Det är lätt att glömma hur nära avgrunden Sverige faktiskt befann sig. Minnet är kort i politiken, men verkligheten låter sig inte skrivas om i efterhand. När SD-regeringen tog över makten ärvde man ett land i fritt fall. Skenande kriminalitet, ett migrationssystem som kollapsat, energipolitisk självdestruktion och en samhällsekonomi där vanligt folk år efter år fick betala priset för politiska experiment.
Sverige var inte längre ett välordnat land i norra Europa. Vi var ett varnande exempel.
I dag ser vi något helt annat. För första gången på mycket länge pekar alla kurvor åt rätt håll. Det är ingen slump. Det är resultatet av ett politiskt skifte.
Migrationen är det tydligaste exemplet. Under decennier lärdes svenskarna att ”vi har råd”, att volymer saknar betydelse och att varje invändning var ett uttryck för ondska. Resultatet blev parallellsamhällen, systemkollaps och kriminalitet som både dödade och som åt sig in i välfärdens kärna. SD-regeringen gjorde det som borde ha gjorts för länge sedan. Man stramade åt, återupprättade gränserna och satte svenska intressen först. Det har gett effekt. Asylinvandringen har minskat kraftigt, återvändandepolitiken har skärpts och arbetskraftsinvandringen ställs om. Självskadebeteendet har upphört.
Samhällsekonomin visar samma mönster. Sverige togs över i ett läge med hög inflation, pressade hushåll och rekorddyrt boende. I dag ser vi stabilisering. Inflationen har brutits, räntetrycket har lättat och fokus har flyttats från symbolpolitik till tillväxt, arbete och ansvar. Det är inte revolutionärt utan det är sunt förnuft. Men efter år av socialdemokratisk lättja och vänsterpopulistiska luftslott känns det nästan radikalt.
Enligt banken SBAB kommer en vanlig svensk familj få 36 000 kronor mer att leva för 2026 jämfört med för några år sedan. Lönerna ökar, inkomstskatterna sänks och momsen på livsmedel halveras.
Energiförsörjningen är ett annat område där verkligheten till slut hann ikapp ideologin. Nedlagd kärnkraft, dyr el, skenande bensin- och dieselpris och ett elnät på bristningsgränsen var arvet från Miljöpartiets år i regeringsställning. SD-regeringen har vänt kursen. Kärnkraften är tillbaka i centrum, energisäkerhet prioriteras och industrin kan åter börja planera långsiktigt. El ska vara tillgänglig, inte ett moraliskt ställningstagande baserat på miljöpartistiska nycker.
Till detta kommer drivmedelspriserna. För människor som är beroende av bilen har politiken tidigare varit ett straffsystem. SD-regeringen har sänkt skatterna, tagit bort klimatmoralismen och åter gjort vardagen möjlig för vanligt folk. Det är politik som märks i plånboken, inte i pressmeddelanden. Nu har barnfamiljer, landsbygdsbor och alla vanliga svenskar möjlighet att faktiskt klara sin vardag. Bilen är inte längre en lyxprodukt för välbetalda socialdemokratiska politiker.
Försvaret då? Även här råder ett fundamentalt skifte. Efter årtionden av nedrustning och naivitet byggs nu Sveriges försvar upp på allvar. Ett land som inte kan försvara sig kan heller inte skydda sin frihet, sin demokrati eller sitt välstånd. Det är en fråga om att ta ansvar.
Allt detta sker samtidigt som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gör vad de alltid gör i opposition såväl som när de har makten. De försöker riva ner det som fungerar. De vill återgå till öppna gränser, energikaos, skattehöjningar och en politik där ansvar alltid är någon annans problem. De kallar det solidaritet. I praktiken är det systemkollaps.
Sverige har inte råd med ännu en sådan period. Vi vet hur det slutar. Vi har redan levt igenom det.
SD-regeringen är inte perfekt. Ingen regering är det. Men den har brutit en destruktiv riktning och åter satt nationens överlevnad, stabilitet och framtid i centrum. Socialdemokraterna och deras syskonpartiet Miljöpartiet och Vänsterpartiet har full panik över att bidragskranarna dras åt och ordning återställs.
Valet som kommer är avgörande. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen, eller så riskerar vi att allt raseras igen.
Vill vi att Sverige ska fortsätta återhämta sig? Vill vi att migrationen ska vara kontrollerad, ekonomin stabil, energin tillgänglig och välfärden möjlig att finansiera?
Då finns det bara ett rimligt val. Låt SD-regeringen fortsätta det arbete som har påbörjats.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.