En medlem av det islamistiska partiet Hizb ut-Tahrir har tagits i förvar av Migrationsverket inför en planerad utvisning. Partiet uppger att han riskerar tortyr om han skickas tillbaka till Uzbekistan.
Ska vi tillåta att sådana aktörer rör sig fritt och underminerar vår samhällsordning? Svaret är nej. Vi måste agera resolut, inom lagens ramar, för att förhindra att hot mot våra demokratiska institutioner får fäste.
Partiet hänvisar till principen om non-refoulement, alltså förbudet mot att avvisa eller utvisa någon till ett land där personen riskerar tortyr eller förföljelse. Men denna princip, som en gång formulerades för att skydda verkliga flyktingar efter andra världskriget, har i decennier missbrukats av islamistiska rörelser och deras anhängare.
Det svenska etablissemanget har i sin tur, i humanismens och solidaritetens namn, tillämpat denna princip så extensivt att den i praktiken blivit ett skyddsnät för krafter som öppet föraktar våra värderingar. Dessa parasitära rörelser har tillåtits stanna kvar, expandera och till och med finansieras genom skattepengar, samtidigt som de arbetar för att urholka de fri- och rättigheter de själva åtnjuter.
Hizb ut-Tahrir al-Islami (Det islamiska befrielsepartiet) är en fundamentalistisk, panislamisk och ideologiskt totalitär rörelse med verksamhet i stora delar av världen. Organisationen grundades år 1953 i Jerusalem av den palestinske teologen och domaren Taqi ad-Din al-Nabhani, med det uttalade målet att återupprätta ett globalt islamiskt kalifat – en teokratisk statsordning som ska omfatta hela den muslimska världen och styras enligt den klassiska sharialagstiftningen.
Rörelsen ser sig som en del av en ideologisk kamp mot alla världsliga, demokratiska och sekulära styrelseformer som den betraktar som illegitima och ”otrogna”. Hizb ut-Tahrir förkastar i grunden nationalstatens princip, liksom begrepp som folkstyre och mänskliga rättigheter i västerländsk mening. Enligt rörelsens doktrin kan endast islam – i dess mest ortodoxa och politiserade form – utgöra grund för samhälle, rättsordning och styre.
Officiellt hävdar Hizb ut-Tahrir att den bedriver sin verksamhet med fredliga och icke-våldsamma medel, främst genom ideologisk påverkan, utbildning och politisk mobilisering. Samtidigt präglas rörelsens retorik och litteratur av ett konfrontativt och revolutionärt språkbruk som uppmanar till kamp mot ”de otrogna regimerna” och västvärldens inflytande.
Organisationen är förbjuden i ett flertal länder i Mellanöstern, Centralasien och även i flera europeiska stater, däribland Tyskland, på grund av dess antidemokratiska ideologi, antisemitism och hatpropaganda. Trots förbuden fortsätter Hizb ut-Tahrir att sprida sitt budskap genom nätverk, föreningar och sociala medier, ofta under täckmantel av religiösa eller kulturella organisationer.
Målet är oförändrat: att ena den muslimska världen under ett enda kalifat, styrt av en religiös ledare (kalif) med absolut makt, och att ersätta de existerande politiska systemen med ett islamiskt samhällssystem byggt på Nabhanis tolkning av koranen och sunnan.
När den västerländska altruismen tar formen av grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet, har den i praktiken förvandlats till ett självmordspiller. Det var aldrig avsikten för ”the founders” att dessa friheter skulle utnyttjas av islamistiska rörelser och mördarsekter.
De rättigheter som formats ur västerländsk humanism och upplysning används idag cyniskt av islamister och muslimer som tror på politisk islam för att underminera och i förlängningen utrota just de värden som möjliggjort deras existens i våra samhällen. Därtill får de stöd av den västerländska vänstern och socialliberala kretsar, som, medvetet eller ej, bidrar till att undergräva västvärldens demokratiska fundament. Dessa rättigheter, i sin nuvarande form, har därmed blivit ett dödligt gift, ett självmordspiller mot vår värdefulla och högtstående civilisation.
Flyktingkonventionen är ett tydligt exempel: den skapades i en tid och för en kontext av europeiska och västerländska värderingar, inte för att omfatta våldsamma sekter, islamistiska ideologier eller de så kallade ”oskyldiga muslimer” som i själva verket tror på den totalitära ideologin islam.
Kort sagt: flyktingkonventionen bör ses över i ljuset av nutida utmaningar. Aktörer som sprider antidemokratiska idéer, islamiska element och fundamentalisters handlingsutrymme begränsning av ska kunna begränsas. Moskéer som utgör rekryteringsbaser och som en inspiration för radikalisering som också styrs av agitatoriska makter ska kunna stängas. Detta är den enda lösningen
Nima Rostami, advokat och konservativ debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.