På EU-nivå pågår allt intensivare förhandlingar om den nya europeiska fleråriga budgeten, som fastställer hur mycket EU får spendera mellan 2028 och 2034. Enligt en EU-diplomat är dessa diskussioner om den så kallade ”fleråriga finansiella ramen” (FFR) de ”svåraste i EU:s historia”. NGO:er verkar dessutom fortfarande ha stort inflytande på EU-debatten, trots den senaste skandalen, där det uppdagades att de skulle ha fått miljarder euro i skattepengar från Europeiska kommissionen, inklusive instruktioner om hur den europeiska debatten skulle styras.
I juli föreslog Europeiska kommissionen skamlöst att nästan fördubbla sina utgifter, från cirka 1,2 biljoner euro över sju år till 2 biljoner euro, trots att Europeiska revisionsrätten i höstas för sjätte året i rad avgav ett ”negativt” yttrande om EU:s utgifter.
Dessutom krävde kommissionen också större befogenheter när det gäller så kallade ”egna medel”, vilket innebär EU-skatter, särskilt på stora företag, tobak, elektroniskt avfall och koldioxidutsläpp.
Hur mycket eurokraterna har tappat kontakten med verkligheten framgår av det faktum att det föreslagna ”Corporate Resource for Europe” (CORE), som skulle inbringa cirka 6,8 miljarder euro per år genom att beskatta företag med en årsomsättning på mer än 50 miljoner euro och en fast etablering i EU, vid presentationen inte fick någon positiv reaktion från ens ett enda EU-medlemsland.
Även ”Tobacco Excise Duty Own Resource” (TEDOR) möter starkt motstånd. I juli kallade den svenska finansministern Elisabeth Svantesson förslaget ”helt oacceptabelt” och påpekade att kommissionen inte bara vill ta itu med tobaksprodukter, utan också alternativ till tobak. Hon förklarade: ”Det verkar som om Europeiska kommissionens förslag skulle innebära en mycket stor skattehöjning på vit snus, och dessutom vill kommissionen att skatteintäkterna ska gå till EU och inte till Sverige.”
Det är ingen slump att Sverige är fientligt inställt till ett sådant paternalistiskt tillvägagångssätt. Landet är det enda EU-medlemslandet som är undantaget från EU:s förbud mot snus, en nikotinpåse som fungerar som ett alternativ till tobaksrökning. Efter tre decennier är resultaten tydliga: Sverige har inte bara en av de lägsta andelen rökare i Europa, utan också en mycket lägre förekomst av rökrelaterade sjukdomar. Jämfört med andra EU-länder har Sverige 44 % färre tobaksrelaterade dödsfall, 41 % färre fall av lungcancer och 38 % färre dödsfall i cancer.
Europeiska kommissionen verkar inte ens förstå argumentet från förespråkarna för den svenska strategin. Under en utfrågning i Europaparlamentet förklarade den nederländske EU-kommissionären Wopke Hoekstra att ”rökning är dödligt, vaping är dödligt”. Hoekstra likställde därmed de båda, även om det enligt det brittiska hälsoministeriet ”framgår av de bästa uppskattningarna att e-cigaretter är 95 % mindre skadliga för hälsan än vanliga cigaretter”.
Press från icke-statliga organisationer
Även det danska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd står på paternalisternas sida. Enligt uppgift har det under press från icke-statliga organisationer ökade trycket med ett nytt förslag om betydligt högre skatter på de flesta tobaks- och nikotinprodukter. Brussels Signal kommenterar detta med att ”det reviderade danska förslaget inför strängare definitioner, högre skattesatser och en mer aggressiv strategi för att täppa till luckor i lagstiftningen. Det återspeglar prioriteringarna hos hårdföra icke-statliga organisationer som Smoke Free Europe och verkar i vissa avseenden strida mot medlemsstaternas ståndpunkter och de pågående vetenskapliga debatterna.
De danska ändringsförslagen övertar de sifferförslag som förespråkas av ngo:er. De omfattar bland annat fastställandet av skattesatsen för uppvärmda tobaksprodukter (HTP) till 360 euro per kilogram, mer än dubbelt så mycket som Europeiska kommissionens ursprungliga förslag på 155 euro per kilogram.”
Det danska ordförandeskapet borde ha undvikit att ta över ngo:s förslag, särskilt med tanke på den pågående ngo-skandalen, där det framkom att kommissionen skulle ha spenderat miljarder i skattemedel på ngo:er, samtidigt som den gav dem instruktioner om hur de kunde påverka EU:s politik.
Hörsägningar om detta har redan ägt rum i Europaparlamentet . En av de tidigare EU-kommissionärerna som var inblandad i detta, Frans Timmermans, vägrar att delta, men direktören för GD ENVI, Eric Mamer, var närvarande. Där erkände han att specifika lobbyaktiviteter tidigare beskrevs i de arbetsprogram som ngo:er bifogade sina ansökningar om driftsbidrag, men betonade att detta inte längre skulle vara fallet enligt de nya riktlinjer som gäller sedan 2024.
Trots detta kräver Europaparlamentariker som Sander Smit med rätta att bidragsavtal i framtiden ska offentliggöras. Det faktum att icke-statliga organisationer, trots de senaste avslöjandena, fortfarande har stort inflytande i EU:s beslutsprocess bör bara vara ett ytterligare argument för att se till att falska företrädare för det civila samhället inte stöds av skattebetalarna.
Återkomsten av den ”sparsamma alliansen”
En hoppfull utveckling är i alla fall återkomsten av sparsamma EU-medlemsstater som bildar en koalition för att hålla tillbaka kraven på alltmer EU-utgifter. Politico konstaterar att den traditionella ”sparalliansen”, bestående av Österrike, Sverige, Tyskland, Nederländerna, Finland och Irland, nu förstärks av Frankrike och Belgien, som båda är nettobetalare till EU:s budget. Danmark kommer sannolikt att ansluta sig från och med januari, när landet inte längre är ordförande i EU-rådet.
Denna koalition vill att EU:s långsiktiga budget ska minskas. Österrikes EU-minister Claudia Plakolm sa: ”Om vi måste dra åt svångremmen på nationell nivå kan vi omöjligt förklara varför Europeiska kommissionen har lagt fram den största EU-budgeten någonsin ... Vi får inte spendera mer, vi måste spendera bättre.” Den svenska EU-ministern Jessica Rosencrantz tillade: ”Jag ser inget annat sätt att komma vidare än att sätta denna budget på diet och koncentrera oss på våra viktigaste uppgifter.”
De sparsamma länderna verkar redan ha lyckats övertyga andra EU-medlemsstater att sätta press på EU-institutionerna att visa större budgetdisciplin. I ett utkast till ståndpunkt från EU-rådet om den kommande sjuårsbudgeten krävs ”budgetdisciplin” i alla EU-institutioner, med hänvisning till Europeiska kommissionens förslag att öka utgifterna för EU:s administrativa kostnader från 82 miljarder euro till 118 miljarder euro. EU-medlemsstaterna förklarar: ”Förenklingsinsatser inom alla politikområden, inklusive omnibuspaket och minskning av antalet [fleråriga finansiella ramprogram], samt införandet av ny teknik, däribland AI, bör leda till en minskning av den administrativa bördan och motsvarande besparingar.”
Det verkar som om festen i Bryssel snart kan vara över.
Pieter Cleppe
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.