I veckan har en löpeld gått genom svenska sosse-styrda kommuner.
Det handlar om ett uppror mot regeringens försök att informera kommunerna om återvandringsbidraget för migranter som ska införas.
Jokkmokk, som tagit täten, har genom sin kommunstyrelses ordförande, Roland Boman, skickat ett klart budskap till den nationella samordnaren: man tänker inte samarbeta. "Jokkmokk är VI, inte vi och dom". Liknande svar hördes från flera andra S-styrda kommuner runt om i Jämtlands län. Men det stannade inte där.
Det offentliga obstruerandet spred sig snabbt till mer sydliga breddgrader, bland annat Lunds kommun S och M styr i en ohelig allians.
Moderaten Rasmus Törnblom förklarade att de inte ämnar träffa regeringen för att samordna frivillig återvandring, fokus ligger istället på att lösa "riktiga problem" i kommunen. En linje som även den liberala tankesmedjan Timbro tycks stödja.
Viktigt att konstatera är att vad regeringen önskar få till är inte ett forum för att “bolla idéer”. Tvärt om, är det ett mötestillfälle där kommunerna ska tillgodogöra sig relevant information för hur dessa bidrag ska implementeras. Något regeringen redan har beslutat om.
För att förstå relationen och kommunerna behövs också två juridiska förutsättningar att klargöras för att förstå situationen:
Enligt grundlagen ansvarar regeringen för att styra riket, men kommunerna har visst självbestämmande.
Juridiskt är dock kommunernas status som entitet och relation till staten något odefinierad.
Rättsläget innebär att riksdagen och regeringen, i flera fall, kan lagstifta om mer eller mindre kommunalt självbestämmande.
Därför kunde exempelivs regeringen, härom veckan, tillsatta en utredning för att överväga hur man inrättar så kallade skattebromsar. Vilket skulle vara verktyg för regeringen för att begränsa kommunernas möjlighet att höja kommunalskatterna.
Dynamiken inte kristallklar mellan staten och kommunerna och av historiska skäl bör man i regel också respektera förhållandet. Med det sagt är det inte regeringen som nu agerar respektlöst, utan S-kommunerna.
Vad de alla har gemensamt är också att utan statliga bidrag hade de allla gått i konkurs.
Samtliga S-kommuner som gjort uppror överlever år för år, endast tack vare vad som kallas kommunalt utjämningssystem, vilket innebär att rika kommuner, alltså icke-sossekommuner, tvingas ge delar av sina skatteintäkter till slösaktiga kommuner. I regel sossekommuner. Annars hade de inte klarat av grundläggande samhällsuppdrag som att bedriva skolor och äldreomsorg.
Härmed borde en känsla av tacksamhet infinna sig hos kommunpamparna gentemot regeringen som upprätthåller systemet. Istället sker det motsatta.
Det som Socialdemokratin nu gör på lokal nivå, genom att vägra samverka, är ett första steg i att obstruera regeringens politiska ambitioner. Man börjar smått, men snabbare än en S-pamp hinner säga "gräddtårta" kommer det gälla ännu mer högerpolitik.
I nuläget är deras agerande inte olagligt, men syftet är tydligt.
De vill inte att politiken som väljarna i landet röstat för, i detta fall att hjälpa människor som inte trivs här att få bidrag för att återvända hem, ska få genomslag. De vill försvåra detta.
Kan regeringen göra något åt detta?
Till en viss grad, ja. Som sagt gäller generellt att regeringen kan lagstifta för att begränsa kommunernas självbestämmande, men det är långt ifrån problemfritt.
Istället bör fokus ligga på att reformera lag (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning, så att rätten att besluta om utjämningsbidrag koncentreras till regeringen, precis som det redan gäller när det gäller finansiering av myndigheter.
De kommuner som inte följer regeringens vilja behöver inte ta andra kommuners skattemedel för att driva sina egna kommuner i botten.
Det finns inga tecken på att sossarna ska upphöra med sina obstruktioner; detta kommer inte bli en engångsföreteelse. Därför måste regeringen stärka sina verktyg, så att inte enskilda socialdemokratiska politiker trampar på den politik som väljarkåren har gett sitt stöd.
Kommunala haverister är inte till nytta för Sverige.
Markus Johansson-Martis, konservativ debattör, jurist och visiting fellow på Danube Institute.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.