När DN intervjuade Jimmie Åkesson den 10 mars slog han fast något som alla som följt svensk förvaltning de senaste decennierna redan vet: ”Jag är hundra procent övertygad om att det finns personer i Myndighetssverige som gör vad de kan för att motverka paradigmskiftet.” Intervjuaren lät förvånad. Som om det vore otänkbart att professionella tjänstemän skulle ha politiska preferenser. Men Åkesson har helt rätt.
Förra veckan blossade exempelvis en debatt upp om Skolverket och hur de tycks motarbeta regeringens omläggning av skolpolitiken. Ni vet ordning och reda, inga skärmar och mindre flum.
Röster har höjts om att Skolverket återkommande lutar sig mot “en kunskapssyn och mot en pedagogik som har skadat svensk skola mer än vad som egentligen går att överblicka.” Vidare finns omfattande organisatoriska problem som högerdebattören Anna Karin Wydeman lyfter i GP förra året med slutsatsen att det kanske är lika bra att lägga ner hela myndigheten. Journalisten Paulina Neuding håller med om saken i en nyligen författad krönika under förra veckan.
Föga förvånande har liknande kritik riktats mot exempelvis Jämställdhetsmyndigheten och även svenska universitet och högskolor (vilka också är myndigheter). Icke att förglömma heller den gången en klimataktivist hade ställt till med så mycket oreda på Energimyndigheten så att denne uppfattats som ett “säkerhets- och lojalitetsproblem”.
Men allt handlar heller inte om myndighetsutövningen. Många gånger, i samband med lagändringar, används också myndigheter som remissinstanser. De senaste årens paradigmskifte på det kriminalpolitiska och migrationspolitiska området har även på denna front mött kritik från dessa instanser:
Återvandringsbidraget avråddes av utredaren. Frågan om att återkalla permanenta uppehållstillstånd kallades systemfrämmande. Sänkning av straffmyndighetsåldern fick myndighetspersonal att gå i taket.
Det är samma mönster varje gång: Tidöpartierna försöker genomföra det paradigmskifte som väljarna har röstat fram men möts av ett myndighetsväsende som brister ut i en kör av nej, nej och åter nej. Inte för att förslagen är olagliga, utan för att de är oönskade.
Viktigt att komma ihåg, vilket Åkesson poängterar i DN: ”Det är inte juridik på riktigt.” Det är deras värderingar.
Tror någon att jag överdriver vill jag att ni drar er till minnes den omtalade handuppräckningen på Regeringskansliet 2018. Med udden riktad mot Alliansen och SD krävde 261 opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet att den “värdegrund” som varit vägledande för arbetet inte skulle urholkas av “nästa regering eller regeringsunderlag”. Menat: om högern vinner valet måste organisationen stå pall för politiskt tryck, så att riktningen på verksamheten inte ändras utefter folkviljan.
Det oerhört fräcka och ytterst oprofessionella brevet ställdes till Regeringskansliets förvaltningschef Mikael Granholm. Flera av undertecknarna var höga chefer och befattningshavare, bland annat på Utrikesdepartementet.
De medgav själva att ”ingen av oss är politiskt tillsatt” och att man i rollen som tjänsteman har ”en lojalitetsplikt gentemot regeringen”. Det säger nästan allt om deras lynne. Deras egen överideologi är ”neutral”, men åsiktsmotståndarnas värderingar är ”politiska”. Rör man deras maktposition vill man politisera. Låter man dem arbeta efter sin egen agenda är det neutralt.
Sverige har små departement och stora myndigheter. Det finns för- och nackdelar med det och med det kommer mer självständiga myndigheter. Men självständighet är inte detsamma som politisk immunitet.
Det förstår i alla fall SD och Åkesson. De övriga partierna är jag inte lika säker på – inte minst KD, som gör himla väsen av sig om att “städa bland myndigheterna” men i praktiken nöjer sig med symboliska och harmlösa ingrepp.
Myndighetsvärlden ser Tidös politik som ett existentiellt hot mot sin egen världsbild. När de ser helig juridik som aldrig får reformeras, ser vi andra ett åsiktspaket formulerat på kanslisvenska.
Det Åkesson beskriver är inte en obskyr konspiration, utan det finns väl fog för uppfattningen, bara se hur det gång på gång reagerar på reformer som implementeras. Det försöker skydda sig självt och, vi vet, att det aldrig kommer ge sig frivilligt.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.