Han formade svensk barn-tv i grunden, med figurer som Storpotäten och Lillstrumpa.
I flera generationer framåt väckte hans barnprogram reaktioner.
Nu har Staffan Westerberg gått bort, 92 år gammal.
Staffan Westerberg var regissör, manusförfattare och skådespelare. Under 1970‑ och 1980‑talen blev han en av Sveriges mest igenkända kulturpersonligheter. Hans produktioner var ofta lågmälda, surrealistiska och psykologiskt laddade och han blev både hyllad och kritiserad.
Hans mest kända verk blev Vilse i pannkakan (1975). Programmet handlade om en pojke som flydde in i en fantasivärld för att slippa äta en pannkaka och introducerade figurer som Storpotäten, ämnad att personifiera "den onde kapitalisten".
Två andra välkända Westerbergfigurer var Syster Yster och Lillstrumpa, två raggsockor som utforskar världen.
Senare, när Westerbergs barnpublik blivit vuxen, formulerades en bred kritik mot SVT:s experimentella barn‑tv. Westerberg själv anklagades för att ha "förstört en hel generation" - dels på grund av den surrealistiska tonen i programmen, dels på grund av den kraftiga vänstervridningen.
Westerberg själv berättade i många intervjuer hur ledsen han var över kritiken. Han förblev dock stolt över sitt bidrag till barnkulturen.
Vid sidan av tv‑arbetet var Westerberg djupt engagerad i svensk teater. Han arbetade på Dramaten, Uppsala Stadsteater och samarbetade nära med poeten Kristina Lugn på Teater Brunnsgatan Fyra, där flera av hans mest personliga texter fick liv.
Samma månad som han avled spelade Norrbottensteatern revyn Kabaré solstugan – ett avsked med bulleribång, baserad på hans egna manus. Det blev en sista markering av hans betydelse för svensk scenkonst.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.