig för vältande gravstenar på kyrkogården, utan även se upp för använda kanyler och kondomer. För att inte tala om alla cyklister som använder kyrkogårdar som snabba pendlingsstråk, fria från konkurrerande bilar.
Jag har detta i åtanke när vi på alla helgons dag tänder ljus på kyrkogården. Rör ingenting, säger jag till barnen, samtidigt som andra barn går balansgång på gravarnas kantstenar en bit bort. På väg hem genom kyrkogården läser vi på de olika gravstenarna. De har mycket att säga oss om vår historia. På en gravsten står det bara Mor, på en annan namnet på ett barn som dött av difteri. De flesta välta stenarna ligger med inskriptionen neråt. Namn, minnesord, födelse- och dödsdag blir ett med myllan, nedsjunkna i jorden. Gravstenarna som ska gestalta det eviga i förgängligheten tillåts inte längre påminna oss om de dödas liv. Snarast påminns man om samhällets moraliska förfall.
Förr i tiden förmanades man att aldrig springa på en kyrkogård, de döda ville inte påminnas om tidens flykt. I dag fälls gravmonument till marken för att inte välta över klättrande barn samtidigt som ungdomar säljer knark i skydd av de gravstenar som fortfarande står upp. Ska det verkligen behövas ett förbud mot att åka pulka på kyrkogården?
Får jag föreslå att människor börjar lära sina barn lite hyfs och fason istället?
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.