Lagar kan inte frigöras från normer och kultur. Om svensk lag ska kunna fungera i Sverige behöver Sverige också präglas av svensk kultur. Detta behöver bland annat muslimska samverkansgruppen i Göteborg förstå.
Veckorna innan advent präglades svensk media av rapporter om hedersvåld och hedersmord. I Norrbotten dömdes en afghansk familj till skyddstillsyn efter att ha misshandlat och mordhotat en barnbrud de hämtat från Afghanistan för att fullborda ett äktenskap i Sverige. När hon inte blödde på bröllopsnatten fick familjen ”rätt att döda henne” enligt flickans pappa som var kvar i Afghanistan. ”För muslimska männen i Afghanistan så är heder jätteviktigt för dem, de säger att man har rätt att mörda en kvinna på grund av heder” förklarade flickan.
Samtidigt vädjar en afghansk kvinna som är misstänkt för hedersmord på en man hon haft en affär med att inte bli utlämnad från USA till Sverige. Hennes advokat menar att en rättegång i Sverige inte kan anses rättssäker ”med tanke på ett invandrarfientligt politiskt klimat”. Enligt kvinnans försvar är det dock enbart kvinnans sambo som är skyldig till mord, då enbart män enligt afghansk kultur kan återställa den förlorade hedern.
Afghansk kultur? Hur fungerar den? kanske någon undrar. Det kan nog den muslimska samverkansgruppen i Göteborg svara på. Muslimska samverkansgruppen består nämligen av moskéer och muslimska föreningar som bland annat ställt krav på att socialtjänsten i Göteborg ska ta hänsyn till att ”kulturer har olika normer för barnuppfostran”.
Att olika kulturer har olika normer för barnuppfostran har de rätt i, men det är givetvis ingenting som den svenska socialtjänsten ska ta hänsyn till. I Sverige ska svensk, och inte till exempel afghansk kultur, råda. Så låt oss ta det igen, vad är egentligen svensk kultur?
Kultur kan syfta på både konst och musik liksom på civilisation och odling. När vi talar om kultur apropå äktenskap och barnuppfostran syftar vi på det antropologiska kulturbegreppet: kultur som synonymt med de värderingar, normer och föreställningsvärldar som delas av oss svenskar och som uttrycks i hur vi uppför oss, våra vanor, traditioner, lagar och regler. Vi står i kö, vi litar på rättsväsendet, vi firar påsk, jul och midsommar, vi dricker julmust och snaps, vi tycker det är fel att slå barn, vi misshandlar inte vår fru om hon inte blöder på sin bröllopsnatt.
”Så länge man följer svenska lagar får man ha vilken kultur man vill” hör man ibland från mångkultursivrare. Som om våra lagar vore frånkopplade vår kultur. Så är det självklart inte. Den svenska lagen bygger på värderingar som människor behöver göra till sina för att kunna integreras i den svenska kulturen. Våra lagar är en del av vår kultur, och vår kultur ligger till grund för de lagar vi stiftar. Det betyder även att lagarna kan ändras om kulturen förändras. Och bara det bör vara en anledning att värna vår svenska kultur.
Muslimska samverkansgruppen i Göteborg menar att normer skiljer sig åt i olika kulturer. Det har de rätt i. I Sverige ska självklart svenska normer, svensk kultur och svenska lagar råda.
Linnea Klingström,
Kulturvetare och andra vice ordförande i föreningen Gimle
