Professor Jan Blomgren, en av Sveriges mest erfarna kärnkraftsexperter, menar dock att kritiken är både ohederlig och farligt verklighetsfrånvänd.
I en längre intervju med Riks slår han fast att energidebatten i Sverige präglas av ”låtsaslekar”, där vindkraftens brister sopas under mattan och allmänheten luras att tro att förnybart är en realistisk lösning.
Blomgren avfärdar direkt oppositionens påstående om att ny kärnkraft är för dyr och långsam.
– Nej, det stämmer inte. Kritiken kommer från människor som är emot kärnkraft oavsett. Men de blir alltid svaret skyldiga på en enkel fråga: Vill ni ha el eller inte? Om vi ska ha el dygnet runt, året runt, vad ska vi ha när det inte blåser och solen inte skiner? Fossila bränslen eller kärnkraft, säger han.
Det Blomgren pekar på är ett faktum som ofta undviks i debatten. Kärnkraftens motståndare ställs sällan till svars för vad alternativet egentligen är.
När vindkraften står stilla och solcellerna inte levererar, finns det bara två val: kol, gas – eller kärnkraft. Ändå fortsätter Centerpartiet och delar av Socialdemokraterna att tala om massiva satsningar på vindkraft, trots att problemen redan är uppenbara.
Blomgren är skoningslös i sin kritik av vindkraftens förespråkare.
– Vi har redan byggt så mycket vindkraft i Sverige att när vinden blåser producerar den mer än vi klarar av att använda. Och när det inte blåser, då producerar den ingenting. Det problemet löser man inte genom att bygga mer.
Hela resonemanget bortser från att naturen styr, inte politikerna. Det är låtsaslekar man ägnar sig åt, säger han.
Han påpekar också att nästan all vindkraft i Sverige går med brakförlust. När det blåser mycket pressas priserna ner, ibland till och med till negativa nivåer. När det inte blåser, står produktionen stilla och kostnaderna skyfflas över på elkunderna.
Resultatet blir absurt: elen skänks bort när den inte behövs – och är obefintlig när den behövs som mest.
Ett återkommande motargument mot SMR är att de små reaktorerna kräver många enheter för att ersätta motsvarande effekt i en stor anläggning. Enligt Centerpartiet skulle havsbaserad vindkraft därför vara mer effektiv.
Men Blomgren kallar resonemanget ”märkligt”.
– Bygger man små enheter får man bygga fler, visst. Men samma personer som säger det förespråkar havsbaserade vindkraftverk som är en tjugondel så stora som en liten reaktor – och som dessutom inte producerar el större delen av tiden. Ibland står du där helt utan el. Argumenten är helt ologiska, säger han.
För honom är saken tydlig: vindkraftens försvarare väljer att tala om teoretiska maxnivåer istället för verklighetens faktiska leverans.
Många av vindkraftens försvarare menar att den inte ska ses som en konkurrent till kärnkraft, utan snarare som ett komplement. Men Blomgren menar att även detta är en illusion.
– Jag har aldrig hört någon av kritikerna säga att de gärna vill ha kärnkraft i kombination med vind. Det handlar alltid om att angripa kärnkraften. Resten är bara ord. Det finns de som säger att jorden är platt också, men det gör det inte till ett argument, säger han sarkastiskt.
Samtidigt uttrycker Blomgren en viss skepsis till SMR-tekniken. Han menar att små reaktorer riskerar att bli dyrare än stora.
– Fysikern i mig älskar mindre reaktorer, det finns tekniska fördelar. Men företagaren i mig konstaterar att det sannolikt blir dyrare per producerad kilowattimme. Det enda skälet till att det kan bli billigare är om de kan byggas snabbare och med mindre risk för förseningar. Men det återstår att bevisa, säger han.
Trots osäkerheterna är Blomgren tydlig: även om SMR inte är perfekta, är de ett nödvändigt steg. Att inte bygga alls vore långt värre.
Enligt Blomgren är det värsta med den svenska energidebatten att politikerna låtsas som att det finns gratislösningar.
– Det är ingen skillnad på skattebetalare och elkunder. Det är alltid medborgarna som får betala. När politiker säger att de ”satsar” på något, är det bara ett annat ord för att de tar våra pengar och spenderar dem. Det finns inga gratisluncher, säger han.
Han kritiserar också regeringens modell där staten erbjuder långfristiga lånegarantier och garanterade ersättningar för kärnkraft.
– Att staten tar en del av risken under byggtiden är rimligt. Det är politikerna som skapat osäkerheten. Men att samtidigt lova ett fast elpris i decennier framåt är farligt. Tekniken kan utvecklas och då sitter vi fast i dyra avtal, säger Blomgren.
Blomgren blickar tillbaka på hur Sverige en gång byggde upp världens mest stabila elsystem.
– Det fungerade när politiken höll sig borta. Ingenjörerna fick uppdraget: vi behöver el dygnet runt, året runt, till rimliga priser. De satte igång och byggde. Då fungerade det. Problemen började när politiker började leka domare och bestämma vilka tekniker som skulle vara tillåtna. Det är då vi fått de här kaotiska systemen, säger han.
Enligt Blomgren har dagens fladdriga energisystem en prislapp som sällan nämns i debatten.
– Bara de lokala elnäten kostar oss 20 miljarder kronor mer per år jämfört med för tio år sedan, som en direkt följd av väderberoende kraft. Det motsvarar ett nytt kärnkraftverk på bara några år. Men det pratar man aldrig om. Det mörkas medvetet, säger han.
Blomgren varnar också för att energidebatten riskerar att bli föråldrad snabbare än vi anar. Med artificiell intelligens kommer elbehovet att explodera.
– I USA köper techjättar redan nedlagda kärnkraftverk för att driva sina serverhallar. En enda serverhall kan behöva lika mycket el som hela Göteborg. Det finns bara ett sätt att försörja det – kärnkraft. Vindkraft och sol är rena skämtet i det sammanhanget, säger han.
Han menar att Sverige riskerar att missa chansen att bli ett centrum för AI om vi fastnar i dagens gröna illusioner.
– Vi borde bygga massiv kärnkraft, ta rejält betalt och locka hit serverhallarna. Då skulle vi bli Europas AI-hjärta. Men det kräver politiskt mod. I stället sitter man fast i drömmen om vindsnurror, säger han.
För Jan Blomgren är slutsatsen glasklar: den svenska energidebatten är ett luftslott byggt på illusioner, där politikerna låtsas som att vindkraft kan ersätta planerbar elproduktion. Konsekvensen blir högre kostnader, osäkrare leveranser och ett land som riskerar att stå utan den el som krävs för både industri och välfärd.
– Vill vi ha ett välståndsland eller inte? Det är den fråga politikerna borde ställa. El är inte ett självändamål – det är grunden för vårt välstånd. Men fortsätter vi på den här vägen blir svaret enkelt: vi kommer inte ha el när vi behöver den. Och då försvinner välståndet, säger han.
Se hela intervjun med Jan Blomgren här:
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.