Richard Sörman: Sträck på ryggen Tidöpartier!

De fyra Tidöpartierna ligger under i opinionsmätningarna. Länge under mandatperioden kunde vi tänka att styrande partier alltid är impopulära och att det kommer att vända under valåret. Med tre månader kvar till valet har det ännu inte vänt.

Självklart ska de fyra Tidöpartierna vässa sina vallöften, hålla koll på motståndarnas svagheter och se till att nå ut till sina egna väljargrupper. Men kanske finns det anledning för alla Tidöpartier att i höstens val också odla en grundläggande känsla av stolthet.

Sverige för fyra år sedan var ett land i kaos. Till och med de styrande Socialdemokraterna gick till val på devisen att Sverige kan bättre. Dåvarande statsminister Magdalena Andersson var svarslös när journalister ställde henne mot väggen angående hennes eget ansvar för gängkrig och rekordhöga drivmedelspriser. Under Sverigedemokraternas ledning kunde högerpartierna därför ta hem en knapp seger. Uppdraget från väljarna var tydligt: Ta ansvar för Sverige!

Och ansvar har tagits. En tidigare aldrig skådad mängd lagändringar har passerat (och fortsätter att passera) kammaren i Riksdagen. Invandringen har stramats åt. Nya och äntligen rimliga lagar om uppehållstillstånd och medborgarskap har kommit på plats. Polisen har fått verktyg att på allvar bekämpa den för det svenska samhället så förnedrande gängkriminaliteten. Skjutningarna har minskat rejält. Inflationen har bekämpats trots att de åtgärder som vidtagits inte alltid varit populära. Vi har en ny verklighetsförankrad syn på kärnkraft och vindkraft. Vi har därtill en ny och verklighetsförankrad syn på (den påstådda) kopplingen mellan svenska drivmedelspriser och jordens klimat. Förnuft, ansvar, vuxenhet och kompetens har under mandatperioden varit ledord för den svenska regeringens politik.

Även om väljarna inte kommer att belöna Tidöpartierna i valet i september kan ingen ta ifrån dem detta: mellan 2022 och 2026 tog den politiska högern ett historiskt ansvar för Sverige. Och det är ett ansvar som också bestått i att fyra olika partier vågat fatta beslut som inte alltid varit populära i de egna leden. Beslut har fattats som inte alltid gett applåder hos de egna, men som onekligen gjort Sverige till ett bättre land för alla svenskar.

Nu har vänstern haft en period av medvind i samhällsdebatten, framför all på grund av den uppmärksamhet som de så kallade tonårsutvisningarna har rönt i massmedia. Goda opinionssiffror ger dessutom självförtroende. Därtill har det samhällsetablissemang som formats under den gamla vänsterliberala ordningen och som idag präglar våra universitet och myndigheter höjt rösten mot en politik som de ser som ett hot mot allt de trott på och stått för.

Likväl har högern i grund och botten inget att frukta inför valrörelsen. För har man gjort det rätta och nödvändiga, har man tagit ansvar för sitt land och dessutom kanske fått betala ett politiskt pris för det spelar tillfälliga förluster ingen roll.

Och här kan vi faktiskt i första hand skänka en tanke till de så plågade Liberalerna. Johan Persson och Simona Mohamsson har tagit ett nödvändigt ansvar för Sverige även om det slut skulle innebära att partiet imploderar och får lämna Riksdagen. De ska ha ett erkännande för det.

Så det kanske är dags för Tidöpartiernas företrädare att helt enkelt sträcka på ryggen.

Det är tillåtet för politiker att peka på vad de åstadkommit. Det är tillåtet att redovisa hur man förvaltat det mandat man fått av väljarna. Politiker får påtala det egna ansvarstagandet, den egna förmågan till handling och leverans. De får dessutom peka på motståndarnas tidigare vanstyre och deras även fortsättningsvis ansvarslösa och destruktiva samhällsanalyser.

Självkänsla får inte bli skryt eller arrogans. Det fungerar inte i en demokrati. Men att vara trygg i att man gjort det rätta och nödvändiga kan vara värdefullt i en valrörelse. Inga partier vinner alla val. Inga politiker kan fullt ut råda över samhällsutveckling och opinion. Vad politiker kan göra är att efter bästa förmåga och i samarbete med andra förverkliga sina vallöften och ta ansvar för sitt land. Gör de det kan de förlora ett val utan att förlora sitt anseende och sin självrespekt.

Och kanske kan just förvissningen om att man gjort det rätta, att man fullgjort det mandat man fick av väljarna till sist ge den där extra styrkan som behövs i en besvärlig valrörelse.

Sträck på ryggen Tidöpartier. Gå in i valrörelsen inte med arrogans, men med stolthet och självförtroende. Ni har inget att skämmas för. Ni gjorde det svenska folket förväntade sig att ni skulle göra.