År 1970 var Sverige det utvecklade befolkningsmässigt stora land som hade högst livslängd i världen. Ett halvt sekel senare med högskattepolitik, inklusive omfattande migration och bristande integration, hade Sverige fallit ned till åttonde plats i livslängdsligan. Fortfarande lyckas Sverige bra med friska levnadsår för den som är mitt i livet, alltså året i livet innan sjukdom och funktionshinder slår till. Den som är 50 eller 65 år idag i Sverige förväntas ha fler friska levnadsår än i något annat europeiskt land.
För nyfödda barn har dock flertal andra europeiska länder gått om Sverige, barn som föds på Malta nu förväntas ha hela fem friska år i livet mera jämfört med barn som föds i Sverige. Utvecklingen visar tydligt att Sverige gradvis har tappat sin ledning till omvärlden i hög livslängd.
Utvecklingen med att Sverige har fallit efter internationellt i livslängd sammanhör med landets ekonomiska eftersläpning. Sverige har historiskt upplevt ett fall i välståndsligan. Den tid då Sverige låg bäst till i relation till omvärlden sett till ekonomiskt välstånd är omkring 1970. Efter hundra år med fria marknader och lågt skattetryck hade Sverige lyckats utvecklas till en av världens mest avancerade och dynamiska ekonomier, med ett forskningsintensivt näringsliv. Välståndet per invånare var fjärde högst i världen. Den genomsnittliga personen i Sverige var då 39 procent rikare än i världens övriga utvecklade ekonomier.
Omkring 1970 skiftade politiken i Sverige om till en högskattepolitik. Detta sammanhörde också med skifte mot omfattande migration och bristande integration. I samband med det har Sverige tydligt fallit efter i välstånd. Gapet i levnadsstandard till den genomsnittliga utvecklade ekonomin har minskat till 12 procent. Sverige är numera rankad på 13:e plats i välstånd, i jämförelse av världens utvecklade länder. Inget annat utvecklat land har fallit lika mycket i välståndsligan.
Man kan tänka sig att valet mellan höga skatter och låga skatter är mellan god välfärd och god tillväxt. Det som historien och sambanden i världen idag lär oss är dock att det typiskt är lågskatteländer med smart systemdesign som lyckas bäst. När Sverige år 1970 var i topp i välstånd, var landet också det befolkningsmässigt stora utvecklade land som hade högst förväntad livslängd i världen.
| Livslängdsligan – jämförelse av utvecklade länder med större befolkningar – år 1970 efter 100 år med låga skatter i Sverige | ||
|---|---|---|
| Förväntad livslängd vid födsel | ||
| 1 | Sverige | 74,6 |
| 2 | Norge | 74,1 |
| 3 | Island | 73,9 |
| 4 | Nederländerna | 73,6 |
| 5 | Danmark | 73,3 |
| 6 | Schweiz | 73,0 |
| 7 | Grekland | 72,8 |
| 8 | Kanada | 72,7 |
| 9 | Spanien | 72,0 |
| 10 | UK | 72,0 |
Eftersläpning med skifte till högskattemodellen
Numera har inte Sverige längre högst förväntad livslängd i världen. Ett halvt sekel efter skiftet till höga skatter hade Sverige nämligen fallit till plats 8 i livslängdsligan. Japan, Sydkorea, Australien och Irland är fyra länder med låga skatter som sedan dess har gått om Sverige i förväntad livslängd. Även de nordiska länderna Island och Norge, med lägre skattetryck än Sverige, har gått om. Danmark däremot som är det nordiska grannlandet med högst skatter har fallit ur topp-10 listan.
Utvecklingen är talande. Omkring 1970 är Sverige ett land som är i topp med en välfärdsmodell som är utvecklad, men där bidragsmoralen är stark och systemet finansieras med ett lågt skattetryck. Sverige har då utvecklats starkt med välstånd, jämlikhet och välfärd. Det blir dock systemskifte mot höga skatter, vilket gör att landet halkar efter omvärlden.
| Livslängdsligan – jämförelse av utvecklade länder med större befolkningar – år 2020, 50 år efter skiftet till högskattemodell i Sverige | ||
|---|---|---|
| Förväntad livslängd vid födsel | ||
| 1 | Japan | 84,6 |
| 2 | Sydkorea | 83,4 |
| 3 | Norge | 83,2 |
| 4 | Australien | 83,2 |
| 5 | Island | 83,1 |
| 6 | Schweiz | 83,0 |
| 7 | Irland | 82,6 |
| 8 | Sverige | 82,4 |
| 9 | Spanien | 82,3 |
| 10 | Nya Zealand | 82,3 |
Vad många typiskt eftersträvar i livet är att ha många friska levnadsår. Det är inte särskilt attraktivt att leva fler år i sjukdom liggande i en säng, utan vad som ger individen god välfärd är att leva länge med hälsan i behåll. Sett till måttet friska levnadsår, alltså åren i livet innan sjukdom och funktionshinder slår till, klarar sig Sverige fortfarande riktigt bra i Europa för den som är medelålders.
