Många varnade långt tidigare, men först när frågan lyftes på X tack vare Elon Musk fick en bred offentlighet veta att groomingnätverken av utländska män blev en riksnyhet. Plötsligt fylldes gatorna av demonstranter och politiker tvingades svara för år av passivitet.
I Rotherham uppskattas omkring 1400 flickor ha utsatts under två decennier, och ett femtiotal förövare har dömts till nästan 1500 års fängelsetid. Dock få utvisningar för många redan förvärvat medborgarskap.
Nu ser vi konturerna av ett liknande mönster i Sverige, men riktat mot äldre
Nu senast rörde det sig om 22-årige Abdulrahman från Syrien, som kom hit 2015. Först var det Samnytt som rapporterade om målet, men kort därpå även Expressen.
Enligt åtalet ofredade han bland annat en 86-årig kvinna som satt och tittade på tv. Vid en punkt lyfte han upp den svenska dagen Han sjöng högt, stängde av teven och uttalade på arabiska:
– Jag ska knulla din guds syster.
När kvinnan bad honom gå ut svarade han på svenska:
– Vem är starkare? Jag?
Mot en 92-årig kvinna skrek han att hon ”ser ut som en apa”, ropade ”Ät skit! Hora!” och gjorde en slagrörelse mot henne. Mot en 98 årig kvinna lyfte han upp i armhålorna så hon hängde raklång På filmen från tillfället ses han, efter att ha satt ner henne i rullstolen, gå mot kameran och spänna armmusklerna.
Samtidigt som många unga har svårt att få fäste på arbetsmarknaden tycks vissa ändå snabbt få tillträde till äldreomsorgen .
Och detta är långt ifrån det enda fallet.
Sedan 2021 har polisen fått in 398 anmälningar om våldtäkt mot kvinnor över 60 år.
I de fall där en misstänkt har kunnat identifieras har det rört sig om hemtjänstpersonal. Kriminologen Anders Östlund, som granskat mönstret, beskriver hur övergreppen ofta sker när en manlig anställd är ensam med en äldre kvinna, särskilt i samband med hygienvård.
Samtidigt har staten sedan mitten av 2010‑talet subventionerat anställningar i hemtjänsten för att få in personer som haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Resultatet blev att många av de värsta människorna som kommit hit de senaste decennierna fick jobba med några av våra mest sårbara. Det som nu uppdagats är en våldtäktsvåg som sannolikt har pågått ända sedan subventionerade arbetsmöjligheter inleddes.
I flera fall, bland annat mot 86-åriga Elsa i Uppsala, är det belagt att kommunen inte har tagit hennes många larm på allvar. Något kommunens egen utredning vittnar om. I andra fall, i Malmö stad, dröjde kommunen flera veckor med att polisanmäla trots att sektionschefen kände till händelsen. Åklagaren som senare hanterade polisanmälan och brottsutredning kritiserar hanteringen skarpt.
Fenomenet kommer inte som en blixt från en klar himmel heller när man kommer ihåg att tills första mars i år fick äldrevården inte göra bakgrundskontroller i belastningsregister på nyrekryterad personal. Således finns det gott om redan dömda människor som jobbar med de mest utsatta i samhället. En HR chef på äldreboende i Umeå kallar rekryeringen av tidigare dömda personer “nödvändig för verksamheten”
Inte sällan heter det att “svenska kvinnor inte vill ha jobben” på grund av de undermåliga arbetsvillkoren.
Så istället för att förbättra villkoren borrade politiker, media, fackförbund och välfärdsbolag ner huvuden i sanden. Det var lättare att låta hundratals anmälningar strömma in innan det var tillräckligt obekvämt att göra något åt saken.
Som vi lärt oss från de brittiska öarna ska de svaga få lida länge och mycket innan det blir obekvämt nog att inte göra något åt saken.
Men där är vi nu i alla fall. Nästan. Kanske.
Visst, nu får bakgrundskontroller göras sedan första mars. Men sen då? Var finns alla satsningar på att uppgradera yrkenas attraktionskraft inom äldrevården? Var är de bättre arbetsvillkoren?
Även utan övergreppen vet vi att äldrevården går på knäna. Bristande kosthållning, bortglömda äldre, utebliven eller felaktig medicinering förekommer alltihop mer än sällan.
Sanningen är att om regeringen och kommunerna vill minska risken för framtida övergrepp måste fler anse det vara attraktivt att arbeta i äldreomsorgen. Annars hamnar vi snart i samma situation igen.
Då krävs bättre villkor, trevligare arbetsplatser, fler kollegor, bättre löner med mera. Mer satningar helt enkelt. Det råder ingen brist på människor som vill arbeta i omsorgsyrken, bara en brist på människor som vill göra det i äldreomsorgen under dagens villkor.
Men ett paradigmskifte på detta område lyser dock fortsatt med sin frånvaro. Den enda jag har hört som yrar om detta är Markus Allard i Örebro. Just i denna fråga borde många ta efter.
SD:s Jessica Stegerud har på X efterlyst en haverikommission utöver språkkrav och registerkontroller. Men vi behöver inte mer information för att åtgärda problemen, utan åtgärder.
Lika lite som mer information löser Storbritanniens problem.
Obehagligt men sant är det så att det finns likheter mellan Storbritannien och oss. Varningssignaler ignoreras. När problem blossar upp försöker politiker tysta ner dem. Samtidigt skärps reglerna för vad som får sägas offentligt genom att tillämpningsområdet för hets mot folkgrupp vidgas i rättegångssalarna och EU har sedan 2024 implementerat Digital Services Act (DSA). Den delen är dock ännu inte lika illa alls som på de brittiska öarna.
Mer måste därför göras för att stoppa eländet och inte gå samma öde som Storbritannien till mötes.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.