Efter åratal av spekulationer och dokumentläckor tar nu skandalen kring det så kallade Obamagate ny fart. Med nya uppgifter som pekar ut Hillary Clinton och den tidigare Obama-administrationen som drivande aktörer i försöken att koppla Donald Trump till Ryssland, höjs återigen frågorna om maktmissbruk inom amerikanska institutioner. Riks har intervjuat USA-kännaren och Bulletin-krönikören Ronie Berggren för att reda ut vad Obamagate egentligen innebär – och varför svensk media inte rapporterar om det.
Ronie Berggren menar att det som började som en kampanjstrategi från Hillary Clintons stab inför presidentvalet 2016, snabbt växte till ett statsövergripande narrativ där underrättelsetjänster och medier blev verktyg för att underminera Trump.
– Det började som det man kallar för Russiagate, när Hillary Clinton, hennes kampanj och Obamateamet ville utmåla Donald Trump som en rysk agent i presidentvalet 2016. Men det som hände var att man politiserade institutionerna, säger Berggren.
Enligt honom pekar de nya dokumenten som offentliggjorts av Vita huset på att flera aktörer inom FBI, CIA och Obamaadministrationen samverkade för att skapa ett falskt narrativ – trots att det fanns intern vetskap om att bevisen saknades.
– Vi har fått nya tydliga bevis på att Hillary Clintons kampanj samordnade en strategi för att koppla Trump till Ryssland via institutionerna – trots att de visste att det inte fanns några bevis.
Att jämföra med Watergate är ingen överdrift, menar Berggren. Precis som Richard Nixons försök att skydda sig genom att påverka rättsväsendet, ser han samma mönster i Demokraternas agerande.
– I Watergate politiserades allt för att skydda Nixon. Här handlar det om att skydda Hillary Clinton och Barack Obama. Det är därför termen Obamagate är så träffande.
Han hänvisar bland annat till den så kallade Stilrapporten – ett dokument författat av en tidigare brittisk agent, där det bland annat påstås att Vladimir Putin hade komprometterande material på Trump.
– Det här var ju ett påhitt. Men det backades ändå upp av 70 personer med kopplingar till underrättelsetjänsten. Det är otroligt häpnadsväckande.
En central kritik från Berggren handlar om svensk medias ovilja att självständigt granska den amerikanska politiken. Istället, menar han, görs slentrianmässiga översättningar från CNN och New York Times – medier som själva nu börjat backa från sina tidigare påståenden.
– CNN och New York Times är inte lika woke som under Trumps första mandatperiod. Nu backar man från narrativet om Russiagate. Men svensk media har inte hängt med.
Han kallar det för “intellektuell lättja”.
– Vi behöver egna analyser, inte bara rewrites. USA är världens supermakt. Ska vi förstå vad som händer där, måste vi våga granska alla sidor. Det gör inte svensk media.
På frågan om någon kommer att ställas till svars, menar Berggren att Barack Obama sannolikt är immun från rättsliga processer – men inte alla i hans krets.
– Obama har förmodligen immunitet som tidigare president. Men Hillary Clinton har det inte. James Comey, James Clapper och andra ur teamet – det är där man nu tittar på ansvar.
Han hänvisar till Tulsi Gabbards senaste avslöjanden som visar att även Obama personligen kände till upplägget att misstänkliggöra Trump.
– Obama försöker fokusera på att Ryssland hackade valet, men ignorerar sin egen roll i att sprida den här lögnen om Trump. Det är avslöjande i sig.
Mot slutet av intervjun resonerar Berggren om varför vänstern i både USA och Sverige är så tyst om det som nu uppdagas.
– Om Trump hade gjort motsvarande mot Clinton, då hade FBI aldrig gått med på att spionera på hennes kampanj. Men när det var tvärtom, då var det inga problem.
Han kallar det “en dubbelstandard som blivit en grundsten i journalistiken”.
– Man har avfärdat Trump för att man hatar honom och försvarat Clinton för att man älskar henne. Det är inte journalistik. Det är aktivism.
Som avslutning gör Berggren en historisk parallell som han lyfte redan 2016:
– Obamagate är Demokraternas version av The Red Scare. Då var det republikaner som skrämde med kommunister. Nu är det demokrater som ljuger om Ryssland för att sänka sina motståndare.
Och han avslutar med en varning:
– Det är farligt att ljuga om Ryssland. För då kanske folk slutar ta hotet från Ryssland på allvar. Och Ryssland är ett hot. Det är Demokraterna som spelat det farligaste spelet av alla.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.