Efter höstens val kan vi stå inför ett skifte till en rödgrön regering. Det är hög tid att börja fundera på vad det kan komma att innebära för Sverige.
Sverige har förändrats snabbt de senaste decennierna. Idag finns här en stor muslimsk befolkning. Hijaben har blivit allt vanligare i det offentliga rummet och i moskéer råder strikt könssegregering. Flickor och kvinnor vittnar om en social kontroll som begränsar deras frihet. I den offentliga debatten höjs röster för att begränsa yttrandefriheten med syfte att skydda islam från kritik. På gatorna skränar Palestinaaktivister som öppet stödjer terrororganisationer i mellanöstern och propagerar för utplåning av Israel.
Sammantaget är detta en utveckling som borde väcka stor oro hos ett parti som Socialdemokraterna, som beskriver sig som feministiskt och som ser sig som den främsta väktaren av jämlikhet och demokrati.
Men så verkar det inte vara. Tvärtom har Socialdemokraterna under lång tid snarare arbetat för att bejaka och snabba på etableringen av islam i Sverige.
Partiet var tidigt ute med att försöka knyta kontakter med muslimska organisationer för att få in fler muslimska kandidater på sina listor. Socialdemokratiska regeringar och kommuner har beviljat omfattande bidrag till islamiska organisationer, stött moskébyggen och samarbetat med föreningar som kritiserats för kopplingar till radikal islamism.
När handelsminister Ann Linde 2017 kritiserades för att bära slöja vid ett statsbesök i Iran, svarade Magdalena Andersson med att publicera en bild där hon och två andra ministrar poserade i hattar på sociala medier när de tog emot statsbesök i Sverige. Som om en frivillig hatt i Sverige vore jämförbar med religiöst motiverade klädkrav i en teokratisk stat.
Nu 2026 fortsätter Socialdemokrater att markera stöd för islamiska högtider och institutioner. Magdalena Andersson skickar glada Eid-hälsningar, Socialdemokraterna i Malmö använder en hijabklädd kvinna i sin illustration inför internationella kvinnodagen och i Uppsala delar partiföreträdare ut rosor vid stadens moské vid slutet av ramadan.
Att Socialdemokraterna inte har suttit vid makten denna mandatperiod har gjort att deras agerande delvis har gått under radarn. De har kunnat ducka från att ta tydlig ställning i många känsliga, men viktiga, politiska frågor. Men det här duger inte längre.
Det är hög tid att media, journalister och väljarna riktar ljuset mot Sveriges största parti: Var står egentligen S i dessa frågor?
Socialdemokraterna behöver förklara hur de ser på sharia – regelverket som utgör islams tillämpning och som styr både moral och samhälleliga lagar. Är det viktigare med normer om kvinnors underordning än att försvara svenska lagar och värderingar? Och vad kommer att hända när Socialdemokraterna ska regera och behöver kompromissa med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, som i vissa fall är mer radikala i dessa frågor än S själva?
Valet 2026 kommer att bli ett val om kultur- och religionsrelaterade perspektiv, eftersom dessa är avgörande för både Sveriges framtid och för den västerländska civilisationens öde. Väljarna har rätt att få veta vad Socialdemokraterna vill göra för att möta islam, islamism och sharia.
Josefin Utas, ingenjör och samhällsdebattör