Nu när Liberalerna har fått ordning på torpet har Centerpartiet tagit över rollen som Sveriges mest schizofrena parti. Det är ett lapptäcke av motstridiga viljor och identitetspolitiska låsningar. Lägg därtill en partiledare som långt ifrån imponerar. Undertecknad vill förvarna för att den här texten kan framstå som lite rörig. Det är dock Centerpartiets fel!
Elisabeth Thand Ringqvists (C) insats i både Viktor Barth-Krons partiledarutfrågning i Expressens podd Politikrummet och i SVT:s Agenda förstärkte bilden av ett parti i kaos, som saknar svar på grundläggande frågeställningar, exempelvis regeringsfrågan.
Hon klarar inte ens av att tydligt stå för det enda realistiska, givet det hörn på vänstersidan partiet har målat in sig i, det vill säga att Magdalena Andersson (S) är hennes statsministerkandidat. I stället slingrar hon sig i oviljan att sätta ned foten och riskera uppröra någon.
Ett parti som låter konflikträdslan styra är i längden inget parti. Det är på sin höjd en social identitetsmarkör. På sätt och vis är det logiskt med en sådan partiledare för ett parti som numera till betydande del bärs upp av just den sortens ytliga storstadsväljare.
Svar på frågor, som riktiga väljare ställer om hur partiets besatthet av klimatfrågan riskerar att slå mot drivmedelspriser samt skogs- och lantbruk, bör ingen förvänta sig. Centerpartiet vill vara grönt, men utan att fullt ut erkänna de konsekvenser det får för partiets landsbygdsväljare.
I samma stund som Thand Ringqvist valde att välkomna landsbygdsfientliga hyperliberalen Birgitta Ohlsson till sitt parti, visade hon dock att landsbygden inte är prioriterad. Ohlssons bombastiska entré bidrar dessutom till att ytterligare kasta ljus på den spricka som finns inom Centerpartiet mellan stad och land.
”Vi har högt i tak”, är en talepunkt Thand Ringqvist torde fortsätta upprepa när hon får frågor om varför partiföreträdare har diametralt motsatta ståndpunkter.
Thand Ringqvist nyfunna förkärlek för rutiga flanellskjortor lurar heller ingen. Det är bara ett uttryck för samma väljarförakt som den tidigare partiledaren Muharrem Demiroks poserande inför fotografer i skogs- och torpmiljö, var ett uttryck för.
Avståndstagandet från Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet (än så länge) är det enda partiet verkar känna sig tryggt i att tydligt stå för. En pikant sak är emellertid att Centerpartiet oftare röstar med Sverigedemokraternas linje än med Socialdemokraternas, enligt en SVT-kartläggning.
Vad i himla friden är det Centerpartiet håller på med? Partiet tycks inte ens veta vad det sysslar med än mindre står för.
Men så fick äntligen vänsterpartierna det där utrymmet i SVT Agenda som de känt sig förfördelade med. Elisabeth Thand Ringqvist och Nooshi Dadgostar (V) fick på bästa sändningstid en chans att visa ett alternativ till Tidöblocket. De kom inte längre än Dadgostars uppmaning: ”Det är väldigt tråkigt att vi inte kan sätta oss ner och prata om de här sakerna du tar upp, så kan vi förklara våra utgångspunkter.”
När Dadgostar framstår som de rödgrönas sunda förnuft och konstruktiva kraft, ja då är det onekligen fara å färde med den rödgröna sidan.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.