Nima Rostami: Den konservativa valsegern är inte längre en dröm – den är inom räckhåll

Sverigedemokraternas kraftiga uppgång i opinionen, nu nära 24 procent enligt Novus, markerar ett skifte i svensk politik som inte längre kan förklaras som ett tillfälligt missnöje. Det är uttrycket för en djupare förändring i den svenska väljarkåren. Ett uppvaknande ur den postpolitiska dvalan där moralism och illusioner har länge ersatts med sunt förnuft.

Under mer än tre decennier har det svenska etablissemanget byggt sin självbild på idén om att Sverige stod utanför Europas problem. Men verkligheten har hunnit ikapp. Gängkriminaliteten har brutit sönder tryggheten, islamistisk infiltration har underminerat skolor, föreningsliv och sociala institutioner, och en omfattande migration har skapat parallella samhällen och genomfört en demografisk förändring som står utanför den västerländska värderingar och sfären. 

I detta läge framstår Sverigedemokraterna inte längre som ett protestparti, utan som det enda parti som konsekvent vågar tala klarspråk om tillståndet i nationen och peka ut vägen framåt.

Världens högervindar och Sveriges vägval

Det som sker i Sverige är del av en global trend. I hela västvärlden växer konservativa och nationalistiska rörelser som en reaktion på decennier av gränslös liberalism, massmigration och kulturell relativism. I Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Italien ser vi samma mönster. Människor kräver trygghet, nationell suveränitet och en återgång till västerländsk samhällsideal och ordning.

Sverigedemokraternas framgång följer denna utveckling, men med en svensk särart. Sverige har gått från att vara Europas mest naiva migrationsland till att nu bli en testzon för politiska reformer som syftar till att återupprätta statens kärnuppdrag: trygghet, rättssäkerhet och ansvar.

Från opposition till styrande kraft

Tidöavtalet blev en vändpunkt. Sverigedemokraterna gick från att vara isolerad opposition till en verklig styrande faktor bakom regeringspolitiken. Det var partiet som drev igenom skärpningar av asylsystemet, hårdare tag mot gängen och satsningar på rättsväsendet.

Men samtidigt har Sverigedemokraterna, till skillnad från Moderaterna, sluppit ta det politiska slitaget som regeringsparti. Det har skapat en unik position: inflytande utan ansvar för misslyckanden. Det är också här partiets framtida styrka ligger, i att kombinera reformkraft med trovärdig opposition mot den byråkratiska stagnation som fortfarande präglar stora delar av den offentliga förvaltningen.

Två viktiga reformer återstår att genomföras, dessa symboliserar det nya politiska landskapet och Sverigedemokraterna bör tag tag i. 

• Återkallelse av medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap som begår grova brott mot Sverige, säkerhethos och sådan dålig vandel som i naturen strider mot Sveriges vitala intressen även av vissa sköl inte grundas på dom av brottmålsdomstolar. Detta markerar att svenskhet inte är ett administrativt tillstånd, utan ett moraliskt och samhälleligt kontrakt.

• Återinförande av tjänstemannaansvaret är en central princip i en fungerande rättsstat. I decennier har svenska tjänstemän kunnat fatta beslut utan personlig konsekvens, medan politiker skyller på systemet. Det finns inte ministerstyre men väljare förväntar att politiker fstyr landet. I ett sådant läge bör även ett livslångt ansvar utan preskription följa den som genomför lagstiftarens intentioner. Utan ett sådant ansvar försvinner snavar och det lämnas utrymme för godtyckliga bedömningar och beslut. Nu ska ansvarsprinciper gälla, makt utan ansvar är inte längre acceptabelt.

Den djupa staten, ett riktigt hot

Men Sverigedemokraternas framtid avgörs inte bara av väljarsiffror eller reformer på papper. Den avgörs av vem som faktiskt styr myndigheterna, departementen och institutionerna.

Under lång tid har Sverige präglats av en ”deep state”, en inre tjänstemannastruktur som formats under årtionden av socialdemokratisk dominans. Denna struktur genomsyras av värderingar som i praktiken motarbetar varje konservativ reform.

Här finns den verkliga makten, inte i riksdagens plenisal, utan i tjänstemannalager som tolkar, fördröjer och ibland saboterar reformer och beslut. Det är därför varje reform som hotar den gamla ideologiska ordningen möter byråkratisk tröghet, bortförklaringar och passivt motstånd.

För att förändra Sverige räcker det inte med att vinna val. Det krävs en ny, lojal och ideologiskt förankrad tjänstemannabas, ett nytt konservativt skikt inom statsförvaltningen.

Byggandet av en konservativ tjänstemannakår

Sverigedemokraterna måste därför aktivt satsa på att rekrytera och utbilda en ny generation tjänstemän, unga, kompetenta och värdegrundade i konservativ samhällssyn. Det handlar inte om partilojalitet, utan om lojalitet mot nationen och dess institutioner.

De gamla, sossedominerade myndighetskulturerna kan inte reformeras inifrån. De måste successivt ersättas av en ny ämbetsmannatradition som bygger på professionalism, ansvar och respekt för demokratins kärna, folkets vilja.

En sådan bas är avgörande för att SD:s politik inte ska neutraliseras av den djupt rotade undfallenhet och naivitet som fortfarande präglar många delar av staten.

Ett nytt ledarskap för ett nytt Sverige

Liberalerna har spelat ut sin roll. Partiet hålls vid liv genom stödröster från Moderaterna, men saknar egen ideologisk kraft och folklig förankring. Det är därför logiskt att Sverigedemokraterna nu lämnar Liberalerna bakom sig och i stället bygga en självbärande konservativ rörelse.

I detta skede behöver Sverigedemokraterna stå självständigt, stärka sin interna kompetens, utveckla sin statsapparat och visa väljarna att partiet inte bara är en protest, utan ett regeringsdugligt alternativ med egen struktur, ideologi och tjänstemannabas. 

Sveriges framtid avgörs inte längre av vänstern, utan av styrka eller svaghet.
Den svaga staten, präglad av naivitet, ideologisk feghet och byråkratisk stagnation, måste ersättas av en stark, ansvarstagande och nationellt förankrad stat.

Sverigedemokraternas framgång visar att denna insikt nu delas av allt fler svenskar.
Det handlar inte bara om ett skifte i opinionen, utan om början på en ny epok i svensk politisk historia, en tid där ordning, trygghet och nationell självrespekt åter blir den självklara grunden för samhällsbygget.

Samtidigt måste Sverige möta både yttre hot mot rikets säkerhet och inre hot genom infiltration från främmande, antagonistiska makter. I detta avseende är demografisk förändring ett faktum som är den stora utmaningen. Denna trend kan genom olika reformer hejdas. 

Frågan är inte längre om förändringen kommer, utan hur snabbt Sverige orkar ta steget från förnekelse till ansvar. I detta avgörande skede blåser starka konservativa vindar över landet, vindar som nu måste tas till vara, inte utnyttjas av dem som vill försvaga Sverige, utan ledas av dem som vill återupprätta det.

Nima Rostami, advokat och konservativ debattör