Det har nyligen förekommit uppgifter om ett upprop bland åklagare inom Åklagarmyndigheten, där de ställer sig kritiska till regeringens förslag om att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 13 år. Bakgrunden till förslaget är en oroande utveckling, där gängkriminella allt oftare rekryterar mycket unga personer, ibland redan 13-åringar, till brottslig verksamhet.
Flera remissinstanser, bland annat aktivistiska tjänstemän inom Kriminalvården och Åklagarmyndigheten, har avstyrkt förslaget. Även delar av polisen menar att en sänkning kan leda till att gängen söker sig till ännu yngre rekryter, vilket skulle kunna förvärra problemet. Denna argumentation är ren propaganda med en tydlig vänster-liberal slagsida. Åklagare i ett rättspositivistiskt system som hotar att låta bli och tillämpa lagen urholkar systemet och ska givetvis omedelbart avlägsnas från ämbetet.
Lagförslaget har väckts mot bakgrund av systemhotande brottslighet, där utländska brottssyndikat och grupper, ofta styrda av främmande och agitatoriska makters säkerhetstjänster har under flera år medvetet rekryterat barn för att begå mycket allvarliga brott. Barn på 12–13 år används för att transportera vapen och narkotika, genomföra rån, kartlägga mord, överlämna sprängladdningar, och “ta på sig” brott som äldre gängmedlemmar begått. Det finns barn som söker morduppdrag. Och sist men inte minst rekryterar gängen barn för att begå terrorbrott. Detta är fullt medveten, organiserad kriminalitet som skadar både barnen och samhället.
Det faktum att denna situation kunnat uppstå ska egentligen betraktas som en varningssignal i en rättsstat, men i Sverige 2025 visar detta snarare ett tecken på en djupt rotad tjänstemannakultur där fokus legat på att “hjälpa människor” snarare än att upprätthålla lagen. Resultatet blir att staten abdikerar sin roll och kriminella klaner samt utländska nätverk fyller det maktvakuum som uppstått.
När åklagare blir opinionsbildare
Åklagare är statliga tjänstemän med uppdraget att objektivt utreda brott och säkerställa att rättskedjan fungerar. Ändå ser vi nu en växande irritation och ett internt “uppror” mot ett lagförslag som just syftar till att möta det största hotet mot den svenska rättsstaten. Fenomenet med bansoldater är en kultur som används frekvent av islamiska och autoritära stater och kulturer.
Självklart är det rimligt att Åklagarmyndigheten yttrar sig i remissförfaranden, men det är en klar skillnad på att bidra med sakkunniga synpunkter och att organisera ett internt opinionsarbete mot riksdagens vilja. När tjänstemän börjar agera som politiska aktörer, i stället för att genomföra den lag som Sveriges folkvalda beslutar om, har vi glidit långt bort från grundläggande rättsstatliga principer. Detta är kärnan i den kritik som allt fler riktar mot ett växande tjänstemannavälde, ibland kallat “deep state”, där aktivistiska tjänstemän i praktiken formar politiken genom att säga nej, bromsa, eller “tycka” i stället för att utföra. Och detta har inte sällan vänster och socialliberal slagsida.
Att detta har kunnat pågå i åratal beror inte enbart på politikens frånvaro utan på myndigheternas oförmåga att använda de verktyg som redan finns. Det går inte länger att förklara allt växande och grova, karaktäristiska etniskt organiserade brottslighet med socioekonomiska faktorer. Det verkliga dilemmat är inte att straffmyndighetsåldern skulle leda till att brottsligheten sjunker i yngre åldrar. Detta är ett fullständigt verklighetsfrämmande påstående. Det är inte ens praktiskt möjligt att en 11- eller 12-åring på egen hand ska kunna genomföra samma rationella och planerade brottsgärningar som äldre ungdomar och vuxna kan förmå sig att begå. Samtidigt är en sänkning av straffmyndighetsåldern till 13 år ingen mirakelåtgärd. Den löser inte allt, inte ens hälften av problemet.
Den viktigaste frågan är denna; kan en rättsstat överleva om dess egna tjänstemän aktivt motarbetar lagstiftning som är avsedd att skydda samhället mot våldsamma barnsoldater i kriminella nätverk? När staten viker sig fyller gängen tomrummet. Det är inte en teori. Det är de senaste tio årens svenska verklighet. Det krävs en återgång till legalitetsprincipen, tjänstemän ska tillämpa lagen.
Nima Rostami, advokat och konservativ debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.