I höstas startade vad som enligt företaget självt är Nordens första varumärke dedikerat till unga tjejer med modest stil. Det handlar om hijaber och abayas, som är långa löst sittande plagg som används i Mellanöstern och Nordafrika. Alltså täckande plagg för barn.
På hemsidan står att kläderna kommer ur en ”längtan efter modesta plagg som förenar enkelhet med skönhet”. Företaget säger att de ville skapa plagg som låter unga tjejer ”uttrycka sin stil och sin personlighet”, när de döljer sig alltså.
Det är lätt att förfasa sig över detta, men man kan krasst konstatera: Varför skulle det inte finnas sådana klädmärken här? I Sverige har ju hijab under åratal framställts som vilket normalt klädesplagg som helst. Eller mer än så: som något exotiskt, positivt och önskvärt.
När myndigheter, organisationer eller företag har känt behov av att visa att de omfamnar ”rätt värdegrund”, med mångfald och inkludering, har de lagt in hijabklädda barn och kvinnor i sin kommunikation. Ett plagg vars syfte är att separera flickor och pojkar, bekräfta kvinnors underordning och signalera tillhörighet till islam och den islamska lagen sharia i en världsvid kollektiv identitet.
Hijabens grundläggande funktion är inget som företag, myndighet och så vidare verkar reflektera mycket över. Just utifrån denna brist på medvetenhet och kunskap bildades organisationen Kvinnokraft 4.0.
I förra veckan sågade Aftonbladets Anders Lindberg Kvinnokraft 4,0 i en ledarartikel med rubriken Hatet mot muslimer är ett demokratiskt haveri.
Vad föranleder då den grova rubriken? Jo, Kvinnokraft har varit fräcka nog att, i ett demokratiskt land med yttrandefrihet, skicka mejl till myndigheter och andra aktörer med frågor om bildvalen de gjort och informerat dem om hijabens verkliga innebörd – något som dessa aktörer uppenbarligen inte förstått.
Dagen efter att texten lagts ut på Facebook-sidan för Aftonbladets ledarsida, så raderades inlägget och sidan meddelade att de slutar posta inlägg där. Anledningen sades vara att sidan blivit ”utsatt för omfattande spam av rasister” och inte har möjlighet att moderera mängden kommentarer.
Notera att det här var på Facebook, där medelåldern numera är hög bland användarna och som knappast är känt för att vara något ”rasistiskt” tillhåll.
Bland kommentarerna fanns säkert en del rasistiska sådana. Men många som skrev något var nog bara ordentligt uppretade av Lindbergs text och sa sitt hjärtas mening.
Om Lindberg och ledarsidan på Aftonbladet inte visste det, så är det hög tid att inse det nu: Sverige är inte ett land där majoriteten tycker att hedersförtryck, islamska lagar om kvinnors underordning eller hijab på barn är något bra och önskvärt.
Svenska folket är toleranta, men inte mot vad som helst och hur länge som helst. Till slut rinner bägaren över. Som när ledarskribenter på stora svenska tidningar går islamisters ärenden och försöker utmåla kvinnor, som engagerar sig öppet och transparent för jämställdhet, som odemokratiska mörkermän.
Frågan om hijabens normalisering och utbredning i Sverige är betydligt större än att handla om kläder. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Och om vi vågar säga ifrån när frihet används för att göra något ofritt normalt.
Sverige är faktiskt fortfarande ett land som uppskattar jämställdhet och ser barn som individer, inte som bärare av religiösa eller hedersbaserade normer.
Josefin Utas, ingenjör och samhällsdebattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.