Undertecknad har ofta klagat på visionslösheten hos svensk borgerlighet. Nu är det kanske inte Riks uppgift att informera våra svenska borgerliga partier om vilket Sverige de ska se framför sig. Men eftersom Sverigedemokraterna nu har tagit dessa partier i handen och varsamt lett dem in på en väg som förhoppningsvis leder till ett förändrat Sverige vore det bra om de började skönja vart vi faktiskt är på väg.
Moderaterna är ett parti som har anmärkningsvärt svårt att tala värderingar. Svenskt näringsliv med tillhörande tankesmedjor framstår heller inte som intresserade av någon mer djupgående samhällsdebatt. De verkar nämligen inte kunna föreställa sig några andra mål för politiken än pengar och välstånd. För Moderaterna och för den liberala näringslivshögern är det mänskliga livet pengar och välstånd. Begrepp som trygghet och frihet omnämns ofta. Men de framställs i regel som nödvändiga villkor för välståndet.
När Svenska Dagbladets ledarskribent Henrik Dalgard uppmanar Moderaterna att ta värderingskonflikten med Socialdemokraterna handlar det just bara om hur välstånd ska skapas.
Dalgard efterlyser ett framåtblickande projekt efter att Moderaterna tillsammans med de andra Tidöpartierna återställt status quo i migrations- och kriminalpolitiken. Innevarande mandatperiod har ägnats åt att göra det som behövde göras. Ordningen behövde återställas. Nu har partiet möjlighet att bli sig självt igen, att utforma en framåtblickande politik som säger någonting om det Sverige Moderaterna vill skapa åt oss alla.
Och vad är det då för ett Sverige vi ska få? Jo det ska bli ett Sverige där ”människor och företag [får] styra sig själva”. Det är nämligen så vi skapar välstånd, menar Dalgard, men också, och det är viktigt, framtidstro. Tron på framtiden ska återskapas genom tron på framtida välstånd. Den viktigaste värderingskonflikten i svensk politik definierar Dalgard på följande sätt: ”Ska människors egna strävanden eller politisk styrning forma samhället?” Och han avrundar: ”Tillväxt handlar trots allt inte bara om BNP-grafer utan om vilket samhälle vi ska leva i.”
Man undrar ändå på vilket sätt frågan om tillväxtens drivkrafter ska avgöra vår syn på invandring, mångkultur, nationell identitet, islamism. Hur ska vår syn på tillväxt färga vår syn på vänsterradikala åsiktskorridorer, hyperfeminiserade värderingar och klimathysteri? Inte ett ord i denna värderingskonflikt som SvD vill att Moderaterna ska ta med Socialdemokraterna om Sveriges kulturella identitet och andliga tillstånd. Ingenting om vilka gemenskaper vi ska odla i Sverige. Ingenting om solidaritet över klassgränser eller generationer. Bara BNP, välstånd och ”framtidstro”.
Framtidstro är bra, men jag måste ändå få fråga vad det är vi ska tro på. Att vi kan starta företag och tjäna pengar? Gärna för mig. Jag ha inget emot pengar. Men jag vill ändå ha något mer av livet.
Politiken varken kan eller ska ge svar på alla våra existentiella bryderier. Mycket i livet får vi ta hand om själva eller försöka hantera inom ramen för gemenskaper som inte är primärt politiska. Men vi kan heller inte ha en politisk klass som tror att statskonsten endast är konsten att skapa välstånd. Det duger inte.
Svensk politisk borgerlighet behöver kanske lite mer av bildning och visdom. Varför inte börja med att öppna Ordspråksboken i Gamla testamentet där vi exempelvis hittar följande pregnanta undran: ”Vad gagnar pengar i dårens hand, kan han köpa vishet, han som saknar vett”.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.