Att regeringen nu vill tillsätta en utredning om islamismen i Sverige och kartlägga den, som en direkt följd av Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater, är välkommet. Det gamla kommunistpartiet har enligt granskningen minst 75 kandidater på sina listor som uttryckt hat mot judar och annan form av extremism, bara 25 är hittills borttagna. Men problemet är bottenlöst.
Enligt en undersökning Gallup gjort som omfattade mer än 50 000 intervjuer globalt är cirka 7 % av världens muslimer politiskt radikala. Med en miljon muslimer i Sverige handlar det om minst 70 000 individer som hyser åsikter som vi betecknar som radikala, bland annat hat mot judar, negativ syn på jämställdhet och att islam ska forma samhället i betydligt större utsträckning.
Även om majoriteten av muslimer inte är extrema kan man inte ta lätt på att minst 70 000, kanske fler, kan anses vara islamister och i Sverige har en hård kärna av islamister organiserat sig i olika muslimska föreningar sedan mitten av 80-talet redan.
Muslimska Brödraskapet (MB) är centralt här och deras filosofi handlar om att använda västvärldens demokratiska system och institutioner för att skapa en maktbas och en bit i taget öka den islamistiska påverkan i det landet. Det handlar inte bara om politiska positioner utan om föreningar som kanaliserar skattemedel, om skolor och förskolor, moskébyggen och allt annat i syfte att isolera den muslimska gruppen och öka maktbasen på det stora hela. I slutändan är målet att ha så mycket kontroll i ett västland att man kan tvinga det att införa sharialagar.
Det är väl utrett inom svensk forskning att MB har stort inflytande i dessa kretsar i Sverige, bland annat för att de som grundande Islamiska Föreningen i Sverige (IFIS) som är kärnan för all islamism, var väl förankrade just i den organisationen, flera kom dessutom från just Egypten.
Den svenska islamismen var på ett oavbrutet segertåg från början av 90-talet, när de numera berömda brevet skickades till Ingvar Carlsson som erbjöd muslimernas röster i utbyte mot maktpositioner, och ända till 2016. Strax efter deras största triumf, när landet i oktober 2014 för första gången fick en islamistisk minister. Hans namn är Mehmet Kaplan och det första han gjorde som bostadsminister var att boka en resa till hemlandet Turkiet, med en hemlig agenda och sedan träffade han representanter för AKP, när deras minister för Europa-frågor, plötsligt kom till Stockholm någon månad senare.
Han åkte som bekant ut ur regeringen och ut ur offentligheten våren 2016 efter att bilder på honom och den högerextrema organisationen Grå Vargarna läckte i media och sedan dess har ingen sett eller hört honom. Det var också början på den nedförsbacke som rörelsen sedan varit i, när deras ungdomsförbund Sveriges Unga Muslimer blev av med bidraget, studieförbund Ibn Rushd till slut lades ner, bidrag till alla etniska föreningar försvann, alla deras skolor stängdes en efter en av Säpo, imamer utvisades och nu senast deras biståndsorganisation Islamic Relief blir utan pengar från SIDA.
Men de kommer hitta nya vägar och just därför är den här utredningen så välkommen. För vi ska inte underskatta en sådan mäktig rörelse. De anser bara att några slag är förlorade, inte kriget.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.