Sedan 2006 har den iranska regimens moské i Järfälla mottagit omkring 28,5 miljoner kronor i svenska skattemedel. De ansvariga beslutsfattare som beviljat dessa bidrag, liksom de akademiker som legitimerat besluten, har ännu inte ställts till svars – trots att moskéns nära band till den iranska regimen länge har varit välkända och väldokumenterade.
Att totalitära regimer och företrädare för politisk islam utnyttjar det svenska samhällets öppenhet för att befästa sin imperialistiska mission är i sig allvarligt. Den avgörande frågan är dock hur detta har kunnat ske i praktiken.
Svaret är att det inom det svenska systemet finns tjänstemän, akademiker och politiska krafter som – medvetet eller omedvetet – har levererat ensidiga analyser och vinklad information, i vissa fall ren propaganda, som gynnat främmande makters intressen. Resultatet är att svenska skattemedel kanaliserats till organisationer som inte enbart bedriver religiös verksamhet utan även fungerar som verktyg för en utländsk regims ideologiska och politiska inflytande.
En av de akademiker som spelat en central roll för att torgföra den iranska regimen expansion i Sverige är David Thurfjell, professor vid Södertörns högskola. Hans ”akademiska” framtoning präglas av en tydlig tendens att förringa kristendomens betydelse i Sverige och samtidigt framhäva islam – särskilt shiaislam – i förskönande termer. Denna partiskhet gör att hans arbete bör granskas kritiskt, inte minst eftersom hans rapporter har använts som underlag för statliga beslut.
Det är väl känt att shiasamfunden i Sverige i hög grad organiseras genom den iranska regimens moské i Järfälla, där imamer utses direkt av Irans högste ledare, diktatorn Ali Khamenei. Ändå presenteras moskén i David Thurfjells rapport som en legitim religiös institution värdig statliga bidrag. Särskilt anmärkningsvärt är att denna rapport beställts av samma myndighet som fördelar bidragen, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). Denna sammanblandning har allvarligt skadat Sveriges säkerhet – och detta utan någon tydlig konsekvensanalys.
När rapporten togs fram, år 2013, hade imamen Mohsen Hakimollahi sedan två år tjänstgjort i moskén som Khameneis representant i Sverige.. Han hade dessförinnan, på direkt order av Khamenei och genom Ahle Beit World Assembly, grundat det islamiska centret i Järfälla. Han var samtidigt Khameneis officiella representant i Jakarta. Han hade exakt samma funktion i Järfällamoskén. Dessa band understryker imamens roll som en av centrala aktörer i den iranska regimens internationella nätverk. I februari 2025 utvisades imamen till slut av Säpo då han bedömdes utgöra ett säkerhetshot mot Sverige.
Av rapportens sida 37 framgår blam följande;
”I den stora moskén i Jakobsberg finns, trots detta, bilder på Ayatollah Khomeini, Ayatollah Khamenei och Ayatollah Baqer as-Sadr uppsatta på väggen i den stora bönesalen. Församlingsföreträdare uppger att de diskuterat huruvida de borde ta ner dessa eller inte. De uppger att man har valt att, trots allt, ha dem kvar eftersom just dessa tre personer är av sådan exceptionell betydelse för religionen.”
Dessa fakta och en rad andra indikationer förbigås helt i David Thurfjells rapport, som i stället förmedlar en ensidig och förskönande bild av shiaislam. Resultatet blir att främmande makters inflytande i Sverige indirekt förstärks.
Frågan måste därför ställas: Är David Thurfjell en oberoende akademiker – eller drivs hans arbete av en politisk agenda, möjligen präglad av främmande makters intressen? Hans tidigare lovord om shiaislams politiska projekt ger en tydlig fingervisning.
Att Thurfjell samtidigt kallar sig kristen men uttrycker stark sympati för shiaislams offerretorik och dess politiska ambitioner framstår som motsägelsefullt och förvirrande. Hans deltagande i shiamuslimska ceremonier i Järfälla, där han öppet försvarat shia-imperialismen, förstärker bilden av en akademiker som snarare fungerar som opinionsbildare än forskare.
Thurfjells rapporter har i praktiken undanröjt varningssignaler om främmande makters inflytande och därigenom legitimerat svenska myndigheters stöd till krafter som står för religiös extremism, kvinnoförtryck och lojalitet med en diktatur. Han har helt bortsett från den iranska regimens långvariga infiltration och inflytande i Sverige. Att vissa akademiker inte förmår att på djupet analysera tillgängligt material via öppna källor, vittnar om ett självförakt och en destruktiv agenda som förenar en olycksbådande allians mellan relativister och islamister. Detta handlar således om en destruktiv symbios som underminerar Sveriges säkerhet.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att myndigheter måste rensas från partiska och politiserade analyser, och i stället förses med objektiva underlag som beaktar Sveriges säkerhetspolitiska intressen.
Nima Rostami, advokat och debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.