Det finns ingen brist på förslag från Bryssel som är halvdåliga, men det finns också sådana som får en att undra om verklighetskontakten helt gått förlorad. Förslaget om att roffa åt sig av de svenska flaskhalsintäkterna är ett sådant. Minst 30 miljarder kronor handlar det om. Som om inte Sverige via sin höga medlemsavgift redan betalade tillräckligt.
De svenska flaskhalsintäkterna tillhör det svenska folket. Syftet med dem är att de ska återinvesteras i det svenska elsystemet, bland annat för att stärka den i dag bristfälliga överföringskapaciteten. Det är ingen EU-gemensam resurs, men det är tydligt att EU-kommissionen ser att det här finns pengar att hämta.
Därför är det positivt att det finns en bred enighet i riksdagen om att försöka stoppa förslaget. Likaså att riksdagen mer aktivt än vanligt försöker söka stöd bland parlament i andra medlemsländer för att stoppa det. Det är möjligtvis också bra att energiminister Ebba Busch (KD) har hotat om att bli ”bad girl”. Retoriken må vara slagkraftig och definitivt teatralisk. Låt oss hoppas att det inte stannar vid det.
Värre är att Sveriges kritiska ståndpunkt i praktiken inte behöver göra någon skillnad. Så länge det finns en så kallad kvalificerad majoritet i ministerrådet och en majoritet i Europaparlamentet kan Sverige helt enkelt köras över. Sverige har med andra ord ingen möjlighet att stoppa förslaget med ett veto (vilket är möjligt i exempelvis utrikes- och säkerhetspolitiken samt ett fåtal andra politikområden).
EU har ett stort demokratiskt underskott. Även om det finns bred enighet i riksdagen om att stoppa EU-kommissionens lagförslag räcker inte det. Detta trots att det handlar om lagstiftning som trumfar svensk lag.
Det är just sådana här förslag som undergräver svenskarnas stöd för EU-medlemskapet.
Erik Hagström