När nya kemiska ämnen eller tekniker dyker upp i Sverige brukar vi tillämpa en försiktighetsprincip. Den innebär att de nya ämnena inte bara accepteras rakt av, utan undersöks för att se vilka konsekvenser de har för natur och samhälle, innan de släpps fram eller aktivt bejakas.
När det däremot handlar om kulturell och social påverkan på samhället genom invandring, så har vi som land helt struntat i att göra en riskanalys. Det har fått förödande konsekvenser.
Hedersförtryck har brett ut sig i Sverige, judehat likaså. Vi har fått klanbaserad kriminalitet, korruption i offentlig förvaltning. Våra skattepengar har slussats till organisationer och personer som är antidemokratiska och våldsbejakande. Här finns nu också moskéer som bidrar till religiös radikalisering eller utgör främmande makts utsända.
Flera märkliga principer har förhindrat granskning och diskussion i dessa ämnen. Kultur eller religion har antagits vara reformerade bara för att människor tagit med dessa till svensk mark, vilket inte stämmer. Mångfald har setts som enbart positivt och önskvärt, vilket det förstås inte är. Att generalisera, vilket är helt nödvändigt när man pratar om kultur och beteenden, har varit omöjligt och de som har lyft frågor eller kritik har antagits vara illvilliga.
Skepsis mot det främmande eller annorlunda är en evolutionärt viktig instinkt hos människan. De kulturer och civilisationer som inte haft tillräckligt av denna, finns inte kvar idag. Det är betydligt bättre att tillämpa denna instinkt vid ett tidigt stadium och på ett klokt och balanserat sätt, än att lägga locket på och stämpla alla invändningar eller samtal om vissa frågor som ”främlingsfientlighet” eller ”hat”.
Det behövs en ny och uttalad utgångspunkt, både i samhällsdebatten och i politiken: Vi måste börja tillämpa en försiktighetsprincip mot främmande religioner, ideologier och kulturer.
Aspekter som rör kultur eller värderingar måste beaktas i beslutsfattande, från lokal nivå upp till nationell nivå. Målet måste vara att skydda våra friheter och rättigheter och att kunna få en långsiktigt hållbar utveckling av landet som helhet. Ängslighet får aldrig styra. Att ducka för känsliga frågor är inte en hedervärd inställning.
Det som ska uppmuntras och bejakas är det som har konstaterats vara fredligt och kompatibelt med svenska lagar och de värderingar som lagarna bygger på. Om beteenden, organisationer eller institutioner riskerar att inte vara kompatibla med de svenska grundvärderingarna, så ska de inte välkomnas i Sverige.
Organisationer, föreningar, men även enskilda personer, har ett ansvar att hjälpa till att reda ut vad som är vad. De måste visa sina kort och övertyga oss om vilka de är, vad de vill och att de har samma övergripande mål som vi. Det är en förutsättning för att kunna skapa den tillit som behövs för att vi ska kunna hålla ihop som samhälle och land.
Timmen är sen, men ju tidigare vi börjar göra rätt, desto enklare blir det att vända om och försöka skapa en bättre situation.
Vi måste respektera oss själva så mycket att vi står på oss för hur vi vill att det här landet ska vara. Alternativet är att de mest envisa, auktoritära eller aggressiva, de som vill stöpa om vårt samhälle och kultur till oigenkännlighet, får sista ordet och avgör vårt öde. Det ska vi inte acceptera.
Att vi och våra förfäder har kämpat för och lyckats uppnå frihet, respekt mellan människor, en fungerande rättsstat, jämställdhet och demokrati, beror på att vi uppskattat och värnat detta. Att vi fortsätter försvara det är inte elakt, utan borde vara självklart. Människor utifrån får gärna vara med på vår resa, förutsatt att de delar vår strävan.
Josefin Utas
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.