Att inte stå upp för vilka vi är genom att sudda ut vår identitet är vansinnig självmordspolitik. I Sverige önskar vi God Jul och inget annat.
I veckan kunde Riks som första nyhetskanal gå ut med att svenska storföretaget SSAB uppmanat sina anställda att inte använda hälsningsfrasen ”god jul” på arbetsplatsen. Anledningen till uppmaningen var att öka känslan av inkludering och respekt bland de anställda. Effekten blev den motsatta och skapade istället upprördhet. Som vanligt hade woke-pk-folket på HR-avdelningen gjort en total tankevurpa. Det är självklart varken inkluderande eller respektfullt att inte säga god jul i juletid i Sverige. Att inte önska en god jul till medmänniskor baserat på deras ursprung är faktiskt direkt exkluderande och att inte säga god jul över huvud taget denna tid är snarast ett exempel på respektlöshet. SSAB tyckte att problemet kunde lösas genom att byta ut frasen god jul mot god helg. Att aktivt och ovanifrån vilja förändra ett vedertaget språkbruk är minst sagt problematiskt.
Vårt språk är en del av vårt kulturarv. Det svenska språket återspeglar våra gemensamma traditioner, värderingar, vår livssyn och våra föreställningsvärldar. Språket innehåller referenser till vår kultur, vår historia och våra seder. Att hälsa god jul till vänner och kollegor handlar därför inte bara om inkludering och respekt, det är ett sätt att skapa samhörighet och gemenskap, inte bara med vänner och kollegor, utan med våra förfäder och vår historia. Vårt språk är också våra förfäders röster. Språket är en del av vår identitet och tillhörighet och därför en del av oss själva.
Att inte få tala sitt språk, oavsett om det handlar om idiom, ordspråk eller hälsningsfraser är förminskande och exkluderande. Om ens språkliga uttryck är oönskat på arbetsplatsen påverkar det utan tvekan ens självbild eftersom vårt språk är en så stor del av vår identitet. En av de anställda på SSAB sade i en intervju till SVT att ”god jul är faktiskt fint att säga”. Och det har han rätt i. Det svenska språket är fint. Det svenska språket är värt att värna och bevara.
Fraser och uttryck som god jul och glad påsk, må verka oansenliga, gammalmodiga och onödiga, men de är kunskapsbärande. När uttryck och språk försvinner så försvinner även en unik kunskapsbank innehållande vår historia och kultur. Om vi försakar vårt eget språk riskerar vi att förlora kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Plötsligt står vi där utan ett eget språk och önskar god helg – vare sig det är påsk, jul eller midsommar, bara för att vi inte ville kränka någon som förmodligen själv värnade sitt språk. För inte skulle en arbetsplats uppmana sina anställda att önska en ”glad fest” istället för Eid Mubarak?
Språket är viktigt eftersom det binder oss samman som folk och skapar en känsla av gemenskap och historiskt sammanhang. I Sverige säger vi god jul i juletid, just för att det är... ja juletid. Oavsett om man firar jul eller ej så är det en av Sveriges allra mest älskade och firade högtider. Så har det varit i århundraden och förhoppningsvis kommer det fortsätta vara så i många hundra år till. Att hälsa god jul till en arbetskollega är ett sätt att inkludera kollegan i vår kultur och ett sätt att värna om våra traditioner och vårt unika språk. Det är något som en arbetsplats med många invandrare borde uppskatta, vilket jag själv upplevt under mitt arbete med nyanlända; de vill lära sig om Sverige och det svenska, för att kunna bli en del av vårt samhälle. Svenska traditioner och svenskt språkbruk är något fint, vilket de anställda på SSAB håller med om. Förhoppningsvis har även deras HR-avdelning förstått det nu.
God jul!
Linnea Klingström,
Kulturvetare och andra vice ordförande i föreningen Gimle
