Sent igår kväll messade jag Sara Nilsson, känd för att driva Dumpen. Jag ska ärligt säga att jag ville väl ha hennes bekräftelse på att ingen utom den misstänkta riksdagsledamoten själv gjort något fel. I alla fall så vitt vi vet. Varför förstod ingen något?
Hon svarade att det är precis detta som hon har sagt hela tiden. Det går inte att se på någon vad de gör framför datorskärmen. Det går inte att se på någon om han begått brott eller gjort omoraliska saker. Männen som dras till barn kan finnas var som helst.
Efter att ha frågat henne om jag fick återge svaret i en krönika tittade jag på den utfrågning som Linda Lindberg var tvungen att gå igenom. Hon var första tunga sverigedemokrat ut efter att avslöjandet kom. Hon skulle inte prata om detta alls men alla visste att journalisterna satt som på nålar och väntade på att hon skulle sluta sin presentation. De ville veta vad hon hade att säga om riksdagsledamoten. Det ville vi alla veta.
Jag kan med stor säkerhet säga att om Lindberg bara kunde skulle hon be den misstänkte riksdagsledamoten försvinna och aldrig någonsin komma tillbaka. Det är intrycket som jag får av alla inom SD-sfären nu. Kanske skulle hon sagt det. Men samtidigt kan inte en ansvarig politiker göra så.
Sara Nilsson sa till mig att de som befinner sig runt en person som avslöjas med sådant som denna man är misstänkt för är lurade. De ska inte skuldbeläggas för vad en annan person gjort. Den här mannen har kollegor, vänner, släktingar, barn och fru som just nu undrar vad det är frågan om. Det är anledningen till att Dumpen arbetar med att säkerställa stöd till anhöriga.
Ett känsloutbrott från Lindbergs sida hade varit möjligt att förstå. Men hon valde att visa att hon kan vara formell. Hon sa att hon inte visste mer än att mannen nu begärt att få lämna. Hon överlät till media att namnge mannen och jag tror det var rätt beslut. Det kan få vara medias uppgift.
Lindberg stod där med relativt ny information och vetskap om att mannens familj och anhöriga kanske eller kanske inte fått något stöd. Jag tror inget annat än att hon gjorde det enda som hon kunde göra. Publiken ville kanske ha känslor och uthängning. Men i det långa loppet är det som hon gjorde bättre.
Det Sverigedemokraterna bör göra nu är att visa att det finns ännu större anledning att intensifiera arbetet mot barnpornografi och sexuella övergrepp. Det som skett är ett bevis för att partiet har rätt.