"Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket."
Orden kommer från Gustav Möller – socialdemokratisk välfärdsarkitekt under Tage Erlanders rekordlånga statsministertid. Om det fanns en period då Socialdemokraternas legitimitet som statsbärande parti stod som högst, så var det då. Erlander satt i 23 år. Och på den tiden visste partiet att det fanns ett pris för att ta ut världens högsta skatter: man var tvungen att leverera.
Möllers ord har citerats av både höger och vänster. Men som så många politiska slagord har de med tiden blivit just det – en floskel. Vacker, men tom. För när man ser vad dagens socialdemokrati gör med skattemedel hade till och med Möller tystnat.
Under större delen av Sveriges demokratiska historia har Socialdemokraterna styrt som vore landet deras. Ett långvarigt maktinnehav som möjliggjorde något mer än bara regeringsbildningar – det gav tid att bygga en infrastruktur. Fackförbund, studentförbund, nykterhetsrörelser, biståndsorgan, välgörenhetsföreningar. Allt under fanan ”folkrörelse”. Allt i praktiken lojalitetsdrivet, politiserat och ofta bemannat av människor med partibok.
Såväl Fidesz i Ungern och Demokraterna i USA hade blickat med avund på det S hann att åstadkomma.
Det är inte förvånande att det är just denna apparat som nu än en gång avslöjats. I spåren av Tidöregeringens skärpta lagstiftning för partilotterier har Socialdemokraterna tvingats avveckla sin mycket kritiserade lottverksamhet – men inte utan att först sälja den vidare till IOGT-NTO för 100 miljoner kronor, när utdelningar och överskott räknas in Det är pengar som motsvarar nära ett decennium av framtida lottintäkter för S och SSU (förra året gav lotteriverksamheten 9,8 miljoner till S partikassa och 6,3 miljoner till SSU).
Men hur kan en ideell nykterhetsrörelse hosta upp 100 miljoner? Svaret är att de inte behöver. Pengarna finns redan – i systemet.
IOGT-NTO ingår tillsammans med tre andra nykterhetsförbund i paraplyorganisationen Inrif. De finansieras nästan helt av offentliga medel. Till stor del får de sina pengar av ForumCiv som fram tills nyligen styrdes av Annika Stenvinkel, som innan dess jobbade i sju år som kanslichef hos Miljöpartiet. Under hennes ledning delade organisationen ut pengar till bland annat Islamic Relief – med band till Muslimska brödraskapet – och samarbetade med Stiftelsen Expo, som gjort det till sin affärsmodell att kartlägga och hänga ut privatpersoner som har kritiserat svensk ansvarslös migrationspolitik.
Pengarkranen ForumCiv är inte heller en inkomstbringande verksamhet utan en organisation som får sin inkomst främst från biståndsmyndigheten Sida. Samma myndighet som fram tills 2024 styrdes av den f.d partisekrteraren Carin Jämtin som gjorde sig känd för att medvetet ha försvårat regeringens planer att lägga om den svenska biståndspolitiken innan sin avgång.
Allt detta är ingen tillfällighet. Det är system.
Upplägget är enkelt: starta mängder av föreningar och stiftelser, slussa pengar mellan dem, blanda bistånd och aktivism, håll händerna rena och lojaliteten tät. Ett klassiskt maffiaupplägg men i regnbågsfärgad kostym.
I denna kontext är det fullkomligt rimligt att Jimmie Åkesson och partisekreterare Mattias Bäckström Johansson i sin debattartikel DN (11/6 2025) krävde att S-imperiet måste utredas.
När artikeln kom blev folk upprörd. Återigen visade sig SD har rätt – trots folks känslor.
För det här handlar inte om symbolpolitik. Det handlar om demokratins legitimitet. Om ett parti kan bygga sig ett statsfinansierat skuggimperium där pengar, organisationer och politik smälter samman – då är vi inte längre ett land styrt av folkviljan, utan av partiets efterklang. Hur ska en högerregering kunna styra om myndigheter och de NGO:er som tilldelas skattemedel obstruerar på grund av lojalitet till Socialdemokratin? Det går inte.
Även om det inte (än) går att juridiskt bevisa att Sida-pengar användes för att köpa S-lotter, räcker det att misstanken är rimlig. För varje gång pengar rör sig inom detta nätverk, ställs den demokratiska trovärdigheten på spel.
Jag tänker inte bara på Möllers ord. Jag tänker också på Ulf Kristerssons: "Bara för att något är lagligt betyder det inte att det är lämpligt."
Det borde även gälla Socialdemokraterna.
Markus Johansson-Martis, jurist och opinionsbildare
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.