Umeå kommun satsar på kommunal räkodling - på land.
De odlade räkorna ska ersätta de importerade.
– Det här är superspännande, säger Umeås kommunalråd Hans Lindberg (S) till SVT Nyheter.
Tanken är att ta överskottsvärme från Umeå Energis kraftvärmeverk. Den ska användas för att skapa ett integrerat och klimatsmart vattenbrukssystem.
Hans Lindberg säger att projektet är "en del av den gröna industrin". Han kan dock inte uppge för SVT hur mycket pengar kommunen lägger på det.
– Jag har inga exakta summor. Vi får se nu hur mycket kommunen behöver skjuta in, säger han.
Liknande projekt har startats tidigare, bland annat i Bjuv i Skåne. Det drevs av Vegafish, som då kallades ett "hett foodtechbolag". Planen var att odla hållbara jumboräkor med hjälp av spillvärme. Företaget gick i konkurs innan storskalig produktion kom igång.
Slöseriombudsmannen har uppmärksammat satsningen på sociala medier. I ett klipp på X kan vi höra hur Umeås satsning jämförs med tidigare projekt som havererat.
2019 målade upp Sandvikens kommun upp en framtid där man skulle bli självförsörjande på lokalproducerade räkor. En gigantisk räkodling på 4 800 kvadratmeter skulle pumpa ut 116 ton räkor om året, dra in miljoner och skapa nya jobb.
Men i verkligheten blev det inte ens en räka – bara en nota till skattebetalarna på 4,8 miljoner kronor. Idag beskrivs projektet som ett av kommunens största magplask.
Odlingen i Umeå bygger på principerna för IMTA, Integrerat Multitrofiskt Vattenbruk. Metoden innebär att flera arter odlas tillsammans i ett cirkulärt system där restprodukter från en art tas tillvara och blir näring för en annan.
Detta ska, enligt kommunen, skapa ett mer resurseffektivt och klimatsmart vattenbruk som minskar både svinn och miljöpåverkan.
Metoden möter dock omfattande kritik. Forskning visar att odlingen ofta är ekonomiskt olönsam och tekniskt svår att hantera, eftersom näringsflöden och artkombinationer kräver avancerad styrning.
Det finns också oro för livsmedelssäkerhet när extraktiva arter kan ta upp föroreningar från fiskodlingen.
I Sverige försvåras metoden ytterligare av geografiska och biologiska hinder, särskilt i norr. Låg salthalt, artfattigdom, långsam vattenomsättning och hårt klimat begränsar möjligheterna.
Reglerna är dessutom anpassade för monokulturer, vilket gör tillståndsprocessen komplicerad.
Projektet är en del av EU‑programmet NetZeroCities och drivs tillsammans med fem andra europeiska städer: Espoo i Finland, Prato i Italien, Lagoa på Azorerna i Portugal, Maribor i Slovenien och Fingal County Council i Irland.
Genom samarbetet ska städerna utbyta erfarenheter och kunskap om hur cirkulära urbana system kan utvecklas och bidra till att nå EU:s klimatmål.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.