Regeringens förslag om starkare lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck är bra. Men det är också ett kvitto på flera allvarliga misslyckanden.
Studier visar att upp till 240 000 unga i dag lever med hedersrelaterade begränsningar i Sverige, exempelvis tvångsäktenskap.
Tusentals, främst flickor och kvinnor, har utsatts för stort lidande och i de värsta fallen mördats. Detta medan de rödgröna partierna länge förnekade att något sådant förtryck ens existerade.
Hedersvåldet är inte kulturellt betingat. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Inget mer. Så lät det alldeles för länge, från alldeles för många.
Regeringens förslag innebär bland annat att äktenskapstvång och äktenskapsresor utvidgas till att omfatta fler handlingar. Även försök till dessa brott kriminaliseras. Hemliga tvångsmedel ska kunna användas vid utredningar av äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.
Inte en dag för tidigt, men många dagar för sent. Det skulle gå att skriva något raljant om att det är galet att Sverige, år 2026, ens behöver sådan lagstiftning. Men där är vi nu på grund av den tidigare migrationspolitiken.
Ett av alla misslyckanden kopplade till hedersförtrycket är bristen på assimilation till svenska värderingar bland alldeles för många invandrargrupper.
Forskning pekar på att människor som har invandrat till Sverige inte sällan antar en ännu striktare hederskultur än vad som var fallet i hemlandet. Mötet med den mer jämställda och frihetliga svenska kulturen tycks leda till ett förstärkt upplevt behov av att kontrollera och begränsa flickors och kvinnors liv. Det är ett tydligt exempel på vilket stort misslyckande det mångkulturella experimentet är.
Den som tror att skärpt lagstiftning kommer lösa det här utbredda och djupa problemet gör offren en otjänst. De förtjänar bättre än så. Det krävs åtminstone en större tydlighet – inte minst från partierna på vänstersidan – om att hederskultur inte hör hemma i Sverige.
Att erkänna kulturella skillnader och att våga stå för det självklara att vissa kulturer är sämre än andra är inte detsamma som att demonisera människor. Det är dock en förutsättning för att kunna hantera verkliga problem.
Man kan tycka att det är en strid vi svenskar inte skulle behöva ta, särskilt de som aldrig ville ha den stora invandringen från länder där hederskulturen härstammar, kan känna så. Ett sådant lojt och närmast likgiltigt förhållningssätt vore dock, vågar jag påstå, osvenskt.
Erik Hagström
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.