Nima Rostami: De som förlorar utan att försvara sig, och de som erövrar utan att ens behöva kriga – detta är talande för dagens Sverige

Tolerans är djupt rotad i den svenska, västerländska och kristna identiteten. Men när toleransen går för långt riskerar den att bli självdestruktiv. Jesu ord om att ”vända andra kinden till” (Matt 5:39) handlar i grunden om att bryta våldets spiral och att inte låta hat och hämnd styra ens handlingar. Det är en inre moralisk hållning: att inte låta sig förgiftas av andras ondska.

På individnivå kan det innebära att man inte låter intolerans och hot väcka hat i det egna hjärtat. Man avstår från att själv bli intolerant eller våldsam tillbaka.

På samhällsnivå kan däremot ett rättssamhälle inte ”vända andra kinden” i bokstavlig mening. Staten har ansvar för att skydda sina medborgare, sätta gränser och försvara friheten. Här måste lagar, polis och domstolar användas mot intoleranta grupper som försöker underminera demokratin.

Det handlar alltså om balans. Det västerländska kristna budskapet kan inspirera till att inte sjunka till samma nivå som den intolerante. Men det kan inte tolkas som att man ska vara passiv eller blunda för hot. Passivitet riskerar annars att bli ett slags medskyldighet till förtrycket

Detta är ”talande” i dagens Sverige. Titta bara på exemplet med den syriska muslimska ”influensern” i Malmö som uttrycker: ”Jag är i första hand muslim, det är det enda jag vet”.

Detta är i praktiken resultatet av mångkulturprojektet – att låta muslimska majoritetstänkande grupper från MENA-regionen bottenskrap ta över det svenska samhället. Detta är ”talande” och har i årtionden hyllats av hela det politiska etablissemanget, från vänster till höger.

Om utvecklingen fortsätter utan eftertanke kommer konsekvenserna att bli långtgående och förödande för svenskar i sitt eget land. Svenskar riskerar med stor sannolikhet att hamna i minoritet, och den tolerans som en gång var en styrka blir paradoxalt nog den väg som gör det möjligt för motsatta värderingar – rent av islamisk fascism – att växa sig starka.

Det går inte att balansera mellan tolerans och odemokratiska ideologier utan helhetsperspektiv, framtidsutsikter och konsekvensanalys. Detta får en olycklig konsekvens, slutet blir alltid detsamma när intoleranta krafter får större utrymme. Exemplet med den muslimska ”influencern” som har tusentals följare bland arabiska muslimer i Sverige, speglar också en demografisk verklighet. Medan muslimer med shariabaserad medeltidsmentalitet växer snabbt genom höga födelsetal, föder svenska kvinnor i samma åldersgrupper allt färre barn. Det är en legitim fråga vilka samhällseffekter detta får på sikt.

Om svenskar inte värnar sin kultur och sina värderingar riskerar de att förlora både land och kultur utan motstånd. Medan andra, med en islamisk mentalitet präglad av österländskt tyranni, erövrar utan att behöva ta till konflikt. Frågan är därför inte bara om ”integrationen” fungerar, utan också om det är rimligt att Sverige och svenskar ensidigt ska bära konsekvenserna av etablissemangets politik. Varför skulle till exempel inte återvandring kunna vara en del av lösningen för dem som invandrat till Sverige, åtnjuter trygghet, välfärd och demokrati men föredrar ändå samhällen där deras islamiska ideal redan råder – när det enda de själva identifierar sig med är islam?

Och om 20 år – kommer Jessica Stegrud ens betraktas som svensk, eller kommer den shariainspirerade influencern med sina tusentals följare att undra; är Jessica Stengrund ens en svensk?

Nima Rostami, en islamofob, invandrare och svensk medborgare