Richard Sörman: Islam är naturligtvis oförenligt med Västvärlden

Bör islam bli en del av den västerländska världen? Svaret måste bli nej. Och det är bäst för oss alla om vi förstå det.

Självklart kan vi västerlänningar hantera att ett begränsat antal muslimer bor i vår del av världen. Våra samhällen kommer inte kollapsa av närvaron av några spridda moskéer. Så sköra är vi inte. Men en mer betydande närvaro av islam kommer inte tjäna oss väl. Tvärtom.

Riks intervjuade nyligen den svensk-amerikanske filosofen och författaren Benedict Beckeld. Han menar att islam är oförenligt med den västerländska kulturen eftersom det är en religion som mer än kristendomen söker anpassa hela samhällsordningen efter tron. Islam är alltså både missionerande och samhällsomstörtande, säger Beckeld. Och det samhälle som islam vill bygga är inte det samhälle som vi västerlänningar vill leva i.

Ett annat allvarligt problem är islams ursprung i den brutala klankultur som präglade det samhälle på den arabiska halvön där islam uppstod under 600-talet e. kr. Detta ursprung påverkar alltjämt den muslimska världen på så sätt att den vanligtvis ger större betydelse åt lojalitet till etnicitet och klan än till lojalitet med gemensamt delad offentlighet som en nation eller en stat.

Sedan tillkommer förstås alla de problem som har med det så sorgliga våldsutövandet att göra. Siffrorna över antalet islamistiska terrordåd (i modern tid) och offer för dessa terrordåd borde avskräcka alla till att göra islam till en bärande del av deras samhällen.

Här ser Beckeld ett problem med att islam saknar en auktoritär doktrin som tydligt fördömer utövandet av våld i religionens namn. Trots att många muslimska predikanter hävdar det motsatta är det lätt att motivera våldsutövandet med hänvisning till profeten Mohammeds undervisning och egna leverne.

Efter att Benedict Beckeld nyligen publicerade en artikel i Kvartal i just detta ämne, ”Islam är oförenligt med Västvärlden” kom det snart in två texter som bemötte Beckelds argument. I den ena, ”När religionskritiken går över gränsen” skriven av Adel Sadat, partisekreterare i något som heter ”Vipartiet”, framfördes åsikten att Beckeld sammanblandar idéer och människor på ett sätt som förfelar argumentationen. Den muslimska tron är en sak, säger Sadat, den kan diskuteras och kritiseras. Men när enskilda muslimer misstänkliggörs och beskrivs som intoleranta fanatiker blir det något annat än seriös diskussion. ”När människor beskrivs som hot har språket lämnat idédebatten”.

Just detta argument tycks ha gjort intryck på Kvartal eftersom redaktionen valde att gå in i Beckelds text och modifiera den i linje med Sadats kritik.

I vår intervju på Riks får Beckeld tillfälle att bemöta kritiken. Han påpekar att idéer med självklarhet bärs upp av fysiska människor. Idéerna existerar inte oberoende av människor. Det är dessutom ett faktum, kan vi tillägga här, att tyskar, britter eller fransmän genom historien aldrig har lockats av den islamiska tron. Islams idéer har inte slagit rot i Europa utan att det fanns muslimer i Europa. Vilka moskéer byggdes i Sverige innan vi fick en muslimsk invandring?

Att sedan alla enskilda muslimer inte delar exakt samma värderingar är en självklarhet, säger Beckeld. Men med en muslimsk befolkning kommer vi att få en närvaro och en trolig påverkan av islams idéer.

I intervjun på Riks diskuteras också det faktum att den västerländska världen har rätt att säga nej till islam av det enkla skälet att den kanske helt enkelt bara vill. Islam utgör en utmärkt motbild av vad Västvärlden inte är och inte vill vara, och det finns ingen anledning för någon av oss identifiera oss med det vil inte är. Islam har inte varit en bärande del av den västerländska kulturen och vi vill inte tt den ska bli det heller. Punkt, slut.

Islam är ett nytt och främmande element i Västvärlden som många upplever som hotfullt. Vi västerlänningar tar oss gärna rätten att förklara att vi inte vill ha någon betydelsefull närvaro av vare sig islam eller muslimer i vår del av världen. Och detta för att vi har mycket goda skäl att tro att en sådan närvaro inte kommer föra något gott med sig.