Erik Hagström: Glömt kristet arv öppnade dörren för dåliga idéer

Påskens kärnbudskap har i över tusen år haft en avgörande roll i formandet av Sveriges kultur och traditioner. Det är något våra politiker i högre grad borde uppmärksamma. Inte bara mot bakgrund av att många av politikerna gör det för muslimska högtider, utan framför allt för att påminna om var vi kommer ifrån och att det finns mycket att ta fasta på där även framåt.  

Vårt kristna arv och dess fortlevnad är förvisso inte beroende av huruvida politiker uppmärksammar dess viktigaste högtid. Andlig vägledning söker människor bäst utanför politiken. Den medvetna nedbrytningen, i regel utförd av Socialdemokraterna, av kristendomens plats i Sverige har dock bidragit till att skapa ett tomrum.  

Länge fungerade kristendomen som en gemensam och stadig referensram. När den ramen försvagades uppstod utrymme för andra idéströmningar att ta plats.

En av de som har fått störst konsekvenser är postmodernismen, med sin betoning på att sanningen är relativ och inte konstant. I ett sådant synsätt blir det som känns bra, om än bara för stunden, sant och rätt.

Det skapar en bräcklig grund för både samhälle och politik. När känslor och subjektiva upplevelser ersätter beprövade principer riskerar politiken att styras mer av vad som upplevs som moraliskt bekvämt än vad som faktiskt är sant eller hållbart. Det gynnar även godhetssignalerande snarare än svåra, men nödvändiga beslut.

Ett tydligt exempel är migrationspolitiken under 2010-talet. Under lång tid satt det långt inne för många att förstå och sedan erkänna de problem som följde av en mycket hög invandring.

Även om den sortens relativism förekom i mindre grad i de borgerliga partierna än i partierna till vänster, fanns där i stället mer av det liberala heliggörandet av individens frihet. Enligt den dogmen är gränser omoraliska hinder som står i vägen för den friheten.

När relativismen ges stort spelutrymme blir det svårare att föra en rak och ärlig diskussion om samhällsfrågor. I längden undergräver det tilliten och förmågan att fatta välgrundade beslut.

För många av de generationer svenskar som byggt vårt land var kristendomen en viktig referensram. En hel del av dem fick kanske sin kraft att slita under svåra förhållanden från sin kristna tro.

Vi har ett ansvar att förvalta det goda som de byggde upp. Inte riva staket förrän vi förstår varför de sattes upp från början. GK Chesterton kan med den liknelsen tänkas vilja berätta för oss i dag att det inte skulle skada med en större ödmjukhet inför vårt historiska arv och inte avfärda det som ologiskt och passé. Tvärtom något att värna och söka stabilitet i.

Erik Hagström