Fackförbunden: Invandringen har gett lägre löner

Det som länge avfärdades som överdrifter eller tystats ner som obekväma sanningar går inte längre att ignorera. När röster inom LO själva börjar medge att invandringen haft en nedpressande effekt på lönerna spricker den fasad som Socialdemokraterna så länge byggt sin retorik kring. Den politik som skulle vara solidarisk har i praktiken blivit ett slag mot de egna medlemmarna.

Det krävs egentligen ingen ideologisk övertygelse för att förstå vad som hänt. Det räcker med att acceptera grundläggande ekonomiska samband. När tillgången på arbetskraft ökar pressas lönerna nedåt. Det är inte en åsikt, det är en mekanism.

Trots detta har Socialdemokraterna under lång tid drivit en migrationspolitik som kraftigt ökat konkurrensen om jobb. Samtidigt har LO stått bredvid och nickat, eller i bästa fall varit tyst. Resultatet har blivit en arbetsmarknad där den som redan står svagt får se sitt förhandlingsläge försämras ytterligare. Lönerna utvecklas sämre, tryggheten urholkas och känslan av att systemet inte längre arbetar för ens egen skull växer.

Detta är inte ett misstag i marginalen. Det är ett systemfel. Arbetarrörelsen byggdes för att skydda löntagare mot just sådana krafter som pressar ned deras villkor. Men i dagens Sverige har samma rörelse istället blivit en garant för en politik som gör motsatsen. Man har prioriterat ideologiska projekt, invandring och internationella ambitioner framför sina egna medlemmars verklighet.

Efter 2015 fanns det ett gyllene tillfälle att korrigera kursen. Problemen var uppenbara, konsekvenserna tydliga och opinionen började svänga. Ändå valde Socialdemokraterna att agera sent och otillräckligt. Invandringen fortsatte på nivåer som arbetsmarknaden hade svårt att absorbera samtidigt som integrationen uppenbart inte fungerade.

Konsekvenserna syns tydligt. En hög arbetslöshet bland utrikes födda och alltfler invandrare som är bidragsberoende. Det är inte de välutbildade i storstäderna som drabbas hårdast av detta. Det är byggnadsarbetaren, undersköterskan, lagerarbetaren. Det är LO:s medlemmar.

Att detta nu erkänns från fackligt håll förändrar spelplanen. Det går inte längre att avfärda kritiken som illvillig eller okunnig. När den kommer inifrån den egna rörelsen blir den desto mer förödande. Frågan som kvarstår är varför det tog så lång tid. Varför var lojaliteten mot partiet viktigare än ansvaret mot medlemmarna.

Förtroendet för arbetarrörelsen har inte urholkats av en slump. Det är resultatet av en politik som konsekvent gått på tvärs med väljarnas och medlemmarnas intressen. Många har redan dragit sina slutsatser och sökt sig bort från Socialdemokraterna. Och det är svårt att klandra dem.

LO borde nu uppmana sina medlemmar att rösta på Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har prioriterat invandring och är nu beroende av röster från dessa grupper som inte har integrerats i det svenska samhället. Det är Sverigedemokraterna som står upp arbetarnas villkor.

Carl Eos