Låt oss ta det från början:
Nuvarande regler uppställer krav på att grundlagsändringar kan ske först när två omröstningar har ägt rum, med ett riksdagsvall mellan. Upplägget har fram tills nyligen aldrig visat sig lättmanipulerat eller, på annat sätt, problematiskt.
Nyfrälsta kritikerna säger att så är fallet. Därför är en nykter erinran på ämnet på sin plats.
För det första handlar detta inte, som Oisín Cantwell på Aftonbladet vill påstå, om huruvida landet ska vara en demokrati eller en diktatur. Det handlar i stället om huruvida den nuvarande ordningen för grundlagsändringar kan förbättras eller inte.
Diktaturriskerna var inget som Aftonbladet oroade sig över innan SD:s utspel, och ska därför inte tas på allvar. Åkesson Derangement Syndrome är en mental störning, inte ett tecken på förnuft.
Den nuvarande ordningen, som inga partier före den senaste mandatperioden uttryckt några betänkligheter kring, fungerar dessutom mycket väl. Som av en händelse är den utformad för att passa vårt konstitutionella system.
Regeringsformen kännetecknas av avsaknaden av tydliga handlingsegränsningar för regeringen och riksdagsmajoriteten. Syftet är att premiera handlingskraft. Det som i stället begränsar maktmissbruk är de trögrörlighetsspärrar som t.ex. reglerna för grundlagsändringar utgör.
Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetslagen å andra sidan kännteckas däremot av konkretitet. Denna tydlighet skapar förutsägbarhet. Men det innebär också att våra grundlagar ibland måste uppdateras, inte minst med tanke på EU kan tvinga oss till det.
Hela etablissemanget vill nu förändra proceduren.
De vill ändra nuvarande ordning till att kräva, i andra omröstningen, att två tredjedelar av alla ledamöter ska vara för förslaget.
I praktiken betyder det att Socialdemokratin får veto varje gång, vilket Jimmie Åkesson föredömligt varnade för i en debattartikel. För en högerregering som försöker genomföra ett paradigmskifte är nuvarande system redan som att ro i motvind, långsamt men möjligt. Med den föreslagna förändringen vore det som att göra samma sak, men utan åra.
Sammantaget får våra folkvaldra krångligare process att traggla sig igenom.
Men just krångel verkar vara Socialdemokratins och Cantwells ledstjärna under det tjugoförsta århundradet. Cantwell skriver: ”Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget, och partier från vänster till höger har glädjande nog förstått att den svenska demokratiska rättsstaten behöver stärkas.”
Och det är precis fel. Eftersom demokratiskt betyder socialdemokratisk.
Dessutom, finns det någon modern kris eller hotbild mot Sverige som beror på att våra politiker varit för handlingskraftiga? Självklart inte. Gång på gång har problemet varit det motsatta.
Varför ljuger den socialdemokratiska maktapparaten då om detta?
Svaret är enkelt: för att de vill ha makten. Inte bara makten att styra när de sitter i regering, utan också makten att hindra andra från att faktiskt styra landet.
Genom lagändringen skulle en handlingskraftig högerregering riskera att fastna i politisk-tekniska återvändsgränder varje gång Socialdemokraterna inte ”vaknat upp” i en nyckelfråga. Antingen skulle de slås ned på helt eller tvingas kohandla till verkningslöshetens avgrund.
Cantwells artikel hette ”Åkesson vill försvaga demokratin”. Låt oss göra tankeexperimentet som nämndes i början: byt ut ordet demokrati mot socialdemokratin.
Då förstår man precis vad han menar.
Det behöver egentligen inte sägas, men tåls att upprepas. Särskilt när även borgarna nu sviker SD och svenska folket i denna fråga:
I Sverige är riksdagen folkets främsta företrädare. Där fattar våra demokratiskt valda politiker beslut om grundlagsändringar genom två omröstningar, med ett val emellan. Systemet tillåter debatt, eftertanke och ansvarstagande. Det fungerade förra seklet, och det fungerar fortfarande.
Så till den naturliga motfrågan till hela sjuklövern, men i synnerhet till socialdemokratin blir:
Finns det en gräns för hur mycket demokrati ni tål, och är det därför ni vill inskränka den?
Markus Johansson-Martis, konservativ debattör, jurist och visiting fellow på Danube Institute.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.