Sveriges Radio avslöjar att Sverige har slutit en överenskommelse med den somaliska regeringen enligt vilken 100 miljoner kronor ur det bistånd som går till Somalia ska styras om till miljöer som står den somaliska regeringen nära. I gengäld ska Somalia acceptera att ta emot de egna medborgare som Sverige vill tvångsutvisa.
Sveriges Radio verkar mena att skandalen är dubbel. Vi villkorar delar av vårt bistånd för att bli av med människor! Och upplägget luktar dessutom korruption! Mutar vi den somaliska regeringen?
När det gäller det villkorade biståndet kan alla läsa innantill i Tidöavtalet. På sidan 44 i avtalsdokumentet hittar vi följande formuleringar:
”Inom ramen för bistånds- och utrikespolitiken ska regeringen:
• Prioritera frågan om samarbete med främmande stater för att åstadkomma ett effektivt återvändande.
• Villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs.”
Svart på vitt alltså. Frågan om samarbete som kan leda till ökat återvändande ska prioriteras av regeringen. Och delar av biståndet ska villkoras på så vis att mottagarlandet tvingas ta ansvar för sina egna medborgare.
Regeringen verkar alltså ha gjort exakt det som Tidöavtalet föreskriver. Och att arbetet var på gång bekräftades redan över ett år sedan av Sverigedemokraternas nu föräldralediga utrikespolitiska talesperson Aron Emilsson i en intervju på Riks.
Sedan har vi frågan om risken för korruption. Hur långt ska regeringen gå i sina ambitioner att ”prioritera frågan om samarbetet”. Ska pengar få försvinna ned i korruption? Eller rättare sagt: Är målsättningen att få ut tvångsutvisade somalier att lämna Sverige av en sådan vikt att regeringen bör tillåta sig att bli något mindre nitisk i kontrollen av vart pengarna till slut hamnar? Ska ändamålet få helga medlen?
Risken för alla so vill se fler utvisningar och ökat återvändande är att korruptionsanklagelser försvagar den moraliska trovärdigheten i hela projektet. Oppositionen har redan förklarat att man tänker kalla ansvarig minister till utrikesutskottet. Och det låter nog rimligt i allas öron att vi inte ska behöva muta politiker i andra länder för att förmå dem att ta emot sina egna medborgare.
Å andra sidan handlar det också om Sverige. Det handlar om oss. Om våra barn. Om vår trygghet och vår framtid.
Vi behöver verkligen få ut de människor som inte ska vara i Sverige. Om det i vissa fall måste ske till priset av att vårt bistånd riskerar att hamna i fel händer må det kanske vara hänt. Bra är det inte. Men det är heller inte bra att vi får hantera andra länders farliga människor.
Richard Sörman
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.