Han har blivit en måltavla för attacker på grund av sitt arbete.
Trots personliga uppoffringar fortsätter Christian Peterson att granska makthavare och vänsterextremister.
Det här är historien om mannen som vill ifrågasätta det han ser som vänsterns herravälde över maktens korridorer och det offentliga samtalet.
Under en oktobernatt 2021 vaknade Christian Peterson, då 19, av att fönsterrutor krossades i huset i Göteborg där han bodde med sin familj.
En grupp vänsterextremister hade kastat in en rökbomb i hans lillasysters sovrum. Beväpnad med ett basebollträ rusade han direkt ut för att försvara sig och sin familj från angriparna.
Nu har fyra år passerat sedan attacken med rökbomben. Vänsterextremisterna har visserligen inte gett upp, men det har heller inte Christian Peterson.
I en intervju med Riks uppger han att motivationen till hans arbete som journalist kommer från insikten om att sanningens förkämpar är fåtaliga och i behov av uppbackning.
– Om inte någon berättar sanningen så kommer ingen göra det, säger han.
Christian Peterson växte upp med en trygghet och stabilitet som många kopplar till den traditionella folkhemstanken. Det är en trygghet som många svenskar idag upplever är på väg att brytas ner.
– Jag har inte vuxit upp i den otrygghet som många andra svenskar lever med idag, noterar han.
Det var på en kristen friskola som han formades till en man med intresse för samhällsfrågor och politik.
– Jag växte upp i Örgryte i Göteborg, ett väldigt tryggt villaområde nära centrum. Det fanns nästan inget folkutbyte i min grundskola, och på den kristna friskola där jag gick på gymnasiet var det samma sak, säger han.
Just därför kom hans engagemang inte från egna trauman, utan från ett genuint intresse för samhällsfrågor. Den kom från studier, statistik och observationer av den drastiska samhällsförändring som han ansåg att medierna i många fall blundade för.
– Men jag har ögon, och jag har alltid dragits till siffror, statistik och samhällsanalys. Ju mer jag läste, desto tydligare blev det att Sverige höll på att förändras i grunden – och att medierna gjorde allt för att dölja det.
– Så min motivation kommer inte från egna trauman, utan från insikten att om inte någon berättar sanningen så kommer ingen göra det.
Det var en drivkraft som skulle bli avgörande när han, under sitt sista gymnasieår, upptäckte priset för att utmana makthavarna i jakten på sanningen.
– Det låter kanske klyschigt, men jag har alltid provocerats av den orättvisa och den dubbelmoral som länge präglat det svenska medielandskapet.
När BLM-protesterna 2020 svepte över världen blev konflikten mellan hans omvärldsanalys och majoritetens uppfattning akut. Christian minns hur en märklig åsiktskorridor till fördel för vänsteraktivisterna uppstod över en natt. Det var detta som blev den avgörande stunden.
– Den slutliga knuffen kom under mitt sista gymnasieår när BLM-upploppen svepte över världen. Jag såg hur globala företag, mediejättar och politiker gick samman i en sorts moralisk masshysteri, där en idé om "vit skuld" etablerades nästan över en natt.
Han syftar på Black Lives Matter-upploppen som orsakade skador till en kostnad på över 2 miljarder dollar i USA. Även i Sverige utövades brottslighet i rörelsens namn. Minst 36 personer åtalades för våldsamheter i Göteborg.
I Christians egen klass uppstod plötsligt ett social tryck för att ta ställning för en främmande och i många fall våldsam rörelse. Framförallt på Instagram började hans klasskamrater plötsligt publicera svarta fyrkanter för att uttrycka stöd för rörelsen.
Samtidigt såg han hur rörelsen drabbade oskyldiga när han och en vän dokumenterade upploppen i Sverige.
– Jag minns särskilt hur en slumpmässig vit man på cykel attackerades av mobben – en attack som snabbt hade kallats hatbrott om huden haft en annan färg. Efter det var jag fast.
Vänsteraktivisterna hade genom sina angrepp motiverat Christian till att inleda sin granskade journalistik. Men det dröjde inte länge innan han själv blev en måltavla.
– Jag satte upp en affisch med texten "Svenska liv spelar roll" och såg hur en vänsteraktivist, som senare visade sig vara arrangör för Pride i Göteborg, slet ner den framför ögonen på mig.
När han började granska Göteborgs konstmuseum och deras bokhandel, som enligt honom dominerades av HBTQ- och klimatlitteratur, blev reaktionen hård.
– Jag blev omedelbart utmålad som "högerextremist".
Christian beskriver den tiden som lärande.
– Det var min tidiga skolning: först undersökande aktivism, sedan opinionsbildande journalistik – som idag blivit mitt heltidsyrke.
För Christian är ren opartiskhet ouppnåeligt inom journalistiken. Visserligen kan man sträva efter opartiskhet, men en journalist gör alltid ett val av vad han ska granska.
– Jag brukar säga att journalistik kan sträva efter opartiskhet, men aldrig bli helt opartisk. Redan genom att välja vad man granskar visar man sin världsbild. Jag valde att granska det alla andra undviker.
Det valet har tagit honom långt utanför Sveriges gränser.
– Idag driver jag min egen publikation på Substack och har fått stort genomslag både i Sverige och internationellt. Vita huset har hänvisat till mitt arbete om vänsterextremism i Sverige och Elon Musk har instämt i min analys av Olof Palme.
