Så här var det. Som krönikör och regelbunden opinionsbildare i Riks kanaler bjöds jag in till att delta i deras kick off. Sanningen att säga förstod jag aldrig exakt vad vi kickade off men det bekom ingen. Huvudsaken är att vi fick prata om verksamheten och umgås. Samtidigt drog en orkan fram genom den ankdamm som är svenska journalisters habitat. Värdegrundsdokumenten darrade hotfullt likt ytan på en havrebaserad macchiato när palestinademonstrationen rör sig från Odenplan.
I början av veckan drog mediehuset Kvartal igång en kampanj för att marknadsföra sig. Dagens Nyheter framställs som en präktig Uggla som motverkar SD, SR är en palestinaaktivist och SVT en långsam sköldpadda med massor av pengar. Till vad jag föreställer mig är Kvartals stora glädje nappade journalisten Niklas Orrenius på betet. En värdestrid vars like inte skådats sedan Strindbergsfejden tog fart och sände chockvågor hela vägen till Dagens Nyheters fikarum.
Sannolikheten att du som läser denna krönika inte har hört något alls om saken är alltså ganska stor. Men du måste förstå att för svenska journalister har det varit en tuff vecka. Medan Riks drog igång både Håkan Hellström och Afroman i karaokerummet gick journalist-elitens smartphones varma.
Det var här Riks dök upp i flödena. I form av slagträ så klart. Kanske är Kvartal i DN-journalisternas ögon nu lika illa som Riks? Det var ett förslag som fördes fram. Och det var här Ludde Hellberg olyckligt antog att vi på Riks jobbar hårt, samtidigt som vi gjorde allt annat än att jobba.
Kvartals kampanj är fantastisk. Jag förstår att det inte hjälper Ludde Hellberg att få mig på sin sida i den frågan när motdebattörerna är från etablissemangsmedia. Det ska sägas att jag också skrivit flera essäer för Kvartal. Men DN är en präktig uggla som kampanjar mot SD. SR är en övervintrad vänsteraktivist med palestinasjal. SVT är en sköldpadda med pengasäckar.
Man skulle på samma sätt kunna illustrera ETC som ett socialistiskt bi med en fot i etablissemanget och en annan i utomparlamentarisk vänster. Riks då? Samma grepp skulle kanske göra dem till en högerpopulistisk räv som smyger runt och är folklig samtidigt som man undergräver etablissemangsmedia. Ni får väl själva vara kreativa med den saken.
Gällande metaperspektiven på debatten är problemet för DN, SR och SVT att de alltid förlorar. Uppstickare som Riks och Kvartal vinner på att bara delta. Det är en av få fördelar de små har. Det gäller säkert för övrigt även vänstermedia som ETC. Att delta är i hög utsträckning att vinna.
Debattens sakinnehåll är egentligen bara samma gamla visa. Jag har själv inte deltagit mer än att jag inte kunde låta bli att skicka ut ett inlägg på X där jag placerade de fina journalisterna och mig själv i samma kategori. Det är ju det sista de vill. Att bli som någon till höger. Vilken mardröm.
Nu är ju jag, som sagt, opinionsbildare och dessutom fristående i förhållande till Riks. Jag arbetar för tankesmedjan Oikos, men gör mycket för Riks i både skrift och bild/ljud. Jag är verkligen inte journalist. Det kallar jag mig bara om jag vill provocera journalister som har höga tankar om sig själva. Jag är konservativ debattör, författare, opinionsbildare eller liknande etiketter som ni tycker passar.
Nåja. På Riks betraktade man alltså spektaklet inom journalist-adeln från sidan. Jag tog en öl framåt natten och gick igenom det senaste i flödet på X. Mycket väntat men oaktat lika komiskt var att ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson poppade upp och hade synpunkter. Ingen människa med någon som helst intellektuell hederlighet kan kritisera Riks för politiska värderingar och samtidigt försvara ETC.
Men det är exakt vad journalistskrået om och om igen gör. Hur många journalister på etablerade medier finns det inte som jobbat på de vänsterextrema tidningarna? Saken är inte en fråga om vilka medieinstitutioner som genomsyras av politiska värderingar utan om att journalistskrået anser att vissa politiska värderingar är godkända och vissa inte.
Kopplingen mellan politik och media är sedan dagspressens, och därmed mediernas så som vi känner dem idag, genomslag mycket stark. Mediernas och journalistikens historia är också politikens historia. Ofta är det även partiernas historia. Här uppstår ett stort problem för den som försöker framställa verkligheten som något annat.
Däremot kan journalister och journalistiska produktioner försöka vara mer eller mindre sakliga och, som det brukar heta, konsekvensneutrala. Vi som är höger och ser hur fundamentalt svensk etablerad media misslyckats med detta samtidigt som de slår sig för bröstet om sin fina journalistik fnyser så klart. Om jag skulle ta upp alla frågor journalisterna ignorerat av politiska skäl skulle denna krönika bli en bok. Invandringen och kriminaliteten är bara två stora områden från de senaste årtiondena.
Sanningen är ju att DN är en präktig uggla som motverkar SD. Sanningen är att SR är övervintrad vänsteraktivist med palestinasjal. Institutioner är inte neutrala. Det gäller även när journalister som verkar inom dem försöker vara hederliga i sitt arbete. Hotet mot journalistiken och hela det offentliga samtalet är istället brist på mångfald.
DN kan vara DN. Kvartal kan vara Kvartal. ETC kan vara ETC. Och Riks kan vara Riks. Det jag vänder mig mot är skenheligheten hos den som saknar självinsikt men rider ut på sin vita häst.
Och sen har vi SVT och SR. Ja, public service är en helt annan sak. De är ett kapitel för sig.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.