Sverige står just nu inför en av de mest allvarliga säkerhetspolitiska prövningarna i modern tid. Under flera år har den iranska regimen bedrivit en systematisk underrättelse- och påverkansverksamhet på svensk mark, riktad både mot oppositionella iranier, svenska intressen samt landets demokratiska institutioner. Detta kräver nu att regeringen agerar med kraftsamling, juridisk precision och i nära samarbete med internationella aktörer.
Sveriges nationella säkerhet har traditionellt vilat på värden som öppenhet, rättsstatlighet och tillit. Dessa principer har blivit attraktiva måltavlor för främmande makter, särskilt för den iranska regimen. Iran ser Sverige som ett lättillgängligt område för underrättelsearbete, infiltration och politisk påverkan. Regimen utnyttjar diasporan, religiösa institutioner och numera även kriminella nätverk för att driva underrättelseverksamhet, skrämma oppositionella, påverka svensk opinion och stärka sin egen teknologiska kapacitet. Detta är inte längre enskilda incidenter utan en välorganiserad strategi av hybridkrigföring där politisk, religiös, kriminell och digital påverkan samverkar för att försvaga Sveriges demokratiska motståndskraft.
Säkerhetspolisen har under 2024 noterat ökade aktiviteter från Iran i Sverige. Särskilt har kopplingarna mellan Foxtrotnätverket och den iranska säkerhetstjänsten uppmärksammats, där Foxtrots ledare, Rawa Majid, enligt bekräftade underrättelseuppgifter sedan två år tillbaka har rekryterats av den iranska regimen. Genom detta styr Iran Rawa Majid och får tillgång till nätverk, vapen och resurser, vilket innebär att svenska medborgare kan utnyttjas för terrorist- och underrättelseverksamhet. Detta hotar direkt det svenska systemet, demokratin och erbjuder värdefulla resurser inifrån landet. Detta är inte längre underrättelse och säkerhetshot utan krigsförklaring mot Sverige.
Under sommaren cirkulerade rapporter om att Foxtrotnätverket sökte drönarpiloter i både Sverige och Danmark, vilket ledde till ett flygförbud över Diplomatstaden.
Polisen fruktar nya attacker mot israeliska mål i Sverige. Dessförinnan var en minderårig gärningsperson misstänkt för terrordåd mot Israels ambassad i Stockholm, med koppling till Foxtrotnätverket.
Ett annat uppmärksammat terrordåd var mordet på den islamkritiske Salawn Momika, där starka indikationer tyder på den iranska säkerhetstjänstens inblandning. Syftet med dådet var att påverka Sveriges säkerhets- och inrikespolitik och visa hur terror riktar sig mot yttrandefriheten, sekularismen och den svenska demokratin.
Den iranska regimen använder sig inte enbart av traditionella metoder som våld och hot, utan tillämpar en bred och avancerad hybridstrategi för att underminera den svenska demokratin. Påverkansmetoderna är mångfacetterade och syftar till att angripa samhällets mest grundläggande institutioner och värden.
Religiösa och kulturella plattformar används som täckmantel för underrättelseinhämtning, där verksamhet under ytan underlättar regimens möjligheter att kartlägga och påverka oppositionella samt svenska intressen.
Cyberangrepp och informationsoperationer riktas systematiskt mot exilorganisationer och medier i syfte att sprida desinformation, skapa osäkerhet och splittra opinionen.
Ekonomiska och finansiella flöden utnyttjas för att tvätta pengar och finansiera propaganda, vilket stärker regimens närvaro och möjligheter att påverka både beslutsfattare och allmänhet.
Kriminella syndikat får i uppdrag att utföra våldsamma handlingar, ofta på armlängds avstånd från staten, vilket försvårar spårbarhet och ansvarstagande.
Sveriges bemötande av dessa aktiviteter har hittills präglats av försiktighet och en reaktiv hållning. Denna undfallenhet i hanteringen av utländsk infiltration har förvandlats till ett allvarligt säkerhetspolitiskt misslyckande. Den iranska regimen har därmed kunnat verka ostört under radarn, genom diplomatiska kanaler, ekonomiska donationer och religiösa nätverk.
Det är nu avgörande att Sverige möter hotet med samma systematiska och målmedvetna arbetssätt som hotet själv utgör.
För att värna Sveriges suveränitet och säkerhet bör regeringen vidta ett antal tydliga och kraftfulla åtgärder:
Inrätta en särskild nationell samordningsenhet mellan Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, Försvarsmakten och Åklagarmyndigheten, med uppdrag att kartlägga och motverka utländsk hybridpåverkan.
Genomföra en fullständig granskning av finansieringen av shiasamfundets medlemmar, särskilt de som står under diktator Ali Khameneis och hans allierade Ali Sistanis kontroll.
Förstärka samarbetet med EU och NATO-partner i frågor som rör iranska underrättelseaktiviteter, cyberangrepp och ekonomiska flöden.
Överväga diplomatiska och rättsliga åtgärder mot individer och institutioner som agerar som regimens ombud, inklusive utvisning eller indragning av diplomatisk status när det är motiverat.
Införa återkallelse av svenskt medborgarskap för att effektivt motverka kriminella syndikat och möjliggörare av den iranska regimens hybridkrigföring.
Utveckla en rättslig ram för hybridförsvar som täcker både underrättelsehot, desinformation och organiserad brottslighet.
Nima Rostami, advokat och konservativ debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.