Men det har också förstärkt hans uppfattning om vilket journalistiskt vakuum han menar att svensk press lämnat efter sig:
– Det visar också hur lite de etablerade medierna har vågat ta i dessa frågor.
I takt med att hans granskningar fått större genomslag har även äldre episoder ur hans liv plockats fram av kritiker.
Under 2024 publicerade tidningen Arbetet en artikel där han anklagades för att ha varit aktiv i en högerextrem grupp under 2018.
Christian menar att detta säger mer om hans motståndare än om honom själv.
– När jag gick i nian, vid 15 års ålder, var det många på min skola som följde deras videor på YouTube och tyckte att deras samhällskritik var intressant.
– Efter en lektion började jag och en vän ifrågasätta historieundervisningen. Vi ville diskutera, men möttes aldrig i sak. Istället blev vi tystade.
Han förklarar sin tidigare kontakt med sammanhanget som kortvarig och menar att den bottnade i skolmiljön snarare än egna politiska övertygelser.
– Min franskalärare gick så långt som att hota mig med underkänt om jag inte slutade ställa "fel" frågor. Därför tog vi kontakt med dem och berättade om situationen. Det hela varade kort, bara under en sommar, och ganska snart insåg jag att det inte var rätt sammanhang för mig.
– Jag har sedan dess inte varit associerad med dem. Trots det försöker vänstermedia ständigt använda detta som ett slagträ för att smutskasta mig.
Enligt Peterson framförs denna bakgrund oftast av personer som har bakgrund i våldsbejakande vänstermiljöer. Han påpekar att vänstergruppen AFA nyligen terrorstämplats i USA, och att han nu ser likheter mellan de höger- och vänsterextrema grupperna i frågan om Palestina.
– Den som ser ärligt på situationen förstår att det var mina lärare, inte jag, som bar ansvaret för att det här ens blev en fråga. Deras intolerans mot fria tankar, deras ovilja att möta kritiska frågor, ledde dit.
– De som attackerar mig idag kommer nästan uteslutande från vänstermiljöer där det kryllar av dömda våldsverkare – många med bakgrund i den terrorstämplade organisationen AFA.
– Därutöver stödjer de Palestinarörelsen som har liknande åsikter. Det säger allt. Jag har därför valt att sällan bemöta det här alls. Jag har inget att skämmas för. Jag var femton år och sökte svar – något som borde uppmuntras, inte straffas. Och jag har definitivt inget att be om ursäkt för.
Christian beskriver hur han upplever att aktivism inte bara påverkar samhällsklimatet, utan även maktutövningen.
– Mitt fokus har alltid varit massmigrationen och vänsteraktivismen – två ämnen som svenska medier gjort allt för att tona ner.
– Det som kallas "woke" har gått från kulturfråga till ren maktutövning: mediedrev, politiska påtryckningar och i värsta fall rena våldsangrepp från grupper som AFA.
Och i hans analys ligger en tydlig varning om konsekvenserna:
– Vänstern är i grunden odemokratisk – de tolererar bara kritik när den gynnar dem själva. Det gör det svårt att bevara yttrandefriheten om ingen vågar utmana dem.
Han menar att en stor del av våldet dessutom är osynliggjort:
– Vänsterextremismen är den mest underrapporterade formen av politiskt våld i Sverige. Delvis eftersom etablissemanget sympatiserar med mycket av dess våld mot oliktänkande – delvis eftersom medierna inte vill synliggöra att dessa grupper faktiskt står för en stor del av den politiska terrorn i Stockholm.
När Christian började publicera granskningar mötte han motstånd även från myndighetshåll.
– Mitt förtroende för myndigheter har rasat. Jag var som de flesta andra svenskar – jag trodde att polisen, åklagare och myndigheter i grunden var neutrala. Nu vet jag att det varierar enormt från person till person.
Ett av de tydligaste exemplen på den misstro mot myndigheter som växte fram beskriver han så här:
– En åklagare ville anhålla mig för grovt förtal efter att jag publicerat uppgifter om en islamist som drack öl. Beslutet upphävdes tack och lov av en mer kompetent åklagare, men i flera timmar var jag i praktiken efterlyst. Hade jag passerat en gränskontroll under den tiden hade jag gripits.
– Det fick mig att inse hur skör rättssäkerheten kan vara för journalister som granskar fel grupper.
Trots att han är frilansjournalist och oberoende av traditionella arbetsgivare har konsekvenserna varit påtagliga.
– Eftersom mitt yrke är min försörjning kan jag egentligen inte "kancelleras" på det sätt som många andra riskerar. Men priset jag har fått betala har ändå varit högt.
– Jag har utsatts för flera attacker mot mitt hem från vänsterextremister, och lever idag med skyddad identitet. Det påverkar naturligtvis vardagen – men jag ser det som ett kvitto på att jag gör exakt det journalistiken ska göra: granska makt och extremism, även när makten och extremismen kommer från vänster.
LÄS MER: Granskade Palestinavänstern – mordhotas: "Dina dagar är räknade"
LÄS MER: Vänsterextrem attack mot Christian Peterson - se klippet här
LÄS MER: Journalister utsatta för vänsterextrem vandalisering av AFA
LÄS MER: Åklagare ville anhålla journalisten Christian Peterson
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.