Den som är 50 år gammal idag i Sverige, kan se fram emot att leva 24,4 friska år till. Det vill säga individer som är i den åldern i Sverige kan i genomsnitt förväntas vara friska tills de blir 74,4 år gamla. Med hög ålder kommer ofta sjukdomar och olika funktionshinder, som gör att individen går från friska till sjuka levnadsår. Sett till äldres förväntade livslängd ligger Sverige riktigt bra till. Medan Malta med sitt medelhavsklimat, ekonomiska tillväxt och låga skatter är nära, så har inget europeiskt land fullt lika många friska levnadsår som Sverige för 50-åringar.
Däremot är inte Sverige bäst på nyföddas förväntade livslängd. Den som är nyfödd på Malta förväntas idag nämligen leva 5,2 fler friska levnadsår än den som är nyfödd i Sverige, enligt senast tillgängliga data. Ett barn som föds på Malta idag förväntas ha 71,4 friska levnadsår, högst i Europa. Det kan jämföras 66,2 friska förväntade levnadsår för barn som idag föds i Sverige.
Nyfödda förväntas ha färre friska levnadsår än de som redan har nått en hög ålder, eftersom de som redan har nått en hög ålder har undvikit mortalitet. Ju fler år du lever, desto fler år förväntas du leva totalt. Detta samband finns därför naturligt i samhällen. Vad som utmärker Sverige är ett ovanligt stort gap mellan förväntade totala friska levnadsår för nyfödda än för 50-åringar.
För nyföddas förväntade friska levnadsår är Sverige rankad först på sjätte plats. Malta, Italien och Bulgarien har betydligt fler friska förväntade levnadsår för nyfödda, medan Grekland och Slovenien har lite fler. Fyra av de fem europeiska länder där nyfödda barn numera förväntas ha flest friska levnadsår än i Sverige är vid Medelhavet, medan den femte ligger vid Svarta Havet och har ett liknande varmt behagligt klimat.
Det är lite olika mönster om man tittar på förväntade friska levnadsår och förväntade totala levnadsår, men det övergripande är att Sverige som tidigare var i topp i båda utfallen har blivit rejält omsprunget. Grannlandet Danmark med ännu mera av en högskattemodell lyckas ännu sämre än Sverige. Danmark har numera en av de lägsta nivåerna av förväntade friska levnadsår i Europa för nyfödda, medan landet klarar sig lite bättre för de som är äldre. Utvecklingen i såväl Danmark som Sverige visar tydligt att äldre generationers långlevnad är före övriga Europa, medan detta försprång i stort har tappats för yngre generationer.
Detta är ett tydligt exempel på välfärdseftersläpning. Gradvis har Sverige halkat ned i välfärdsligan och välståndsligan. Det förklarar varför den genomsnittliga 50- eller 65-åringen i Sverige kan se fram emot fler friska levnadsår än i något annat europeiskt land, medan samma inte gäller för nyfödda barn.
Perspektivet att Sverige är världsledande på välfärden förekom vanligt i samhällsdebatten tidigare, men lyser numera med sin frånvaro. Tyvärr reflekterar det utvecklingen där Sverige gradvis släpar efter omvärlden i välfärdsutfall. Välfärdseftersläpningen är ett reellt problem som syns tydligt i statistiken över förväntade och friska levnadsår. Sverige behöver återgå till den välfungerande samhällsmodell som fanns innan skiftet mot högskattesamhället, så välfärden och välståndet stärks.
Nima Sanandaji
Nima Sanandaji är vd för ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform). Han har publicerat forskning inom bioteknik, fysikalisk kemi, polymerteknologi, ekonomisk historia och ekonomi. Nima är författare till 32 böcker, varav flertalet är på engelska och har översatts till olika språk.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.