Paul Carlbark berättar nu hela historien i sin bok Avstängd, anmäld, avskedad. I en intervju med Riks blottlägger han en skandal som visar hur skolans ledarskikt och kommunens tjänstemän satte prestige och ideologi framför rättvisa och sunt förnuft.
Den 5 maj 2023 bevittnade Carlbark hur en 16-årig elev trakasserade yngre barn på skolan. En autistisk elev – som Carlbark själv undervisade – pressades motvilligt fram av den äldre eleven som skrek och härjade. Som rastvakt kände Carlbark ansvar att avleda situationen.
– Jag började prata med honom för att ta uppmärksamheten från de yngre. Men han blev aggressiv och hotade att boxa mig, säger Carlbark.
När eleven gick till fysisk attack, slog till läraren i bröstet och sedan fortsatte att hota, agerade Carlbark. Med polisens ord: han försatte sig i en nödvärnssituation.
– Jag var dödsförskräckt. På en utbildning några veckor tidigare hade vi fått lära oss att man aldrig ska lämna initiativet till angriparen. Det fanns i bakhuvudet.
Efter att ha hållit fast eleven tills situationen lugnat sig följde han med till rektorn. Men istället för stöd möttes Carlbark av något helt annat.
Trots att eleven både angrep och spottade på läraren valde rektor Susanne Thomasson att tona ned händelsen. På skolans hemsida skrev hon redan samma fredag att "allt är utrett". Bara några dagar senare kallades Carlbark till ett möte – utan förvarning, utan fackligt stöd. Där satt en HR-specialist och meddelade att han var avstängd med omedelbar verkan.
– Att stänga av den som blivit utsatt för hot och våld, samtidigt som förövaren går kvar på skolan, är en signal till både elever och personal: den som säger ifrån riskerar att offras, säger Carlbark.
Bakom beslutet låg, enligt honom, en kedja av tjänstemän där utbildningschefen Marie Nilsson spelade en avgörande roll. Nilsson hade tidigare stött på Carlbark i Kävlinge, där han som fackligt ombud kritiserat hennes agerande i ett annat skandalärende.
– Det är svårt att inte se ett personligt agg i det här. Hon kände mycket väl till vem jag var, säger Carlbark.
Polisutredningen var tydlig: Carlbarks agerande var nödvärn. Eleven dömdes för hot mot tjänsteman och tvingades betala skadestånd. Skolinspektionen gjorde samma bedömning. Ändå fortsatte Hörs kommun att driva linjen att Carlbark var den skyldige.
När ärendet slutligen nådde Arbetsdomstolen insåg kommunens advokater att deras linje riskerade att spricka. Istället betalade kommunen 800 000 kronor i skattepengar för att slippa en offentlig huvudförhandling.
– Det säger allt. De visste att de skulle förlora. Ändå valde de hellre att köpa sig fria än att erkänna sitt misstag, konstaterar Carlbark.
Varför denna vägran att erkänna fakta? Carlbark ser en blandning av prestige och ideologiskt tänkande.
– Det finns en tolkning hos vissa HR-specialister att en lärare aldrig får markera, aldrig får ingripa. Man ska alltid backa undan och använda "lågaffektivt bemötande". Men i praktiken blir det en kapitulation inför våld och hot.
Han varnar för konsekvenserna av denna ideologiska blindhet:
– Vi fostrar en generation som aldrig lär sig ta ett nej, aldrig lär sig hantera konflikter. Skolan blir en snabbmatsrestaurang där elever ses som kunder som alltid har rätt. Resultatet blir ett samhälle utan ansvarstagande vuxna.
Carlbark berättar att många kollegor hör av sig, både före och efter att boken kom ut. Många vittnar om en vardag där man ständigt går på "snäckskal".
– Lärare vågar inte säga ifrån. Rädslan för att bli nästa syndabock är större än viljan att försvara ordning och trygghet. Det här är inte en enskild händelse, det är ett systemfel.
Han menar att skolledningar och politiker förlorat kontakten med verkligheten:
– Man styr utifrån en bild av eleverna som rättslösa offer, inte som framtida vuxna som måste lära sig ansvar.
Carbarks bok är inte bara en personlig berättelse – den är en anklagelseakt mot ett helt system. Han beskriver hur kommunen medvetet skickade in vinklad information till Skolinspektionen, hur vittnesmål från rektorn plötsligt "glömdes" i rätten, och hur ansvariga fortsatte att svartmåla honom trots att alla instanser friade honom.
– Att kommunen går ut på sin hemsida och förtalar mig dagen efter att de betalat 800 000 för att tysta ner ärendet… det är fullständigt häpnadsväckande, säger han.
Det hela har blivit ett skolexempel på hur svenska kommuner kan sätta prestige, egenintresse och ideologi före både lag och moral.
Samtidigt vittnar Carlbark om det massiva stöd han fått från både kollegor, poliser och allmänhet.
– Jag har fått mejl från lärare över hela landet som säger: "Du gjorde det vi alla önskar att vi skulle våga." Och poliser har sagt till mig att de aldrig sett en mer solklar nödvärnssituation.
Men stödet förändrar inte faktum: hans yrkesliv krossades, och skattebetalarnas pengar användes för att rädda kommunens ansikte.
För Carlbark handlar frågan till syvende och sist om mer än hans eget fall. Det handlar om vad vi vill att skolan ska vara.
– Vi svek de yngre eleverna den dagen. De såg hur en lärare som skyddade dem straffades. Vad lär de sig av det? Att vuxna inte vågar stå upp för dem.
Han ser utvecklingen som en tickande bomb för hela samhället:
– Om vi inte återupprättar auktoriteten i skolan, om vi inte står upp för lärarnas rätt att försvara sig och sätta gränser, då kommer vi skörda frukterna i form av ett samhälle utan respekt, utan ansvar och utan trygghet.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.