
Här i slutet av månaden hade Miljöpartiet stor show. Nu skulle man skrota reduktionsplikten och istället gå över till ett nationellt utsläppshandelssystem. För alla er som inte reagerade på den sista meningen – Miljöpartiet säger sig överge reduktionsplikten! För de som glömt effekten av reduktionsplikten så innebar den en inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel motsvarande 7,8 procent och 30,5 procent. Nivåer som innebar att vi i Sverige hade världens högsta drivmedelspriser fram till regeringsskiftet 2022. Reduktionsplikten motiverade Miljöpartiet med att det rådde ”klimatnödläge”. Vad detta nödläge består i är det fortfarande ingen som definierat.
Låt oss börja med argumentationen kring klimatet. Miljöpartiet pekar gärna ut transportsektorn som den huvudsakliga orsaken till Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det är emellertid inte en rimlig hållning. Behovet av att nyansera debatten är påtaglig.
Utifrån Naturvårdsverkets statistik står transportsektorn för 31 procent av Sveriges samlade växthusgasutsläpp. Det är givetvis en betydande andel men då måste man också sätta utsläppen i relation till något. Sverige släpper ut växthusgaser motsvarande 44,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket i sig är en minskning med 38 procent sedan 1990. De totala utsläppen i världen är 44 114,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sveriges utsläpp utgör sålunda en promille av världens utsläpp. Kina och USA står för 44 procent av världens totala utsläpp. För den som är flink i matematik så är givetvis Sveriges andel knappast avgörande i sammanhanget. Betänk då dessutom att Transportsektorn i Sverige endast står för en tredjedel av denna promille. Var är all sans och förnuft i debatten?
Så åter till Miljöpartiets samlade utspel avseende infrastruktur – det sker på lånade pengar! Granskar vi Miljöpartiets så kallade skuggbudget för området infrastruktur, vilken lades i riksdagen i höstas och är sålunda partiets alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens budget, så syns detta tydligt. Upplysningsvis ligger det som rör infrastruktur under utgiftsområde 22 – Kommunikationer – i statsbudgeten.
Miljöpartiet föreslår för 2025 en budget som matchar Sverigedemokraternas och regeringens ordinarie reformutrymme. Utöver detta föreslår de en investeringsbudget för ”grön omställning” motsvarande en procent av BNP, vilket utgör 66,8 miljarder kronor. Av detta utrymme lägger de, håll i er nu, svindlande 39,4 miljarder kronor mer på utgiftsområdet. Åtgärder som syftar till att åtgärda det av Miljöpartiet odefinierade ”akuta klimatnödläget”. Motiverar Sveriges promille av de globala utsläppen att vi ska låna upp dessa miljarder för att fortsätta den ”gröna omställningen”? Någon som tänker Northvolt? Vindkraft? Etanol? Reduktionsplikt? Fossilfritt stål?
Utgångspunkten och retoriken från Miljöpartiets sida är trots det som redovisats ovan att Sverigedemokraterna och regeringen ”…har kört Sveriges klimatomställning i botten och låst fast samhället i ett sårbart fossilberoende. Särskilt allvarligt är läget i transportsektorn.”. Vad är det då som Miljöpartiet vänder sig emot? Även det går med fördel att utläsa i deras skuggbudget. De är emot den sänkning av reduktionsplikten som Sverigedemokraterna och regeringen gjorde, sänkningen av drivmedelsskatterna, borttagandet av flygskatten och så vidare. Det partiet nu insett är dock att reduktionsplikten inte var en valvinnare. Detta då det blev 10 kronor dyrare per liter för vanligt folk att tanka, vilket tack vare Sverigedemokraterna och regeringen nu inte är fallet.
Det är därför inte så konstigt att Miljöpartiet i närtid helt ogenerat gör gällande att man skrotar tanken på reduktionsplikten men avser att införa det av John Hassler föreslagna nationella utsläppshandelssystemet. Det är viktigt att påpeka att Sverigedemokraterna och regeringen förkastade detta förslag som presenterades av den av regeringen utsedda utredaren – John Hassler. Om nu någon tror att ett nationellt utsläppshandelssystem INTE skulle bidra till ökade drivmedelspriser så säg. Givetvis kommer detta system att leda till högre drivmedelspriser, vilket också Miljöpartiet vet om. Det låter dock bättre än att partiet skulle införa en återställning av reduktionsplikten då vi alla vet vad konsekvensen blir - 10 kronor dyrare drivmedel per liter.
Så till Miljöpartiet - är det inte dags att erkänna att ni hatar alla oss som äger eller framför en bil? För bilen kan ju knappast vara ett problem när den snart inte släpper ut någonting? Sverigedemokraterna har alltid och kommer alltid se bilen som en möjliggörare och frihetssymbol, vilken vi ska underlätta för och utveckla – inte avveckla som Miljöpartiet uppenbart vill!
Thomas Morell (SD), vice ordförande trafikutskottet
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.