Sveriges styrka under historien och långt in på 1900-talet har varit enhetligheten och de många delade referensramarna. Självfallet har det funnits en mångfald inom svenskheten och avståndet mellan en Bleking och en Dalmas har inte varit obetydligt fram till modern tid.
Men den gemensamma tron i form av Svenska kyrkan och i mer modern tid gemensam media (all TV och Radio var statliga fram till 1990-talet) samt den historiskt höga läskunnigheten gav oss både gemenskap och gemensamma referensramar.
Nu befinner vi oss i stället i en situation där vi splittras ifrån varandra. Vi har inte längre en Luthersk-kristen enhetskultur då sekulariseringen kombinerat med Svenska kyrkans politisering gjort att majoriteten vänt den sistnämnda ryggen. Somliga kanske tycker att denna utveckling är av godo, men de missar då att vi till följd av detta samtidigt förlorar vår språkliga gemenskap. Vi kan inte längre räkna med att alla svenskar förstår eller använder sig av de många uttryck och ordspråk i svenskan som kommer från Bibeln. Många gör det självfallet fortfarande, men de riskerar då att använda sig av ett språk som andra inte förstår.
Det nya medielandskapet har för många varit en befrielse. Men det goda med hur det var tidigare, var att fram till 2000-talet följde de flesta av oss i stort sett samma serier, humorprogram och sporthändelser då det fanns två och sedan tre tv-kanaler. Personligen minns jag hur alla i min omgivning pratade om serien Twin Peaks när den visades i början av 90-talet på SVT. Inte några utan alla ungdomar antingen tittade eller sade sig titta på serien. Något nästan overkligt när jag tänker på det idag, då varken vänner eller arbetskollegor ens hört talas om min favoritserie lika lite som jag vet något om deras. Även om de populäraste Youtube-kanaler jag följer har miljontals tittare befinner sig dessa utspridda över hela världen.
Youtube har för övrigt blivit läsandets stora dödgrävare vilket fått svåra konsekvenser, inte minst på universiteten. När vi inte längre läser böcker förlorar vi kontakten med dem som levde före oss. Precis som fallet med kyrkan så tappar vi här den gemensamma förståelse vi tidigare delade om vilka vi är.
Klasskillnaderna blir dessutom aldrig så brutala mellan dem som fortfarande läser böcker och dem som helt slutat. I både språk och referensramar förstår dessa två grupper varandra allt mindre.
Elefanten i rummet är dock självfallet den enorma migration Sverige haft, inte minst från länder som är kulturellt avvikande ifrån vår egen kultur. Om vi bortser från dem som lever i utanförskap har vi nog åtminstone 1 miljon “kreoler” idag i Sverige. Dessa är människor som växt upp i Sverige, pratar flytande svenska och är välintegrerade ekonomiskt men som inte är etniska svenskar och där många har en otydlig tillhörighetskänsla till Sverige. Ju mindre etniska svenskar har gemensamt, desto mindre finns det för dessa människor att integreras till och identifiera sig med. Sverige blir då en “ekonomisk zon” i stället för en nation vilket leder till att många inte känner längre för det som benämns som det gemensamma.
Att lösa detta stora samhällsproblem kräver flera åtgärder och regeringens kulturkanon var väl ett led i att försöka skapa nya nationella referensramar (liksom att begränsa mobilanvändningen i skolan så att eleverna faktiskt läser).
En annan metod som kan ha stor effekt är en ny specifikt svensk vacker klassisk arkitektur, tidigare benämnd nationalromantik. Vi formar ju vår byggda miljö trots allt och sedan formar den oss för att citera Winston Churchill.
Psykologiskt handlar det om att människor vill identifiera sig med vackra miljöer och vi då ska koppla dessa vackra miljöer till den svenska nationen. En ny svensk nationalromantisk arkitektur ska alltså vara klassiskt vacker, kännas distinkt svensk och likt kulturkanon referera till vår långa och rika svenska historia och vår natur.
Vi ska bäddas in i en byggd miljö som inte återfinns någon annanstans i världen, som är så vacker att vi vill ta till oss den och som gör vår historia påmind överallt så att den blir en självklar gemensam referensram. Självfallet ska det finnas regionala varianter av denna nya nationalromantik men det ska ändå gå att både se och känna att alla varianter är en del av en och samma gemenskap. Som sidoeffekter kommer vi även kunna räkna med ökad allmän lycka, mindre stress och mer vardagsmotion.
Kanske verkar allt detta oförståeligt nu när vi befinner oss så långt ifrån denna vision. Men genom att ta hjälp av AI har det aldrig varit lättare att visualisera tankar och faktiskt kika på hur Sverige skulle kunna se ut. Jag är hur som helst övertygad om att detta kommer bli verklighet under min livstid men hellre förr än senare. Sveriges framtid står som sagt på spel.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.